AT. NE ND DE RR RER 0 DE nekas, att den, som efterlyses för böternas försummade inbetalning, dock undergår ett slags schavottering, genom hvilken så mycket lättare en fläck kan stanna på hans namn, som allmänhe ten icke på samma gång underrättas: om arten af den förseelse som blifvit begången.: Man är derföre åtminstone berättigad fordra, att den myndighet, som utfärdar en sådan kungörelse, ser sig väl före att icke på detta sätt personer utpekas, med afseende å hvilka det fällda utslaget ännu icke vunnit laga kraft; och det torde till och med väl förtjena att tagas i öfvervägande, huruvida icke hela det plus i det lagstadgade ansvaret, som tillkommer genom detskamstraff, som efterlysningen innefattar, torde böra afskaffas, så mycket hellre som vi ha anledning tro, att det bötesbelo Pp, som på den vägen indrifves, icke är särdeles betydligt. Vi böra slutligen nämna, att den förseelse, för hvilken den här omnämnde styrmannen Sandsten hade blifvit bötfäld, var utdelandet af en örfil åt en person, ombord å det fartyg å hvilket Sandsten var anställd. Han har besvärat sig I deröfver, att förseelsen blifvit rubricerad såsom gatufredsbrott. Skomakaren Marelius och hans bodmamsell. I går förekommo dessa parter åter inför rådhusrättens 5:te afdelning. Det af mamsell Z. mot Marelius instämda mål under yrkande om laga ansvar å honom för det han låtit uppbryta hennes byrå, äfvensom för det han inför domstolen anklagat henne för stöld. ge först. På begäran af mamsell Z. hördes nu ånyo hofmästareenkan Nilsson, som nu å den förut aflagda vittneseden intygade attMarelii hushållerska, pigan Sundholm, för vittnet uppgifvit, att mamsell Z. skulle till julpresent få en sehal af Marelius, och dessutom en toilettpjes, äfvensom Sundholm tillagt: Jag ska sjel! ge henne två par fina strumport. Vittnet hade då invändt: Nåh, nu må väl mamsell Elise bli glad och. belåten till jul.4 Marelius blef nu, enligt domstolens .honom förra rättegångsdagen gifna föreläggande, ålagd att framlemna mll Z:s annotationsbok, hvilken han efter byråns uppbrytande jemväl tillegnat sig. Boken framlemnades, hvarefter domstolens ordförande genombläddrade densamma. och upp: läste några anteckningar, som mll Z.. uppgal sig hafva gjort i densamma: På min heder: värda namnsdag, Elisabethdagen, erhållit af Marelius 8 alnar domestik. Marelius, som fortfarande bestred att han skänkt Z. domestiken, visade nu på annotationen med rubriken Lånt utf..-Då äfven nämnda annotation . upplästes, besannades mamsell Z:s förut gjorda uppgift, att anteckningen afsåg ett åt en pign lemnadet lån å 50 öre; och sto le tydligt utsatt. Mamsell Z., hade nu intet vidare art anföra, men Marelius yrkade anstånd med målet till den 5 nästk. Mars för att: inkomma med -slutpåstående, Härtill lemnade domstolen bifall. ., Derefter påropades målet n:r 2, utgörande angifvelse af Marelius mot mamsell Z.,) att olofligen hafva för hans räkning uppburit af en fru Haugvitz 1 rdr 25 öre; ; Marelius hade inkallat som vittnen pigorna Jacobina Lindholm och Lovisa Pettersson. Dessa hade icke annat att omvittna än att mamsell Z. på qvällen samma dag hon flyttat från Marelius af frå H. uppburit 1 rdr 25 öre för skolagning. Marelius framställde till vittnena den frågan, huruvida icke nämnde dd afsåg lagning af ett par tygkängor, och icke såsom Z. uppgifvit ett par guttaperchagaloscher. Vittnena kunde derom, icke lemna någon bestämd upplysning. Detta mål uppsköte till den 26 dennes, då