2 Snart dock fadren dog. Förutan stöd öModren tjente sig och barnen bröd. soMen —till:skolan gossen dock hon förde. Från den dagen lexan-blef hans allt, Gratis fick -han gå; men togs:helt kallt. Utom skolan knappt ett ord han hörde. Så i lexor, lexor år från år. Inom:skolans: väggar ler ej vår; Stadens: gator inga blomster bära. Ingen leksak, ej ett tecknadt blad Gjorde -barnasjälen frisk och glad, Fliten var hans lif, hans lust och ära. Så i skolans trampdvarn fram han gick, Fantasien ingen näring fick, Utanlexans mara honom rider. Katkesen och grammatikan .. Genom dem han skulle ju bli — man, Stark till handlingens som tankens strider: Så student han blef; och fri han var, Dock — i skolans trollkrets gick han qvar, Kunde ej de döda glosor svika. — Men en vår... Hvad sjelfmissnöjets qvalt... Fliten hjelpte ej... Der fanns ej: val. Skolans glosfördämning måste vika. Hvad är bildning? Hvad är mensklighet? För hvad mål allt hvad han lärt och vet? .. .cPusen frågor så hvarandra jaga. Men på dessa frågor. ej han har, Fastän rik på glosor, något svar; Så i dunkel slöts hans ynglings-saga. Ur sin bana gått hans hela verld, Tom den stod det unga hjertats härd: 7 Natt och kaos midt i vårens dagar!... Det förflutna hatade han blott; Ej till skörd, till qval han endast sått. — Hur han fåfängt irrar, fåfängt klagar! Men den lifvets underbara makt, Hvaråppå all verlden fåfängt lagt ,.. All sin slutkonsts fina spindelvälvar; Stilla söfver den hans qval till slut, När han sjelf sig tycktes kämpat ut Och — på diktens vingar fram han sväfvar: Ochhan ville börja om på nytt Detta lif, som liksom nu först grytt. ;.Huru -fantasiens: segel svälla!... vi Rusig känslan Do eröfring far, a Hela: verlden en som byte tar;.; Vill ej stanna förrn vid ljusets källa s Men — hvad är det? — midt uti hans lygt Känner han sig åter plötsligt tyckt Ner i dunklet, qvald af tusen plågor. : Hemmets lycka... mannens värf och pligt... ;oAllt är då ej endast-dröm och dikt?... Åter dessa tusen dunkla frågor! Men ur natten gryr det än em gån Bort med drömmande, med dikt och säng!.. Arbetet är lifvets enda ära. ; Och han störtar sig i häfdens schakt... Men för sent — förverkad är hans makt: Ej hans brutna krafter honom bära. Bruten är hans lifsspels harmoni; i Lifvets vind. drar honom kallt förbi, Och han lefver -blott.af gammal vana... Och. som Järare på samma rum, Der som ,barn han blef sådärd och dumy Slutar han sin skolgångs cirkelbana.