sta vigt, ty deruti uttryckes tydligen det ena af destvenne sätt att uppfatta dekretet afi! din 24 November, hvilka gjort sig gällande j. bland maktens innebafvare likasom bland: allmänheten. Enligt hr Troplongs uppfattning har berörde dekret ej annat ändamål än! att förstärka! omfattningen och kraften af de råd, som kunna bringas till foten afl. tronen: Ingenting mer och ingenting mindre. -Enligt hans åsigt sammankallar man nationens ombud för att formligen inhemtal deras tankar, men förbehåller sig uttryckligen rätt att följa en motsatt mening; man skickar. dem, ministrar jemte förbud att nå-1 fade önska sig andra; med ett ord, man: ar ej gifvit en större högtidlighet åt deras öfverläggningar för annat än att på ett högtidligare sätt ådagalägga deras vanmakt och betydelselöshet. Vi inse ej rätt hvarföre hr Troplong icke vill ge Frankrikes regering, sådan han uppfattar henne, namn af enväldig. Om det ej erfordras något annat än att höra råd, för att icke vara enväldig, så finnes icke ihela vida verlden någon enväldig regent. Sultanen emottager lika många råd som konung Leopold och drottning Victoria; hvad som skiljer honom från dessa är den uttryckliga rätt han fått efter sina förfäder och enligt Koran att icke följa råden i hvad som rörer ärendenas gång eller val af personer, och det är derföre han icke från sig afvisar namn! af enväldig, utan tvärtom antager det med en aktningsvärd uppriktighet. Intet hårklyfveri. förmår utplåna denna så enkla åtskilnad emellan fria regeringssätt och dem som icke äro det, och man skall ej lyckas att bortblanda förhållandet, om man ock ville å berörde grundsanning uppstapla hela den atinska fornåldern alltifrån de tolf taflornas lag ända till dessa jurister från förfallets tidehvart, hvilka hade de djupsinnigaste argumenter för hvad som helst. : Låtom 0ss derföre lemna åsido dessa tomma teorier och i stället tänka på Frankrike, sådant det blifvit till följd af våra revolutioner. Det är en obestridlig sanning, och som äfven blifvit erkänd i ett nyligen utkommet cirkulär, att maktens koncentrerande alltsedan 1852 samt inskränkningen af de privilegier, som våra lagstiftande församlingar åtnjöto, ha från de allmänna ärendena uteslutit mer än en utmärkt medborgare, hvars talanger och tjenster Frankrike väl behöft. Vidare syntes icke den kejserliga regeringen inför Europas ögon Ha i sina dagliga handlingar tillräckligt stöd i någon bestämdt uttryck opinion från nationens. representanters sida. Derjemte hade i hela samhällskroppen, vare sig genom frånvaron af ansedda män, vare sig till följd af våra institutioners alltför inskränkta verkningsförmåga, insmugit sig en viss mattighet, som var lätt att förmärka, så snart som de yttre angelägenheterna lemnade oss något andrum. Det är dessa olägenheter, som man genom dekretet af den 24 November visligen velat afbjelpa. För vår del ha vi, endast bekymrade om våra inre tvisters förlikande och det offentliga lifvets äterväckande, med en fosterländsk förhoppning helsat dekretet. Andra, af flera skäl ej mindre förvånade än vi, ha icke utan en viss fruktan emottagit detsamma. De ha ända från första stunden förklarat, att det ej betydde någonting eller pka föga. Sedermera ha de, bättre upplysta genom opinionens rörelse, insett hela vigten af åtgärden, och bemödat sig om att inskränka densamma. Numera synas de vara fullkomligt lugnade, och dekretet är i deras ögon ej annat än en tom skugga. Om denna opinion äfven inom regeringen vore rådande, så skulle detta göra oss uppriktigt bedröfvade, men vi skulle ialla händelser ej finna oss i morgon vara någonting annat än vi voro i går, med en illusion mindre och en saknad mer. Vi ha emellertid ej någon anledning att ännu förtvifla. Vi veta att dekretet af den 24 November, uppfattadt så som vi gjort det, har sina försvarare inom deras leder, som ha deli makten; att om ock vissa bland dess ledamöter hylla traditioner från vissa tidskiften af Roms historia, och dessa ingalunda de bästa, så hafva deremot andra sina ögon fästade på Frankrikes sednaste skiften och på det nuvarande Englands exempel. Och dessa sednare kunna vara förvissade icke blott om vårt understöd, hvilket är af föga vigt, men om bistånd af den upplysta opinionen, hvilken förmår mycket. Vi äro förvissade om att de skola lyckas genomdrifva sin åsigt; och långtifrån att tåla, att man inskränker eller förlamar dekretet af den 24 November ända derhän att dess författares tanke eller afsigt varder fördunklad, skola de uppmuntra honom att fortgå på den helsosamma bana, han nu med bestämdhet beträdt, och de skola bistå oss i sträfvandet att ur detta dekret i verkligheten upphemta alla de garantier, som Frankrike deraf väntar sig.? Under den 18 nästl. Januari har K. M:t, i anledning af serafimerordensgillets derom AA nat Ellan oo NAR LG de RANE a