-I stan löjliga reaktion,.:som representeras af Kreuzpartiet-i.Preussen; gör protestantismenj i England; i Frankrike, i ollant, i Schweiz, för hvarje dag märkbara framsteg på denna bana. Hvad. särskildt beträffar Frankrikes I I reformerta församlingar, så genomgå de en TI kris, hvars: utgång i högsta grad. intresserar filosofen och den gudfruktige -Nödsakade att sluta sig tillsamman för att kunna göra motstånd; ha dessa kyrkor ända till de sista åren . förblifvit. inneslutna .i kalvinismens trånga symboler, En bredare: religiös. basis är en frukt af den långvariga freden. Det tillkommer ej martyrernas söner att kritisera dö symboler; för hvilka deras fäder ha lidit. De mindre begränsade formlerna kunna ej . försvara sig och intaga, ej. menniskan sä helt och hållet, att de förmå uthärda 150 års. landsflykt. Den franska prötestäntismen fordrar således att bli bedömd icke efter hvad den blef under tyngden af förhatliga förföljelser, .utan. efter. hvad. den skulle -.ha :blifvit. om den fått varä fri. Ett halft århundrades frihet har Vårit tillsäeklig att återföra densamma i dess naturliga riktning. På restaurationens tid uttalade en kyrkoherde 1 Nimes, Samuel Vincent, ehuru han då endast föga kände den germaniska d kristendomen; . med: sällsynt fasthet de åsigter om; den kristna lärans natur, hvilka seI dermera blifvit axiomer. Sedermera har inÅflytandet af högre studier, hvilket isynnerhet kom från Strassburg, återupplifvat traditionen från 16:de och 17:de århundradenas retormerta högskolor. Hela den franska: proestantismen skall, till slut lära sig inse, att om den ej är en fri religion, har den intet Å skäl att existera, att århundradet ej skall göra sig till cålvinist, att det ej skall lemna kyrkan för bibeln, ej det tridentinska mötet för .La Rochelles trosartikel. Den fordna konfesionella och rationella protestantismen kan göra stort gagn såsom plantskola för upplysta män; men såsom särskild sekt kan den ej göra anspråk på någon lång framtid. Friheten är således lösningen af den religiösa frågan; ännu mera än hon är lösningen .på de. moraliska, sociala, politiska och: industriella frågorna. Skälet dertill är en-1kelt. Religionens ändamål är det goda; men ett godt, som ej erhållits genom friheten, är ej något godt. Religionen är ett problem, som själen skapar, om han vinnlägger sig derom; en sann och god religion är för hvar och en den, på hvilken han trer och hvil-: ken han älskar. Den liberala principen par exellence är den, att menniskan är en själ, att man ej bör hålla sig till annat än hennes själ, att allt hvad som ej förändrar själen! är af intet värde. En orubblig rättvisa, som j! med obeveklig envishet beviljar frihet åtl) alla, till. och med dem, hvilka, om de voro j: de rådande, icke skulle bevilja den åt sina motståndare, detta är den enda utväg förståndet kan skönja vid de svåra problemer som i våra dagar uppstått. Jag är böjd förl. att tro, att om man år 1849 endast satt en j! orubblig liberalism mot de socialistiska vill-t farelserna, skulle den förderfliga smitta, som 1 de då: vidtagna repressiva åtgärderna inym-ja i den sociala kroppen, förlorat hela sin c kraft. Många olyckor skulle då afvärjts, och 1 de tunga bojor, som blifvit lagda på allas)l rättigheter, skulle ej nu finnas. di Religionen skall mer än någonting , annat 1 vinna på detta förfarande. Grofva id6as-s sociationer, som äro ganska menliga förl själsadeln, skola utrotas af sig sjelfva. Den) synonymi af fri och fritänkare, som afla skrymteriet i slutet af Ludvig XIV:s regering infördes, skall försvinna... Den. offici-t ella katolicismen-har vanligenstill följd, attjs den medför denna begreppsförvirring; detl1i är sorgligt att tänka på, att utan bistånds af småstadslibertinen, som stötte sig .medli sin pastor, skulle 18:de århundradets revo-l4 lution, som grundlagt :tankefriheten, ickell kunnat utföras. Exemplet af Italien, somlr alltsedan medeltiden yacklat mellan materiac lismoch .gudaktighet,;-.som på samma-gång Ir sönderslitets af religionen och otron; somjt paralyserats (af katolicismen och ej vetato huru det skulle bli densamma qvitt; kan ej ls nog begrundas. . Med ett ord; Henipadvan f ska averrhoismen, hvilken: i 16:de. seklet! betraktades såsom en så god politik, var en oskicklighet... Man bekämpar ej. en religions ; exklusiva makt genom hycklande: dc försäkringar om vördnad. Det enda medlet lr härför är ett outtröttligt vädjande till fri-k heten: Dogmatismen, som tror sig inneha. denj: eviga formeln till, sanningen, scepticismen, s som förnekar sanningen, skola alltid bli be-)n drägliga vägledare vid religionsangelägenvy heternas ordnande. Ingenting, som är mensk-;n ligt, bör föraktas, men ej heller bör någon-; k ting. omfattas. på ett absolut sätt. Civilisationens vilkor äro såsom vilkoren för. ett be-g sränsadt problem, der det pifna, om detjr drifves till ytterlighet, leder till. orimlighet. Man får ej ovarsamt vidröra dessa väsendtliga vilkor för menniskans inre, hvarest enjla värmegrad mer eller mindre ger lf eler, död. Ofta är i denna tingens ordning hvad som synes ondt den -skruf som uppbär alltsammans. All fördom är en villfarelse, och ändock är den fördomsfulla mannen öfverlägsen den, som är en nolla och saknar ka-: rakter, och hvilken är ch produkt af vår indifferenta tid. Hvarje förvillelse är klani dervärd, och likväl lefyer samhället. endast i af förvillelser. Hvarje-dogmatisk-sats kan motsägas, och likväl skulle : menskligheten upphöra att finnas till, samma dag hon slutade att omfatta dylika satser. All religiös! form är ofullkomlig, och likväl kan religioc nen ej existera utan: forms Hon är blott i!c sin innersta kärna sann; och emellertid vore s det att tillintetgöra henne, om man för. myc-1t ket förfinade henne. Den filosof, som, slagen med.-häpnad öfver fördomen, villfarel-!s sen och misstaget i form; tror sig finna sän-c j ningen genom att taga sin tillflykt .till ab-: straktinonen. sIinsätteri. verkliohetens.. ställa NR OR hr ÅR AN AN RN VAS