STOCKHOLM der 15 Febr. Den liberala domokratien I Frankrike. 1 ; I 1. motsats mot den kejserliga demokräti, i som består uti att smeka en del af arbets-t4 klassen och hålla fram den skenbara Sall-; männa rösträtten såsom innebure den mn 1, manfattningen af alla ett fritt folks fätlig-), heter, börjar man åter förnimma, trots press: !; tvånget, ett och annat lifstecken af den!; verkliga, den liberala demokratien, som är; lika långt ifrån att låta sig bedåras af so-( cialisliska fraser som från att skrämmas af 4 röda spöken, och som ful t och klart fattar, att utan pressens och tribunens frihet är allmänna rösträtten ett nonsens. På elt d j 1 kraftigt sätt har Eugene Pelletan nyligen uttalat detta uti en artikel i Courrier du Dimanche? och vi meddela denna uppsats såsom ett prof på, hvad man dock i närvarande stund, trots varningar, utvisningar. 0. s. v., kon och vågar offentligen säga i, Paris i afseende på vet närvarande politi: ska tillståndet: ! Alltsedan revolutionen har blott ett folk; varit möjligt i Frankrike, och för detta folk, blott en regering, demokratiens regering. — 4 Vi skänka ingenting efter ufrevolutionen; allt hvad hon gjort i rättsligt afseende litina vi väl gjordt. Hon her nivellerat privile-: gierna, hon har parcellerat jorden, hon här: med ett ord grundlagt demokratien. Men med demokrati menade hon utan tvifvel folkets suveränitet, och med folkets suveränitet förstod hon på goda grunder fris heten. Tv hvad vore väl suveränitet utan frihet? Ett sådant underverk af ödmjukbet, att endest en Gud kunde ådagalägga ensådan den dag, då han på vägen upp till Gol: gatha ber konungaftiteln på sin pannd Och! törnespiran i sin hand. Demokratien förutsätter all:så friheten såsom första vilkoret för sin tillvaro: pressfri-j heten, den allmänna röstfribeten, tallriheten; den ena bereder den andra, den one follständigar den andra, och alla, förenade 2 il nom sin verkan och ömsesidiga återverkan,!. fullända mästerverket i denna tidpunkt a historien. Att börja med pressen; detta wlestädes: närvarande ord, så häller hon på sätt och v hela Frankrike samladt såsom på cn oftentlig plats; hon görlandet, man för man och dag för dag, förtroget med hvarje tilldrägelse och hemmastadt i hvarje fråga. Ty pressen är ej, såsom men Jåtsat tro,: blott tidningen eller tidningsskrifvaren. Hon ji är äfven och ännu mera regeringen; homär! ullt hvad denna säger, allt hvad denna gör, !med ett ord den fullständiga sammaniatt ningen at den yttre och inre politiken, t eirkulärer, tal, motivering, ja, at hv Troplöng sjelf; så att då man vid ärets slut cörr ett ötverslag öfver en tidningsredaktion, finler many att regeringen alltid innehar första redaktörsplatsen. ; : Härmed vare ej sagdt, att pressem icke vid behof uttalar och bör uttala sin mening. Hon uttelär den tvärtom, men alltid till den kraft och verkan den kan ha. Hon påträgar den ej, hon föreslår den hos allnfänheten. En tidning säger ja, en annan nej: man drar fram skäl å ena och andra sidan,för och moi; man belyser således problemet och man förbereder dess lösning. : Om pressen alltid stode ensam för sig, utan eu tredje man såsom skiljedomare för att slita tvisten, skulle kvarje tidning haturJigtvis vidhålla sin mening, och Frankrike skulle för beständigt ba ett medborgerligt tankekrig. Men utanför den mer eller mindre betänksamma eller mer eller: mindre djerfva pressen står deu stora, anonyma och opartiska mass n af nationen och lyssnar och pröfvär, läser och begrundar samt lägger derefter allt hvad hon läst och hört på sunda förnuftete siktduk. När en idå släppes ut bland folket och folket godkänner den, bevisur folket dess sanning endast genom åttadoptera den. För att en id i sjeliva verket må kunnu omvända alla sumhällslagren, det ena efterdet andra, trots deras kontrast, deres olikhetii rang, i arbete, uppfosiran och förmögenhet, mäste den tydligen representc olika förständs gemensamma först aktligen förnuftet sjelf, följaktligen sanningen. Den sålunda antagna senninge hvad man kallar opinionen... Den ellmä ningen ensam herrskar i ett der land; men den allmänna rösträtten har också j. ensam rättighet att besluta om henne iröst-i urnan och upphöja Lenne till makten; deni. allmänna rösträtten, d. v. s. cj mera endast cn klass eller ett intresse, utun hela folket ji sin vördnadsbjudande enhet, arbetaren så väl som den lärde, köpmannen såväl som åkerbrukaren. ad Vi känna allt hvad man kunnat anföra mot den allmänna rösträtten, men vi fram-. härda icke förfy i vår tro, att tösträftens i limänlighet just den nade Februurilontns bästa ing ; att den är: ssiöien t federalismen, hviiken delade onen Ä två kla den ena bocnde tn ing högre up; ven någon I förenande trap; att den är ten pölen år mnlikhieten, ten ndförket GHT ompletiering et den borgerliga jemnlikheten, ind ett ord Frankrikes åte vid den vilmämna: vätiens altere och ri lögtid. Men -hvad gör den allmänna mejelilag? Nej. ty det vörei :olkets omedelbara styrelse, MMervändandet tl civilisationens baradoem. D väg-ott blifva det, och lemnade ef er sig eit helt skåp fullt med böcker. Som det på begäran af gästgifvoren blef nuktion på tlesse, cuf Anna sin man tre mark som hön