det åligger Marelius att vid vite af 10 rdr rmt förete all den bevisbing han i och för angifvelsen mot Z. kan anskaffa. Nu påropas målet n:o 3. Marelius hade nemligen sedan förra RR utverkat Rd ligare en stämning i brottmålsväg å mll Z., som nu åter fick intaga plats söm tilltalad. Stämningen upplästes och innehöll yrkande fom laga ansvar enligt tjenstehjonsstadgan å måmsell Z. derföre att hon hos honom tagit kondition utan att förete betyg öfver förut innehafda tjenster. Förmälande Marelius att mll Z. sålunda genom fördöljande af sina betyg e uppfört sig såsom det anstår en redlig tjenare. Allmänna åklagaren stadsfiskalen Kock bestred allt afseende å denna stimpings såsom icke inverkande å det af mamsell .Z. mot Marelius väckta ansvarspåstående. Marelius, af domstolen uppmanad att närmare utveckla sin talan, svarade: jag yrkar ansvar å henne UM kap. 308 tjenstehjonsstadgan, ty jag har nuwfått höra att hon innan inträdandet i min tjenst varit i tjenst såväl. hos fabrikören Kullman som friherre DAlbedyhl; tilläggande Marelius: jag -yrkar på det bestämdaste att få herrskapet Kullmans Bhörda. . M:l Z. fick nu förklara sig; och berättade, att hon med sin moders samtycke wisserligen nå gon tid gått till och ifrån och Se hos friherre d Al bedyhls familj och äfven åtföljt dem ut på landet. men aldrig varit lagstadd tjenare hos dem. Hon hade hos dem endast varit sysselsatt med klädsömnad. Hös fabrikör Kullman hade hon varit anställd från den 21 Nov. 1859 till April sistlidet år, men icke lagstadd.. Ett betyg hade hon visserligen erhållit af hr Kullman, men det hade ej innehållit något annat än att hon vore kun: nig i strykning och sömnad. För öfrigt anmärkte m:ll Z., att sedan hon tillträdt konditionen hos Marelius han aldrig frågat henne efter några be: tyg, utan hade, då hon antogs att förestå Mareli skobod, uppgörelsen träffats: med. hennes moder. Såväl parter som åhörare fingo nu afträda, hvarefter domstolen efter öfverläggning afkunnade det beslut, att som Marelius hvarken styrkt att Z. förut innehaft laga tjenst, ej heller att han vid tjenstens tillträdande affordrat hennc tjenstebetyg, så ogillades käromålet till alla delar. Äfventyrerskan Åkerberg var i dag åter inställd till polisförhör, dervid ia anmäldes öfver ett dussin personer, al hvilka hon tillnarrat sig varor eller penningar. mestadels. under bedrägliga framställningar och dikfade namn. Det befanns, att hon kallat sig ömsom fru Åkerberg, enkefru Åkerberg, fru Boström, fru Elg, enkefru Elg, fru Lindqvist, fru Östergren o. 8. v. Bland de nu anmälda offren för hennes förslagenhet befunno sig flere handlande, i hvilkas bodar hon under etteller annat af här uppgifna namn borgat varor. Beloppen varierade från 1 rdr 25 öre, som fru Elg lånt af en bokhållare, till mellan 2 och 300 rdr som Senkefru Åkerberg fått på kredit hos en handlånde på norr. En bundtmakare företedde en af fru Åkerberg accepterad räkning å 15 rdr på en muff. Åkerberg förmälde sig ha ämnat den till julklapp åt sin piga. Nu stod den emellertid utsatt hos en pantlänare. : Med någon landtbo hade Åkerberg haft en transaktion på öfver 1000 rår, om hvilken dock inga närmare omständigheter nu utreddes; men Åkerberg klagade i sammanhang dermed öfver någon annan af henne namngifven landtman, som skojat henne på öfver 1300 rdr. Kalmar. Bonden Jörns Magnusson i Isgärde har den: 7 dennes på:eftermiddagen medelst ett bösskott svårt sårat sin-dotter, Anna. Cajsa. Jöns