var IaDriKkSsoch nhandtverkSrörelse icke a njuter det skydd, som den borde kunna påräkna, medan landet öfversvämmas med en mängd öfverflödsvaror af alla slag. Här ll torde dock ligga något missförstånd iDe nuvarande tullarna äro icke så lågt till tagna, att ej den inhemska fåbrikationen bö: kunnautan förlust täfla med den utländska, o:: den klokt och ändamålsenligt inrättas. Hva j den egentlige arbetaren beträffar, måste de I medgilvas, att hans ställning i alla afseen den för närvarande är betydligt förbättra: emot fordom, och detta är ett lyckligt oci godt tidens tecken; ty ju högre arbetslöne: ju lättare utkomst för 0 understa lagren :i ett lands befolkning, desto större garan för hela samhällets ugn och välbefinnande Om deremot arbetsgifvaren, förläggaren ick : alltid slår sig ut, så härrör sådant mindr: af öfverflödet på utländska produkter ä: deraf, att på den inhemska rörelsen be räknas en högre vinst än den kan gifvu. i Låtom oss taga ett exempel. A. anläggd i fabrik för tillverkaing af kläde, siden elle i något annat slags väfnad. Han använd: till. exempel trettio stolar, af hvilka ha kan påräkna i medeltal en årlig inkomst a 500 rdr hvardera. Hans behållning blifve: då omkring 15,000 rdr om året. Efter äl drag af ränta på anläggningskostnaden oc! andra utgifter för rörelsen, blifver för ho nom tillräckligt öfver för att kunna god lefva med familj och äfven något öka si! kapital för framtiden. B. gör samma för sök med tio stolar, och skördar efter lik: beräkning en vinst af 5000 rdr årligen; me: denna, summa finnes vara för ringa att be kosta nödiga utgifter för att tillika med d: sina lefva såsom herrskap egnar och anstå: ty häruti vill B. ingalunda. gifva efter för Icke bör man i följd häraf skälige yrka, att den vara, som B. tillverkar, ska! genom förbud eller orimliga tullar: så för dyras för konsumenten, att B. må geiuön: det högre priset kunna. påräkna 1000 rd årligen för hvarje väfstol och sålunda bättr. slå sig ut med sina tio stolar. Så är förhållandet äfven med handtverksrörelsen. . Den mästare, som sjelf är skick lig arbetare i sitt yrke, bör alltid genon flit och sparsamhet kunna lefva deruppå ehvad han derjemte sysselsätter flere elle färre arbetare; men om . han . endast vil draga inkomst af de hos honom anställd: personers arbete, och tillika ställa sina an: språk på lefnadskostnad högre än den egent lige arbetaren, så måste han också kunni drifva rörelsen i en tillräckligt stor skala. Af all industri torde ingen vara för eli ;land mera ovilkorligen : fördelaktig oci vinstgilvande än SEAppareden ty behållnin ; gen skördaå öfver hela verlden, på alla de haf, som befaras af särskilda nationers i handelsflottor. Att häruti kunna täfla med ; utländningen borde icke för Sverge falla sic ; svårt, då vi hafva stora fördelar framför d flesta, både uti tillgång på byggnadsmate: rialier och sjöfolk, utmärkt för intelligens, arbetskraft och tarflighet i lefnadsvanor; Hvad våra. bröder. norrmännan i detta fall med sina vida ringare resurser kunnat ut föra, borde mana 0ss till kraftig efterföljd. i Att en blomstrande handel i allmänhei medför stora fördelar för hvarje folk, soni : deruti deltager, är en obestridlig sanni: g. äfvensom att vinsten blifver större i samm: mån som utförseln kan uppdrifvas i förhål: lande till införseln. På samma gång mar således måste glädja sig åt hvarje tillväx:i uti produktionen af landets naturliga alster och deras. förädling. till både inhemsk föri brukning och afyttrande åt utlandet, är det icke utan oro för framtiden man ser behof vet och efterfrågan af utifrån införda ej bloti nyttiga eller nödvändiga, utan rent ut öfveflödiga och skadliga artiklar allt mer tag: öfverhand. En författare i denna tidnint har redan för flera år sedan skämtvis om: talat, hurusom hr Leja samt åtskilliga han: åt dage och efterföljare öfversvämma. vårt -Jand med en mängd fula tyska por slinsgubbar och annat otyg, som visserliger ej kostat mycket, men ändock vida mer: än det varit värdt. De qvantiteter kaffe och socker, som i Sverge och ännu mer i Norge förtäras, lär: våra större än någonstädes i förhållande til! foikmängden. (?) Bruket att med socker törsätta alla slags födoämnen har hos oss gått så långt, att man berättar om en resand. engelsman, som af leda vid söckret i der svenska maten icke vågade förtära annat är kokta ägg och, då han af misstag råkade bekomma strösocker i saltkaret, förtviflac I for sin kos med den föreställningen, att de svenska hönsen värpa söta ägg. Likaså lärer importen af arrak äfvensom de finaste och dyraste slags viner och cigarrer nära kunna täfla med. hvad jordens rikaste: nationer hafva råd att bestå sig. De s. k. manufakturvarorna hafva under långliga tider i ofantliga massor kommit oss tillhanda, och någon minskning i tillflödet kan svårlkgen ännu märkas, oaktadt numera åtskillige j. inhemska större anläggningar för tillverkning af sådant gods kommit tillstånd. Må man dock icke föreställa sig, att dett: onda kan afhjelpas genom högre tullar oci andra band -på den fria rörelsen, vare sic till varans fördyrande eller så kalladt skyde för den inhemska industrien. Sådant skullc endast leda till den orättvisan att på alla öfriga medborgares bekostnad bereda visst patroner en oskälig vinst och återkalla till lif det eljest småningom bortdöende lurendrejeriet; men konsumtionen af öfverflödsartiklar och landets förlust blefve sannolikt densamma-som förut. Nej, botemedlet måste verka inifrån och vi beqväma oss att. huru bittert det än må smaka, intaga det i full dosis. Rättegångsoch Polissaker. PURE QR LT DRG Ort IS SR FAR -JÄ