fal GU TYRKTC BpliUb BIG, GL CIA. DIGISLetE nännernas gynnare uppretad folkhop skulle vara sinnad att företaga något våld mot staens egendom. Lola Montez hade efter en längre sjuk iom aflidit i Newyork den 17 Januari samt len 19 blifvit i all tysthet begrafven. Rällegångsoch Policsaker. Djurgårdsslagsmålet. Svea hofrätt har vid föredragning af de utaf kramhandl. Wibell m. fl. anförde besvär öfver af Danderyds skeppslags tingsrätt afkunnadt utslag i detta mål utställt besvären till kommunikation med de tilltalade och ålagt dem att med förklaring inkomma. Deremot har hofrätten ansett de til ne besvär icke föranleda till en dylik åtird. Hndilksvall. Vid Jertsö häradsrätt å urtima ting, som den 1 dennes hölls uti sockenstugan vid Jerfsö kyrka, har ransakning. hållits med häkde bonden Jon Hansson i Anga, tilltalad att hafva mördat och i hustruns likkista nedlagt sitt späda barn. Jon Hansson nekar ihärdigt till all ännedom om det brott, hvarför han är anklazad, och hvarken fångpredikanten i Gefle eller domaren hafva genom Devekande föreställningar kinnat förmå honom att lätta sitt samvete genom uppriktig bekännelse. På yrkande af åklasåren, länsman Malmqvist, förordnade häradsitten, att Jon Hansson skall under 14 dagar hållas i mörk cell å länsfängelset och är ransakningens fortsättande uppskjuten till den 21 lennes. — Tisdagen den 5 dennes hölls vid tingsstäliet i Delsbo ransakning om det under Lia mark: aad begångna och förut i tidningen omtalade mordet å drängen Olof Andersson från Svedjebo i Bjuråker. För detta brott misstänkta och till:alade voro: torparemågen Olof Olofsson i Högtomt, Sörger-Olle kallad, som väl varit under åtal för stöld, men ej sakfälld, samt för stöld straffade, försvarslöse Erik Jonsson Syl i Rossla, lt Delsbo socken. Begge de tilltalade nekade ör mordet, och mot Syl har ännu icke några. besvärande omständigheter förekommit, hvaremot Olof Olofsson erkännt, att han med ett grimskaft tilldelat Olof Andersson ett pär slag i hufvudet, hvaraf döden likväl icke varit en följd. emedan obduktionsprotokollet upptager, att: de. betydliga skador, som funnits på den mördades hufvud och som åstadkommit döden, blifvit tillfogade med något trubbigt tillhygge. En mängd vittnen, som om natten innevarit hos Erik Eriksson i Lia (Warg-Erik), äfvensom de per soner, hvilka befunnit sig i den mördades sällskap, hafva blifvit hörda, men likväl har det imnu icke lyckats få upptäckt, hvilka de personer varit, som inlåtit sig i handgemäng med Olof Andersson. Kolaren Lars Jonsson, hvilken. som förut är sagdt, varit i sällskap med Oloj Andersson, hade visserligen förmärkt en person atkomma ur det vedlider, i eller strax bredvid hvilket mordet enligt all sannolikhet blifvit begånget, och med en stör stött till Olof Andersson, så att denne kullfallit utan att uppgifva något rop; men dels var det redan ganska mörkt och dels hade Lars Jonsson i detsamma blifvit eftersatt af några personer, hvarföre han, som tog till flykten undan dessa, icke kunde gifva närmare beskrifning på den ur vedlidret utsmygande personen, Lika litet kunde han igenkänna eller uppgifva hvilka de varit, som förföljt honom sjelf, ty då dessa upphunnit honom, hade han vid första slag han erhöll, fallit f-amstupa i snön och fortfarande bibehållit denna ställning, sökande att så mycket som möjligt skydda hvfvudet för de slag, somehaglade öfver honom. Varg-Erik, hvilken först hördes såsom vittne och som, enligt hvad andra vittnen intygade, blifvit ytterligt vred, då Olof Andersson å natten stötte upp dörren till Varg-Eriks bod, nar icke heller haft andra upplysningar att lemna än Sörger-Olle, hvaremot han nekade bestämdt att från denne hafva ryckt ag ker hvilket åter Sörger-Olle påstått. Sedan likväl de personer, som innelegat i boden, belägen tätt intill vedlidret, intygat att de dels från detta vedlider hört yttras: Slå mig icke, Varg-Erik, samt dels också från vägen, som går helt nära intill boden, hört en röst säga: Vill du ej följa mig i godo, skall det vankas smäll, ty nu är jag stark: och sedau tillika åtskilliga andra personer, hvilka varit inne i Varg-Eriks stuga, intygat, att denne sist inkommit och dervid yttrat: Jag vill tro, att den der karlen icke mer sparkar upp mina dörrar, ty. han har fått så att han blifvit bergan! — måste Varg-Erikfrån att hafva hörts som vittne, intaga plats bland de anklagade och blef han jemte de andra vid hemtningsäfventyr förständigad, att inställa sig vid det urtima ting, som om: detta brott kommer att framdeles hållas. (H.W.) S— ra