nar det stod 1 raättsbesreppen, som rattlardigar dess bibehållande. Målet mellån drätsellkommissionen samt förre entreprenörerna. Sellkolm och Hjelm. Handläggningen af detta tvistemål, hvari parterna dels äro kärande, dels svarånde, fortsattes i går vid rådhusrättens femte afdelning. I målet. mellan herrar Sellholm och Hjelm, kärande, samt drätselkommissionen, svarande, angående skuldfordran å 11,197 rdr 18 öre, hvaraf drätselkommissionen, såsom förut omnämndt är, för längesedan godkändt en del, eller 8817 rdr 71 öre, hvaremot återstoden blifvit tvist underkastad och den särskilda rättegången derom af kärandena tills vidare nedlagd, dömdes nu kommissionen. att genast till kärandena utgifva det godkända beloppet 8817 rdr 71 öre jemte 5 procent ränta, äfvensom att ersätta kärandena för hafde rättegångskostnäder med 46 rdr75 öre rmt. — I målet åter mellan drätselkommissionen, kärande, samt herrar Sellholm och Hjelm, sva rande, angående af drätselkommissionen enligt ingifven räkning omstämd fordran, å 33,815 rdr, hvilken svarandena bestridt samt inlemnat genstämning å 24,766 rdr, med yrkande att drätselkommissionen måtte styrka förberörde räkning, inlemnades nu af kommissionens ombud, notarien Arfvidsson, verifikationer å afgifna räkningen, hvaraf svarandena begärde del samt på sådant skäl uppskof i målet för att med svaromål inkomma. Till följd häraf uppsköts detta mål 14 dagar, då det tillhör svarandena att vid förelagdt vite fullständigt svaromål afgifva. Våldet mot pigan Westerholm. Vid i går på rådhusrättens fjerde afdelning fortsatt ransakning, angående våldet mot pigan Westerholm, hördes trenne vittnent Qvinspersonen Maria Johansson berättade: att hon, som plägade gå in på krogen i huset nr 7 vid Prestgatan, ifrågavarande dag inkommit dit omkring klockan 3 på eftermiddagen, hvarvid fyra karlar innevarit derstädes, nemligen en vedhuggare, bryggardrängarne Landström och Stenberg samt för våldet ä Westerholm häktade Wigren. Johansson hade observerat att Westerholm med en lykta i handen först utgått för att upphemta ved ur källaren, hvarefter vedsågaren. hvars namn vittnet ej kände, utgått och derpå Wigren, men de andra båda hade stannat qvar inne å krogen. Efter en stund hade Wigren åter kommit dit blodig i ansigtet samt skyndat fram till Landström och fattat honom i rocken, hvarvid Wigren yttrade: kon och följ med mig härifrån, nicoch jag bli olyckliga om. vi stanna qvary, ty ni vet inte hvar jag harvarit: Wigren hade härefter nära nog med våld dragit ut Landström från krogen, hvarpå. Stenberg följt efter. En liten stund sednare hade åter Landström och Pemge Ee oe samt yttrat till näringsidkerskan : för-all del stäng Krogdörren, ty Wigren är blodig och vildsindt samt bär en blodig knif. På krogförestånderskans genmäle, att hon ej kunde stänga krogen, men att Stenberg och Landström kunde gå in i gästrummet, hade de begifvit sig dit in samt reqvirerät två supar, som vittnet inburit åt. dem. :Då vittnet härpå kom ut från gästrummet, observerade hon Westerholm, hvilken med sönderslitna kläder och blodigt ansigte stod vid ett ämbar och öste vatten öfver hufvudet. Vittnettillsporde då Westerholm-hvar-hon varit, men kunde ej af Henne, som nu afsvimmade flere gånger å rad, erhålla något svar. Med biträde af krogförestånderskan hade de nu laggt Westerholm, som härunder blef alldeles sanslös, på några stolar, hvarefter vittnet skyndade efter fältskär, hvilken ock genast medföljde, men efter gjord undersökning förklarade, att han ej kunde förbinda Westerholm utan förordnade att hon straxt skulle afföras till lasa rettet. Wigren nu hörd nekade fortfarande och förklarade sig ingenting känna till om det uppgifna förloppet. Att han varit blodig i pannan och ansigtet hade kommit sig deraf, att han på gatan fått stryk. De härpå afhörda vittnena Landström och Stenberg bevittnade ungefär detsamma som nästföregående vittne, med den skilnaden likväl, att de förmälde sig icke ha sagt eller åtminstone kunde påminna sig hafva till krogförestånderskan fällt något sådant yttrande: att Wigren visat dem en blodig knif. Landström påstod likväl, att Wigren, hvilken en stund sednare, då han och Stenberg utkommo från. krogen i ändamål att aflägsna sig, med dem åter sammanträffat och gjort sällskap ned åt Österlånggatan, yttrat: att han varit i ett rysligt slagsmål, visat Landström en blodig knif, hvaremot Stenberg förklarade att han ej hört Wigren fälla något sådant yttrande, ej heller sett den blodiga knifven, men deremot hade Stenberg före ankomsten till krogen och innan våldet å Westerholm begicks sett Wigren innehafva en knif. Som Wigren, oaktadt hvad sålunda mot honom förekommit, fräckt och hårdnackadt nekade till angifvelsen, yrkade allmänna åklagaren, stadsfiskal Silfversparre, att Wigren måtte i mörk cell insättas, hvilket af rätten under förhandenvarande omständigheter bifölls. För vidare ransakning och ytterligare vittnens inkallande och hörande uppsköts målet till annan dag. F. d. marinsoldaten Tropps olaga hältande. Uti förenämnde mål, som handlagts vid rådhusrättens tredje afdelning, afgaf allmänna åklagaren, stad Jonson, i går sina slutpåståenden, hvari yrkades att, som poliskonstaplarne Redman och Lundgren, ej fullgjort sin tjenstepligt, dels derutinnan att de enligt sin förmans ordres ej tagit reda på ångfattyget Carl X, med hvilket Tropp hitkommit och der han varit känd, dels att de, på grund af poliskonstaSh Dahlgrens lösa uppgift att han igenkände ropp såsom örut straffad n, utan viPOE EE -