och får du könom, har (du icke sofvit bort din lycka.43 uså du talaf! Han lär vara känd som den vildsintaste man; hvilken lefvat vid de här stränderna alltsedan gamla tider.4 Du här, gudskelof, hört bra nog för att icke ha hört något!4 svarade fru Majken Falk leende. I alla fall kom du tro mig, att trots det fyktey hän i den vägen har om sig, är han den hederligåste man i helå staden, och så respekterad och afhållen är han att hvärenda flicka Kär skulle niga i backen, om han friade. Men jag är ieke härifrån. dKära Må Margreta, glöm aldrig i lif vet huru väl jag behöfver dig, jag stackare; som är alldeles främmande på orten! Gif: ter du dig icke i Strömstad, så kalla föräldrarne snart hem dig, och jag blir förtviflad, ja jag blir riktigt dödssjuk, blott jag änker derpå.s Men, herfe gud; Majken, vill du då af bara egennytta fästa mig här? Det var icke vackert, och det gör mig riktigt ondt, bur gerna jag eljest tjenar dig. Den unga frun fick enstark glöd på sin bleka kind. Hur har du hjerta, Margreta, att förebrå mig något 2 så a ja är. Du har en sådan kraft och slutsämher ätt jag känner mig starkare, när du är hos mig; och det är mycket illa att föräldrarna kunna tänka på att jag skulle bli ensam. tMen du är ju gift, Majken ... cÅh ja, den sanningen känner jag nog . med en god och rättskaffens man — glöm ej det, syster! 4Hvarföre skall du berömma honom, Margreta? Du vet att jag har många bekymmer i mitt äktenskap ... Min mån skrattar