POLICHINELLEN, (Skisz efter:B. 5. Ingemanni) (Slut fr. gårdågsbladet:) Hvad jag mest fördrifvit tiden med är hvad min bigtfader kallar lruria. Dertill räknar han det mesta af hvad fransmännen så näpet kalla libertinage: Deri har jag, som sagdt är, följt den vise kung Salomos och den lustige Don Juans. glorvördigste. exempel. I frosseri, som de lärde kalla gula, står jag visserligen något tillbaka, men dricka kan jag i kapp med den onde sjelf och hela ans kleresi, n. b. om jag sjelf får välja dryckesvarorna. — Om jag än praktiskt är en stympare i girighet, på grund af mitt naturliga lättsinne och min ungdom, så respekterar jag den dock såsom den solidaste och våraktigaste af alla de s. k. påssionerna, hvilka äro det enda som kan sätta lif och eld i våra köttklumpar till varelser, Det, som jag utan all ansträngning endast ge nom mitt naturliga. geni uppdrifvit till formligt mästerskap, är hvad man vanligen kal. lar vrede och lögn, men som i mitt system heter hjerta Och läfoud. Då Padre eterno sjelf kan vredgas och det i all evighet på alla stackars djeflar och vantrogna slynglar, så skola väl icke vi vara sådana mähä, att vi icke kunna bli ursinniga då någon slyngel. sätter sig emot, vår vilja? ej, vreden är just stämpeln på vår kraft, vårt majestät såsom skapelsens herrar. Hvad lögnen angår, så är den för mig cen allra högsta. poesi. Mitt hela lif är ju en lögn, kan man säga. Jag räknas sjelf person! gen till sagoverlden eller folkvidskepelser, och skulle satan icke taga mig, så slår bestämdt den historiska Kritiken ibjäl mig, om också den estetiska möjligen låter mig lefva med poesien ett lögnens lif. Emel lertid är denna dödssynd min förnämste tröst, Ty är hela mitt lif en stor lögn, så är det ju också lögn allt hvad jag här stå och anklagar mig för eller skryter af i mitt öfvermod. Kanske är jag den mes exempleriskt dygdige unge man, på hvar