vara mycket stor, så måste vi vilja uppfostra en kraftig generation, reformera oss i andra riktningar; ty i afseende på det, som just utgör grundvilkoren för lifsverksamheten, befinna vi oss på betänkliga afvägar. Talaren ville alltså, med afseende på den nu behandlade frågan, uttrycka den åsigt, att, för det första, ungdomen bör få rikare tillgång till frisk luft, bad och kroppsrörelse under fria 1lekar. För det andra, att studiitiden inskränkes ch hemlexorna afskaffas. Sex å sju timmars läsning i skolan är redan för mycket, och komner dertill 5 å 6 timmars läsning i hemmet, så r det klart att studierna äro på afvägar. BSvaar man derpå, att det är nödvändigt för att kunna uppfylla fordringarne i studentexamen, så Senmäler talaren, att studentexamen och dess fordringar äro uppåt väggarne orimliga och måste ändras. Och vid påbud, som gå i denna riktning, böra lärarne icke säga concedo, utan, hellre än att genom öfveransträngning blottsti ungdomen för deraf härflytande olägenheter, för. klara rent ut: det låter sig ej göra. För det tredje bör det göras allvar af gymnastiken, och talaren instämmer i detta hänseende med öfverste Hazelius, så mycket hellre som han vet, att äfven vid de läroverk, der gymnastik finnes och ler det heter att så och så många timmars gymnastik eger rum, det likväl är fallet att på hvarje lärjunge belöper sig kanske icke 5 minuters gymnastik om dagen, alldenstund, då blott en lärare finnes, han måste taga en afdelning i sender. . Sekreteraren Ljungberg hade velat yttra sig i ifråga om den tid, som kan finnas öfrig för kroppsifningar, men den föregående talaren hade så ullständigt påpekat hvad som i detta hänsende vore att iakttaga, att han dervid hade föga att uillägga. Han ville endast erinra derom, att en attröttad kropp ej stärkes genom ansträngning. Reformen måste blifva genomgående och äfven omfatta examensfordringarne, så att ungdomen ned afseende på dem ej nödgas till studier, ff hvilka de för öfrigt icke ha något gagn. Ernrade exempelvis, huru en jurist har föga el!er intet behof af att kunna latin, men att kunskapsprof i detta språk dock fordras i den juridiska examen, och en omtänksam far vågar icke, för att ej stänga vägen för sin son, befria Sonom från latinläsning, ehuru det ej är afsjordt att sonen skall blifva civil embetsman. Rektor Siljoström ville med anledning af detta yttrande erinra, att den blifvande juristen måste imder skoltiden sysselsätta sig icke blott med atin utan äfven med grekiska. Ynglingen kan nemligen vid elementarläroverket ej vinna beirielse från detta studium, ehuru kunskapsprof i srekiska sedan ej oundgängligen erfordras vid unirersitetet. Hvad anginge uteslutandet af de gamla språken, så ville talaren ej derom yttra sig vilare, enär han i den delen ej vore rätt väl sänd, men hvad öfriga läroämnen anginge, så rodde han ej något af dem kunna undvikas. Men man bör, mera än hittills skett, söka extrahera musten af hvarje ämne på det man ej må trötta ut ungdomen; man bör, så att säga, ga så att lärjungarne få korpgluggarne öppna, Vi behöfva ej så mycket detaljer; ty de iro tillgängliga öfverallt omkring oss då vi benöfva känna dem. Huru helt annorlunda och med huru helt olika resultat studera vi icke t ex. nu Italiens och Kinas karta under det vi följa Garibaldis och de allierades rörelser, än vi rjorde det i skolan, der vi fingo inlära en mängd nämn, endast för att genast glömma dem. Det är ett grundfel i den moderna uppfostran, att man alltför mycket förbiser individualiteten. Man uppfostrar — för mycket. Talaren vore förvissad att ingen skall missförstå eller misstyda hans ord då han säger, att det vore bra, om ungdomen finge vara litet mer — tjufpojke. Sträfvandet går nu för tiden mestadels ut på att det skall kunna sägas: se en sådan liten snäll gosse! Det vore dock väl om man toge bort den för detta ändamål pålagda tvångströjan, ä ven med risk att få en stol nedfläckad ce ler ett glas sönderslaget. Men nu går allt ut på att mma lifskraften, så att, i stället att få yng gar, hvilka, för att tala med konung David, o starke såsom unga örnar, modiga såsom unga ljon, göra vi dem till förklemade, klena stackare. De, som härda ut tills de komma i skolan, fåj dock lyckligtvis der lära sig åtskilliga odygder, som, ehuruväl -de förbjudas och medföra aga, dock icke äro så ogynsamma hvz ken för kroppens eller själens utveckling. ven vid gymnastiken bör man taga sig till vara ör alltför mycket tvång, och framför allt icke hysa någon farhåga för att de fria lekarne skola tra någon oharmohisk utveckling, ihågkommande att de, som tro att icke någon salighet finnes utom gymnastiken, göra sig saker till samma fel som då man går till pedanteri i afseende på den intellektuella uppfostran. Prof. Cedersohiöld, efter att hafva gifvit en värd af tacksamhet och aktning åthr Siljeström, ade att om ungdomen nu mindre än förr leker i det fria, så är det icke uteslutande af brist på lekplatser, utan af brist på lust. Den moderna uppfostran qväfver den friskare hågen. Säledes måste man äfven här återkomma till frågan om den första näringen vid modersbröstet och om qvinnans uppfostran. Den moderna qvinnouppfostran går ut på att lära flickan mycket, men ej att göra henne till husmoder eller maka. Den uppfostrar henne blott för salongen, och till hemmet medför qvinnan salongsluften. När den unga flickan ej sett annat under sitt uppväxande i hemmet än fåfänga, ej lärt annat än att styra ut sig och föra sig skickligt, som det heter, så är det förlåtligt om hon anser detta för det väsentliga i lifvet. Gossarne uppfostras i samma anda, och det dröjer i länge innan ynglingen spelar sin priffe och dricker sitt pansehglas, och modren glädjes åt att få gå vid ans arm, medan han röker sin cigarr. Det är således qvinnans uppfostran som i första rummet bör förbättras, för att hon må sjelf kunna klokare uppfostra det uppväxande slägtet. Öfverensstämmande med hr Siljeström i afseende på gagnet af fria lekar, påpekade tal. olägenheterna vid gymnastiken såsom den nu bedrifves i ofta olämpliga lokaler, Det är icke till mycket gagn för helsan att i en sal, der en skola nyss gymnasticerat så att dammet står högt i sky, en annan skola kommer omedelbatt och insuper detta damm i stället för frisk luft. Slutligen antydde tal. äfven vigten af att vid ymnastiska öfningar gifva noga akt på gossarnes individualitet, så att ej öfveransträngning eger rum. Sedan efter några utbytta förklaringar mellan åtskilliga af de talare, som förut yttrat sig, öfverläggningen angående den första frågan i programmet blifvit förklarad slutad, äsumerode ordföranden det hufvudsakliga af hvarje talares yttrande. På förslag af hr Hjerta, understödt af öfverste Hazelius, beslöts emellertid, att icke någon särskild esolution skulle antagas såsom svar på den örsta frågan, utan, då de uttryckta åsig terna sannolikt alla blefvo bragta till offentlioheten, det lemnas öppet för enhvar att