ställda minimum, och har han afsagt sig or pen att pröfva hvem bland de sökande som erbjuder honom de största fördelarne? Visserligen icke. Endast ur synpunkten att icke göra sig sjelfva och andra: onödigt besvär, borde erföre fullmäktige ha haft sig angeläget att bestämdt uppgifva hvad det i alla fall kända vilköret efter fullmäktiges egen åsigt innebär. Men äfven af andra och vigtigare skäl är sådant nödvändigt. Dessa skäl äro nemligen, att knappast någon annan än fullmäktige ega materialier till anställande af en uträkning öfver hvad 1860 års jernvägslån un; efärligen kostar, och, ännu mer, att enär dennå kostnad icke blir till siffran fullt bestämd förr än lånet är till fullo liqvideradt, och det visat sig till hvad kurs remisseraa blifvit verkställda 0. s. v., så finnes här ingen annan råd, än att fullmäkläge efter. approximationsvis anställda beräkningar, i viss mån godtyckligt fastställa den siffra, som skall anses representera lånets kostnad. Och huru svårt det är att anställa ens en approximativ beräkning inser enhvar lätteligen, då man erinrar sig, att 1860 års lån icke är endast ett 4, procents lån, utan att lotteri-lånet, sorgligt i åtanka, utgör en del af detsamma och följaktligen äfvenledes måste tagas i beräkning då man vill utröna hvad 1860 års lån, såsom ett helt betraktadt, verkligen kostar. Skulle, med anledning åf en kungörelse så beskaffad som fullmäktiges, verkligen några täflande infinna sig, komma de i sjelfva verket att täfla i konsten att uträkna kostnaden för 1860 års lån, eller rättare, de komma att täfla i konsten att gissa en gåta, den nemligen, till hvad belopp fullmäktige sins emellan öfverenskommit att anse lånets kostnad belöpa sig. Att någon på allvar inlåter sig i en sådan täflan anse vi föga t:oligt, och om några anbud inkomma till den 15 Mars, så ha de förmodligen intet annat egentligt ändamål, än att anbudsgifvarne skola sedermera få träda i underiandling med fullmäktige då de förr eller -sednare finna sig föranlåtne att yppa den hemlighet, hvilken de nu med en så naiv svartsjuka gömma på. Eller är det måhända fullmäktiges afsigt, att, om såsom troligt är alla de den 135 Mars inkomna buden äro för låfa då börja nytt samma blindbocksek. Tro sig fullmäktige verkligen genom densamma kunna utröna penningmarknadens verkliga ställning och vinna definitiva anbud, rukta vi att de svårligen misstaga sig. Ett sätt finnes emellertid för fullmäktige att draga sig ur den förlägenhet i hvilken de genom sin Seg bragt ig och det vore att på under hand framställda förfråg ningar meddela den upplysning de uraktlåtit införa i kungörelsen. Att en sådan upplys ning skulle nekas äricke tillkännagifvet, och blundern kunde alltså repareras utan att den officiella värdigheten behöfde Koripporitse ras genom en ändring uti en vidtagen åtgärd. Väl vetande att man torde ådagalägga plindt oförstånd och obekantskap med ärendets principer4 om man anser en annan väg än den af fullmäktige beträdda kunnå vara lämpligare, drista vi likväl uttrycka den åsigt, att om fullmäktige gjort till sin hufvuduppgilft, att få lånet till.möjligast billiga pris, så torde radikalaste utvägen varit, att de framlagt fullständigt alla sma låne vilkor, med ett ord, ett fullständigt lånekontrakt, i hvilket det endast lemnats plats att ifylla den kurs till hvilket lånet skulle afslutas; derpå tillkännagifvit, att anbud på ett lån å sådana vilkor, dock icke understinde den och den kursen (priset på 860 års lån) mottagits till en viss dag, och att vid anbudens öppnande, som borde ske offentligen, de täflande dessutom egde att öfverbjuda hvarandra. Det är helt enkelt samma procedur som följes vid egendom nd den har också, enligt hvad vi vilja minnas, varit tillämpad vid flera utländska låneoperationer, och den är icke sämre för det att den är pröfvad af erfarenheten. Hade fullmäktige åter ieke det billigaste priset till sitt enda och uteslutande mål, utan ansåge de sig äfven böra tillse, att det första försöket med ett imhemskt foöndsystem icke komprometteras derigenom, att lånet afslötes till ett möjligen så nedtryckt pris, att obligationerna kort efter emissionen börja falla i pris å penningemarknaden, så vore måhända lämpligast att de gjorde sig reda för penningställningen, öfvervägde hvilken kurs som, med behörigt afseende å den af ständerna fastställda begränsning, orde fastställas för att undvika den nyss antydda, för framtida låneoperationer menliga påföljden, och derpå kungjorde att obligationer till sålunda bestämd kurs af -riksgäldskontoret afyttras. Äfven detta sätt är pröfvadt af erfarenheten, bland anaat vid de med så stor framgång krönta franska. national lånen under sednaste krigen. Att inskränkningen af tiden för lånets inbetalning till 2 år i stället för 3, är stridande icke. blott. mot den temligen tydliga ordaly delsen i ständernas beslut, utan äfven mot den under riksdagens lopp allmänt hysta åsigten, att man ej borde genom det inhemska lånet ställa så till, att alltför betydliga belopp på en gång droges från närin-.