a — Följande mycket intressanta medde lande i Norrköpingskuriren torde vi ej bört undanhålla våra läsare: Till underrättelse för dem af våra läsarinnor som ej hafva kännedom af de damers samhälls ställning, hvilka satt sina namn under den nt sednast synliga inbjudningen till teckning ock bidrag . för uppförande af en minnesvård öfver konung Oscar I, anse vi oss böra upplysa, at fru Cramers man är justitieråd och riddare; fru Brändströms, chet för civildepartementet och kommendör; fruarna Godenii och Shartaus män äro bland de mest framstående notabiliteterna på Stockholms börs och båda riddare af nordstjernorden; fru Been är, om vi ej misstaga oss, dotter af öfverintendenten och -kommendören Nyström och hennes man jemväl en ansedd medlem af Stockholms börs; fru Nordiunds man är teologie doktor, kyrkoherde i Maria församling och ledamot af nordstjernorden; fru Erikssons man är kyrkoherde i S:t Catharina församling, och fru Rythens protokollssekreterare i fpl ipvarsdepartementet (fruarna Schartaus och ythens far var i lifstiden hofrättsrådet i Svea hofrätt Heerman). Bland de ogifta kontrasignenterna är Wilhelmina Stålberg den af hela vårt land värderade skalklinnan och Octavia Carlen förtjenar äfven att nämnas med aktning för sina litterära bemödanden. Hvad slutligen namnet Lorich beträffar, tillhör det en af hufvudstadens äldsta familjer, samt har, utom ansedda män af Stockholms börs, burits af en envoye i Spanien, en landshöfding i Dalarne samt en generallöjtnant och öfverkommendant i Stockholm, m, fl. — Dessa damer föra väl hvarken sköld eller hjelm till sina namn, hvilka således icke hafva någon aristokratisk klang, men sådant hindrar ingalunda namnens egarinnor att, hvad äfven är fallet, ega den bildning, som är frukt af en sorgfällig uppfostran och att tillhöra hvad hufvudstaden eger mest intelligent och aktningsvärdt inom sällskapslifvet derstädes. — Följande drag at omensklighet berättas al Göteborgs-Posten: I slutet af förra året fästade vi, under rubriken Jordbruksarbetarens ställning, uppmärkamheten på det godtyckliga och ofta barbariska sätt, på hvilket jordinnehafvarne behandla de stackars torparne; och vi hafva i dag obehaget att lägga en ny illustration till denna skildring, en illustration med mörka slagskuggor, hvilken icke bör undanhållas allmänheten. För 20 år sedan mottog en arbetare vid namn Peter Olsson såsom torplSgenhet ett stycke vildmark under Fiskebäck i Lyse socken, Bro pastorat af detta län, hvilken mark han sedan upparbetat till medelmåttig afkastning och bebyggt med så väl manshus som ladugård. Under hela tiden sedan dess har han der bott och lyckats skaffa sig: utkomst för hustru och barn. Han hade väl äfven der tänkt sluta sina dagar, men annorlunda hade hans husbonde, hemmansegaren Olof Jonsson i Fiskebäck, beslutat. Sedan han förskaffat sig utvräkningsdom mot Olsson, lät han tre dagar före sistlidne julafton, under då rådande ovanligt starka köld, borttaga fönsterna och dörrarne till torplägenheten, för att hindra familjen att der söka sig något tak öfver hufvudet. Detta oädla begagnande af husbondeväldet, eller rättare denna känslolöshet och grymhet mot likar, har bringat den stackars familjen så godt som till tiggarstafren, och den kommer troligen att falla socknens fattigvård till last, om ej allmänna välgörenheten träder emellan. Närmare inhemtas af ett af 11 personer i den olyckliga familjens närhet afgifvet intyg. Då deraf inhemtas att Peter Olsson tillika med sin familj alltid fört ett nyktert, redbart och aktningsvärdt lefnadssätt, vågar redaktionen åkalla den allmänna välgörenheten för lindring i de olyckliges lott. vad deltagande vilja skänka de olyckliga torde adresseras till redaktionen af Göteborgs-Posten, som i tidningen sedermera skall redovisa för gåfvomedlen.