att i sig innebära några frön. till. upplösning, just sjelfva axeln, kring hvilken systemet vär der sig. Att således, såsom man föreslagit Göte borgs frivilliga skarpskyttekår, omedelbai ställa sig under konungens befäl, icke alle nast i krigstid, utan äfven, vid vissa till fällen, i fredstid — anse vi vara ej endas skadligt, utan äfven olagligt. Förtroend bör å ömse sidor ändock kunna ega rum utan att de skyldigheter, hvilka åligga hvarj medborgare såsom sådan, ytterligare in dragas 1 ett reglemente. Har medborgaren derigenom att han skaffat sig insigt och öf ning i vapnens bruk, blifvit sämre, blifvi så blind för hvad hans medborgerliga plig fordrar, att sådant ovilkorligen bör affische ras för honom? Ingalunda, utan tvärtom! Ty i och med detsamma han beröfvar sig en del af det dyrbaraste han eger, tiden, för att använda detta för öfningar, hvilke Iskola sätta honom i stånd att en gång: I farans stund lemna fäderneslandet den hjelp I han ser detsamma behöfva — i och med d-tsamma han gör detta, har han blifvit en bättre medborgare än förut, och hvad man ej begärt af den förre, bör man ej obilligt kräfva af den sednare. Tror ej regeringen alt våra sträfvanden äro allvarliga, hvad skall hon då med oss under sitt kommando? Skall hon kanske söka inblåsa detta allvar i en frivillig kår? Alltså, bort med hvarje tillstymmelse — huru inskränkt Iden än må vara — till något skarpskyttekårernas beroende afregeringen under fredstider! Man påstår att regeringen icke längre kan stå främmande för den uppväxande makten. Mycket riktigt; regeringen hvarI ken kan eller bör det, utan måste — så vidt fäderneslandets wäl är henne lika angeläget som: det är den af egen drift sig väpnade medborgaren — hägna, vårda och stöda den uppspirande plantan. Detta sker dock ej genom att från den jordmån, som allena haft kraft och förmåga att drifva fröet till grodd, omflyttå denne i en annan, der ej de för hennes näring behöfliga elementer finnas. Hjertbladen få ej skadas; och den telning; som, fritt uppväxande i skogen, en gång är ämnad att gifva skugga och skydd mot stormarne, får ej inflyttas i ett drifhus, så vida man vill att han skall. uppfylla sin bestämmelse. Så skall ej hel-. ler regeringen söka att rubba den grundprincip, efter hvilken skarptkyttekårerna af ilda sig; hon skall blott, med sina resurser, tillse att, i allt hvad på henne vidkommer, det till sjelfmedvetenhet vaknade behofvet af att försvara fosterlandet, mnäres och underhålles. Icke skola skarpskyttekårerna derföre att några apokryfiska satser svansa omkring i landet med anspråk på att vara de vilkor, hvarpå kårernas reglementen skola byggas för att kunna af Kongl. Maj:t sanktioneras, besinningslöst bygga sm stolta framtids byggnad på sådan lösan sand? Och äfven om dessa vilkor vore autentika, hedrar det eller är det förenligt med den allvarliga, djupa oberoendeoch friuetskänsla , som manat skarpskyttekårerna till lif, att fjeskigt skynda till mötes dessa vilkor? Hon bör se sig före, att ej blifva i tysthet begrafven och att man ej på hennes graf skall ropa: sjelfspilling. Det är nödigt att ett samband finnes mellan regeringen och skarpskyttekårerna, säger man. Medgifves äfven; men sådana samband finnas förut: de heta samfundspligt och allmän lag. Aro dessa ej tillräckligt starka, då skola äfven alla konstgjorda förstärkningar brista såsom ?brända blår. Har ej Göteborgs frivilliga skarpskyttekår redan beslutat sig för en dylik förstärkning, i det hon nedlägger högsta. militäriska makten öfver sig i dens händer, som konungen sjelf behagar utse? Hvad kan man mera begära? Huru skall man förfara med de skarpskyttekårer, hvilka helt och hållet isolerat sig (såsom t.ex. den andra häri länet), hvilka, på ganska naturliga skäl, ansett sin association ej vara af den beskaffenhet, att den enligt gällande lagar bör till sanktion anmälas? Skall man kanske söka tvinga dessa att antaga några vissa vilkor? Skall man kunna det? Det visar antingen ett fjesk eller brist på upptattning af vår rättänkande, ridderlige konungs fosterländska tänkesätt, !) om man påstår, att han skulle med. misshag se, att frivilliga skarpskyttekårer bildas. I Ty annat påstår ej den som vill göra :tro1; ligt, att K. Maj:t skulle åt en kår, som fliligt och allvarligt bereder sig, för att ifarans stund kunna medverka till fäderneslandets försvar?, vägra nådigt hägn såvida kåren ej i sitt reglemente vill definiera bety-): delsen af i farans stund?. Hvad det ut-) rycket Detygen känner hvar och en lifligt — och änskönt man för fosterlandets skull hoppas och önskar, att den stund måtte vara långt aflägsen, då skarpskyttekårerna . skola få visa hvarföre de bildat sig, skall dock hjertat klappa lifligt när det smäller, och: med gladt mod skall den vane skytten fatta sitt gevär och ropa: jag är här! Ångbåtsbyggerlet i Storbritannien. Under denna rubrik förekommer uti ett. handelscirkulär från London efterföljande öfversigt: och betraktelser, hvilka äro förtjenta af uppmärksamhet äfven hos oss, då just nämnde industrigren redan vunnit en betydande utveckling och i en ej aflägsen k amt Ad tarRda Irrmma att rälnac hklaäand on