Kommen uttrötta ån skolan har gosse hemlexorna. Man har glömt att om gossen är frisk till kroppen och liflig till själen, så kan han på kortare tid inhemta kunskaper. Derföre borde mera tid lemnas åt kroppsöfningar: Ändamålsenliga öfningar äro de gymmnastiska, om de ej ske med öfverdrift, i hvilken händelse de kunna skada. Till förekommande häraf fordras skickliga lärare. För att frambringa sådana är det ej nog att utvidga centralinstitutet, utan flera sådana läroverk böra inrättas. Och det är ej heller nog att man får lärare, utan det behöfves äfven goda lokaler, der under öfningarne tillgång finnes på frisk luft. En resolution af mötet i denna syftning skulle utöfva en nyttig påtryckning på dem som ega bestämningsrätt. Rektor Siljeströr fann den å bane bragta frågan vara af en mycket stor omfattning. Hittills hade man dock i samband dermed endast talat om gymnastik uti skolan. Talaren nödgades protestera mot frågans uppfattande ur en så inskränkt synpunkt. Man finge ej taga skolan för hufvudet för allt det som öfverklagas. Skolan rår om ungdomen i 6 å 8 timmar om dagen, således en fjerdedel, högst en tredjedel af dygnet. Man måste taga reda på äfven huru de öfriga delarne af dygnet användas. Gymnastiken är utan all fråga gagnelig, men man får dock icke föreställa sig, att den utgör något arkanum, äfven om tiden för gymnastiköfningarne ökas. Talaren trodde ej att det åsyftade ändamålet vinnes, om man ökar de nuvarande skoltimmarne med ytterligare en tvångstimme. Förhållandet skulle derigenom mera försämras än förbättras. Skall en utsträckning af gymnastik-tiden medföra gagn, måste den nödvändigt köpas på bekostnad af de nuvarande skoltimmarne. Mcn huru skall detta kunna ske? -Vid hvarje försök i denna riktning möter man ett oöfverstigligt hinder, som kallas schemata. I Nya elementarskolan hade man med anledning af detta hinder måst öfvergifva tanken På ens en, half timmas utsträckning af gymnastiktiden. Amnenas antal är så stort, att, särdeles i de öfre klasserna, sådana finnas, åt hvilka man blott kan egna en timma i veckan. Borttagandet af denna timma vore alltså detsamma som uteslutandet af hela läroämnet. Men detta får ej ske. Skollagen förbjuder det. Frågan om vinnandet af mera tid för gymnastiköfningar innebär derföre frågan om en omreglering af hela skolarbetet. Det är också för en sådan talaren uppträder. Han tror att den kan ega rum utan förlust för studierna, om nemligen undervisningen göres mera intensiv än den för närvarande är, och om man aflägsnar från elementarundervisningen en stor mängd saker, som äro öfverflödiga för den allmänna bildningen. För närvarande inläras en mängd smådetaljer i den ena klassen för att glömmas i den följande, derpå åter inläras i den niästföljande o. s. v. allt framgent, tills de slutligen efter utträdet ur skolan glömmas för alltid. Ehuru i sig sjelfva utan någon synnerlig betydelse, måste de enligt lag inläras. De Z sålunda en omätlig tid och, hvad ännu värre är, de uttrötta och förslöa lärjungarne. För att således en utsträckning af tiden för kroppsöfningar skall kunna ega rum, måste ovilkorligen en omarbetning af skolstadgan föregå. Hvad cymnastiken vidkommer, medgifver talaren visserligen att den är af vigt, men ensam och utan att något annat komme dertill innebär den icke någon garanti för danandet af en risk kropp. Vilkoren derför äro! kroppsrörelse, frisk luft och vatten. Med afseende på dessa vilkor står det hos oss miserabelt till: Ingen lärer påstå, att en gosse kan blifva frisk och stark genom en half timmas gymnastik om dagen. Man