slafveri. Om man betraktar denna menniskoslägtets skamfläck, som vi kalla träldom, sådan den uppkommit och framställer sig i den fomla verlden i jemförelse med det sätt, hvaruppå den uppenbarar sig i den nya, så finner man emellan dessa båda former al förtryck en stor och anmärkningsvärd olik het. Inom Europa var det ofria tillståndet en följd af folkvandringarne och krigen, då ländernas urinvånare, af en inryckande främ mande folkstam underkufvade, gemenligen fingo underkasta sig trälens lott; ett förhållande, som feodalväsendet i sin mån bidrog att befästa, men som sedermera i mån al civilisationens fortgång efter hand mildrades och omsider i de flesta länder alldeles upphört. I Amerika deremot hade träldomen ingalunda utgått ur förhållandet emellan segraren och den besegrade; det var från början helt enkelt en krämaraffär. Den välklädde hvita mannen med kassa lät helt affärsmessigt jemte andra varor till sina behof öfver hafven importera den nakna svarta mannen, och ansåg från denna stund icke blott den sålunda köpte utan ock dennes efterkommande till sednaste led såsom sin välfångna egendom. Och följden blef, att det afskyvärda förhållandet långt ifrån att mildras eller aftaga, numera uppnått en förfärlig tillväxt och utveckling. Ej sällan hör man till och med i Europa den besynnerliga satsen drifvas, att det ej är så farligt med negerslafveriet, att Amerikas neger vanligen är bättre född än våra dagakarlar och fabriksarbetare o.s.v. Man förgäter alldeles under ett dylikt tal, att den sednareäfven i den yttersta fattigdom och nöd kan ega en framtid, en familj, och åtminstone för denna förhoppningar om en mera betryggad ställning, under det den förra intet ögonblick eger säkerhet att se det heligaste band, familjens krossadt på en vink af egaren, och för sina barn och barnabarn ej har annan utsigt än en evig träldom. I Amerika — vi mena här det fria Amerika, icke det af slafveriets pestluft besmittade och ständigt efter nya fält för den kannibaliska handteringen fikande Amerika — inser man klart och tydligt skilnaden emellan den europeiska träldomen, äfven i dennås mest vidriga gestalt, och det som man i de södra staterna med ett menniskofiendtligt hån benämner instilutionen. I en af det republikanska partiets mest framstående organer Newyork Tribune finner man för den 18 Januari följande sammanställning emellan den ryska lifegenskapen och det nordamerikanska negerslafveriet, emellan kejsar Alexanders politik och de södra staternas; enjem förelse, hvilken, som man finner, ingalunda utfaller till den amerikanska institutionens förmån. Efter att ha egnat en billig gärd af aktning åt ryska kejsarens djerfva och högsinta beslut i lifegenskapsfrågan, fortfar artikelförfattaren sålunda: Lifegenskapen i Ryssland är en j-mförelsevis modern institution. Den infördes af tartarerna, som intogo och behöllo landet under medeltiden. Före denna period var den ryska bonden en fri man. Emot slutet af sextonde århundradet gjordes af czaren ett försök att återgifva folket dess förlorade rättigheter, men det omintetgjordes genom adelns häftiga motstånd. Under förra hälften af närvarande århundrade förnyades försöket af Alexander I och Nikolaus med samma utgång, ehuruväl Alexander lyckades uti att hämma fria bondmenigheters bringande i träldom och äfvenledes förbjöd slafvars försäljning på torgen samt att skilja dem från sina familjer. Han reglerade och inskränkte äfven i flera andra afseenden herrarnes makt. I likhet med alla andra slafegande nationer ha ryssarna lidit förfärligt af uppresningar från den underkufvade stammens sida. Under OCatharinas regering uppkom en uppresning af lifegna, bönder och kossacker ifrån Ural eller Orenburg, anförda af Pugatscheff, som utgaf sig att vara kejsar Peter III och som kallade sig czaren hämnaren, Uppresningen sträckte sig under förfärliga våldsamheter nästan ända till Moskwas portar. Puschkin, den störste bland Rysslands skalder, utbrister med hänsyftning på detta uppror: Må Gud bevara Ryssland ifrån ett framtida, utbrott från dess eget folks sida! År 1838 egde enstaka uppresningar rum i guvernementet Saratow, hvarunder adelsmän inbrändes i sina hus och kejserliga officerare kastades i elden. De ryska lifegnas ställning var emellertid i nästan alla hänseenden vida bättre än de amerikanska slafvarnas. De åkerbrukande lifegna bodde i byar, och de hade jord åt sig upplåten till begagnande för egen räkning emot erläggandet af en viss ränta till deras herre, samt tre dagars arbete i veckan på hans egor. Fn lifegen qvinna, som äktade en fri man, blef härigenom sjelf fri. Men ehuru de lifegna hade laglig rätt att sjellva välja maka, uppgjordes likväl giftermålen vanligen af husbonden, och kunde sällan afslutas utan hans tillåtelse. Om en lifegen man blef fri medelst frigifning eller på annan laglig väg, var hans hustru äfven berättigad till frihet. Den lifegne kunde icke tvingas att förrätta något arbete på söndagar eller helgdagar. Han kunde inför domstol göra anspråk på frihet, ifall hans herre icke hörde till någon kristen kyrka, om denne hade tillåtit sig ett våldsamt angrepp emot hans hustrus eller dotters dygd, eller om han hade blifvit tillfån: atagen af fienden och förd utom rikets gränser. Han blef likaledes fri, om han hade lagligen blitvit dömd till landsflykt i Siberien, der hans hustru, ifall hon dit följde honom, äfven erhöll sin frihet: om han försåldes utom den egendom, till hvilkan han hösda Allar Am hbänannn 1 o