Det beslut, som preussiska representantkdmmaren nyligen fattat i dem italienska frågan, och för hvilket vi i går äfvensom för debatten redogjorde, har väckt ett oerhördt uppseende: icke: allenast inom: Tyskland utan ock i hela: det öfriga Europa. Times,,som i allmänhet ej hyser någon synnerlig aktning för den preussiska parlamentarismen, har mellortid åtifrågavarande åtgärd egnat tvenne lofordande artiklar, af hvilka vi här meddela den sednaste, såsom ett bevis huru man i England uppfattar detta framsteg från Preussens sida på det konstitutionella systemets bana. Den sednaste debatten och omröstningen inom preussiska kammaren vinner i betydelse och vigt såsom en europeisk händelse, ju mer man betraktar densamma. Lyckan har gynnat det liberala partiets: djerfhet. Hr von Vineke och hans anhängare komma sannolikt icke blott att vinna inflytelse på sin konungs och de smärre tyska hofvens politik, utan ock att för framtiden föröka makten hos den församling, hvars medlemmar de äro. Verlden har nu fått veta, att Preussen eger ett parlament. Man åstår, att personer gemenNgen uppskattas efter det värde de sätta på sig sjelfva, och detta. kan gälla äfven om politiska församlingar. Preussiska kammaren har den 6 dennes häfdat sid rätt att tala i Tysklands namn samt att kontrollera statens yttre politik. Den sammanträdde på denna dag, ifurstars och embetsmäns ögon ej varande annat än en debatterande klubb — och vid sessionens slut var den redan. en makt i Europa. Vi känna ej huru konung Wilhelm I är sinnad att betrakta folkförsamlingars melankomst i statsmaskinens gång; men vore han än lika styfsint och en lika stor mästare i konungakonsten som någon af sina förfäder, så skulle han ändå näppeligen förmå bringa till. nullitet en kammare, som väckt så mycken. sympati och så mycken aktning hös andra nationer. Men det är ej troligt, attem förståndig.: regent skulle försöka att förlama styrkan af de institutioner; hvilka äro egnade att befästa hans thron vid en stor kris. Samma kammare, som i Tysklands namn uttalade sig: emot. Italiens undertryckande, är lika redobogen att-sätta sig emot Frankrikes angrepp. Baron Schleinitz kunde ej vara mera patriotisk än den liberala ledare, som på sammå gång han tillbakavisade det påståendet, att Ttalien någonsin kunde bli för Tyskland fruktansvärdt, yttrade i afseende på Frankrike: Om det finner för godt att angripa oss, så skall det finna oss med svärd 1 hand. De välgörande resultaterna af denna debått inskränka sig emellertid icke till vuttryckande af den offentliga meningen samt till den ökade värdighet och förmåga att gågna, som kammaren härigenom vunnit. De innefatta äfven framtvingandet af en.bestämd politik från utrikesministerns sida. vad som hvarkeå fransmännens kejsare kejsaren af Österrike eller lörd John ussell, understödda -äf sina respektiva be: skickningar, varit i stånd att erhålla, harvni vunnits af oppositionsbänkarna medelst förskräckelsen för en tappad votering. Det kan ock vara möjligt, att baron Schleinitz ni sjelf för första gången får kännedom om sin egen politik, då han nödgats redogöra för densamma. Hans verkliga opinioner i den s falienska frågan hä troligen ända in till ss ES——————— t—— LA