måste tillse hvad han tager sig till äfven under lofstunderna. Det är sannt, han njuter frisk luft under vägen till och från skolan; men sedan? Några lekar finnas icke mer, åtminstone icke här i staden. Lekarne i fria laften äro dock vigtigare in till och med gymnastik. De taga i anspråk samt stärka och uppöfva äfven andra förmögenheter än blotta kroppskrafterna. . Hvart ha lekarne tagit vägen? Hvart kälkåkningen? Väl ser man understundom några barn på Clara kyrkogård leta sig fram med sina kälkar mellan grafstenarne, tills de törna emot en poliskonstapel eller en kyrkvaktare, som har sig angeläget att tillse det de dödas ro ej på ett så ohöfviskt sätt må störas. Och så finnes vid Carl XIII:s torg en liten kälkbacke, men så eländig, att den som i sin ungdom verkligen njutit af detta nöje, är färdig att gråta vid åsynen deraf. För sommaren åter, hvar flnnas några bollplatser? Bollspelet är hos oss en utdöd konst. Exempel kunna anföras huruledes, der tillförene funnits förträffliga bLollplatser och kälkbackar, dessa nu, anlitade för andra ändamål, icke längre stå till buds, utan att man derföre varit betänkt på att bereda någon ersättning. Men om man på detta sätt lägger hinder i vägen för ungdomens lekar, eller underlåter att för dem bereda plats och tillfälle, tror man sig väl kunna genom en half timmas gymnastik ersätta hvad som på sådant sätt försummas i det, som bör göras för att utbilda kroppen, lifva lynnet och utveckla karakteren? Man misstager sig i detta fall högligen. Ifrämsta rummet vore af vigt att man uppmuntrade de fria lekarne, bland hvilka tal. särskilt utom kälkoch skridskoåkning nämnde skidlöpning såsom för vårt klimat särdeles lämpligt. Tänker man vidare på de andra vilkoren för helsa och styrka, luften, och dess stallbroder vattnet, så, huru begagnas väl de? Under de mera bemedlades sommarvistelse på landet får ungdomen väl njuta litet deraf, men det vore ett faktum, att efter blott en eller två veckor efter återinflyttningen till staden har barnens utseende förändrats, de uppspirade blommorna på deras kinder försvunnit. Hvadan kommer sig detta? Jo, från saknaden af luft och vatten. De gamle förstodo vigten af bad. Vi göra det också, nemligen om sommaren. Men om vintern, huru förhåller det sig då? Hufvudstadens elementarläroverk räkna inemot 2000 lärjungar. Tager man motsvarande antal af qvinnokönet, så får man en skara ungdom af 4000 individer endast inom vissa åldersklasser bland de förmögnare klasserna. Vid hufvudstadens offentliga badanstalter finnas inalles omkring 40 badkar. Tages nu i betraktande den tid på dagen, då skolungdomen kunde ega tillfälle att bada; så befinnes det att de tillgängliga medlen knappast skulle förslå att meddela ett bad åt hvarje individ af det nyss beräknade antal under hela den tid af 8 månader, derunder badning i öppna sjön ej kan egarum. Men det är att märka, att de nämnda badanstalterna skola räcka till äfven för den öfriga befolkningen, och att det oaktadt det förhållande eger rum, att långt ifrån alla badkar ndigt upptagna. Detta ådagalägger, norden cr förstå betydelsen af Pad E ker och romare gjorde det, ehuru det 1 vore angelägnare än annorstädes, då till följd at det af klimatet betingade lefnadsoch beklädnadssätt hudverksamheten i hög grad hä Det borde väl tyckas, att man åt Guds tempel, såsom vi kalla vår kropp, skulle cen minstone samma omvårdnad som egnas åt c i våra rum, som dock skuras alltemel om man, i stället att ungdomen nu ofta torde få ett enda bad under hela den t månader, då badning i öppna haoctndas I Rv Ad om FR i GSE