sig, och detta emot deras uttryckliga förbehåll. i Berigtigande 1 aniedning af några ord om landt: mäterikåren, insände i r:r 9 af Aftonbladet. Till Redaktionen af Aftonbladet! Visst är det något djerft att komma med ett beriktigande då insändaren satt Dixi under. sin epistel, men som det är undertecknade som älfven hafva några ord att säga, så är det v äst att med god min hålla till godo. Det sällan vi nedlåta oss att skrifva tidningsartiklar, och då vi nu göra Aftonblad:t den äran. förmoda vi att sättaren finner sig s: smickrad att han tar till så stora stilar att det slår lock r öronen, aldra helst ämnet är nästa r af lika stor vigt som våra ord. Ins. framkastar först den frågan: är landtmäterikåren ej förtjent af statens varma intresse ? Dertill svara vi ett bestämdt nej, ty han står på si låg ståndpunkt. Många påstå väl att dette är en följd af felaktig organisation, men det vir sig ofta tydligt att landtmätare äro på strukna, således af en lägre, färgad race, son icke förtjenar någon kristen menniskas behjer tande. Alt det der pratet om att landtmätarne hafva svåra och så väl för staten som jordegarnt vigtiga befattningar, och att det såiedes vore at önska om det så ställdes till för dem att de hadc något intresse uti att lefva och sköta tjensten si att de förtjenade sina öfverordnades aktning och förtroende, i stället för att de nu äro ensamt be roende af sin förmåga att per fas et nefas ställa sig in hos en och annan jordegare, förtjenar in tet afseende. Att skiftesverket blifvit så totalt förfuskadt att det snart måste göras om just der före att landtmätarne varit mera beroende a; våra stationära bönders tycke för tillfället än af läg och författningar, är ju rätt bra för de förra. Landtmätarne äro dessutom så till vida obero ende tjenstemän, som deras egentliga tjensteät: gärder kontrolleras af dertill inkompetente do mare. Det synes visserligen att insändaren är en prak: tisk man, då han af ständerna begär åt landt inäterikåren ett årligt anslag af en million; mer han är mycket obillig i sin klagan öfver att de äldre lemnas åt sitt öde. De hade godt medar de lefde, d. v. s. i sin ungdom; nu är det de tingas-tur att lefva; också föra de flesta ett hejdundrande lefvande, liksom ungherrar af ädlare race, som råkat få godt um penningar. Det tär visst sannt att de äldre under sin bästa embetstid ända till för få år sedan fingo hålla till godc med en så låg taxa, att endast de, som hade synnerligen goda förrättningar och lefde sparsamt. kunde samla ett litet förlag tillräckligt att lefvå af ett par 4r sedan arbetsförmågan öfvergifvif dem, och att det väl vore billigt om de äldre i första rummet finge så mycket arbete de kunnz sköta äfven nu under den gotla tiden, men om de tin äro aldrig så skickliga, så hafva deju förlorat förtroendet: de låta ej tala vid sig, så som en viss baron häromdagen svarade en gam mal landtmätare då det var fråga om hvem der förre skulle välja att verkställa ett laga skift som han tänkte begära. Tns. är högst missnöjd med att nuvarande taxa är så hög. Detta hafva vi nog insett. att. all: landtmätare skulle blifva, och derföre dröjde si länge med dess utfärdande till dess att de flestc större förrättningar skulle vara slut. För små förrättningar, der ersättningen för resan utgö största delen af kostnaden, hade landtmätarnc merendels vida mera efter gamla taxan än nya Kostnaderna för laga skifte (inberäknadt hus flyttning Ib. m.)-gingo vanligen till. Så 6rd tunnlandet och nu gå. de till en half å en rd mera, så att ins. har mycket rätt deri att mar icke under så ledsamma förhållanden kan be gära att jordegarne numera skola begära skifte och det vore orätt att säga, det de väl böra pung: ut något mera då de, ehuru de väl visste att de ras jord genom skifte ökades i värde minst ti ser alla skifteskostnaderna, så länge dröj med att låta skifte gå för sig, antingen af vårds löshet eller våpsnålhet, men orsaken Nvarför: numera så få laga skiften begäras torde doc! egentl ara den att sådana ejännu (och karske förr än hundra riksdagar härefter) 1: s der de redan äro gjorda. Ins. behöfver ieke lära oss att det är olän.p ligt att en jordegare får välja embetsman sor skall afgöra rättsfrågor mellan honom och han grannar o. s. v. Vi veta ganska väl att det vor: både nyttigt och utförbart att tilldela landtmiö tare distrikter, så väl som alla andra staters em betsmän, eller åtminstone låta någon auktorite utdela förrättningarne samt tillse att ej flera landt mätare tillsättas än som kunna hafva tillräekli; sysselsättning; denna fråga har varit så tillräck ligt diskuterad i tidningar, tidskrifter, petitio ner och riksdagsmotioner i öfver tjugo års tid att öfvertygelsen derom långt för detta blifvi stadgad, men man kan väl ickebegära att de I mogna på så kort tid. Få se om den docl icke gör det inom 50 år efter sedan alla skifter blifvit fullbordade. ? Landtmätarne hafva i många afseenden e svår tjenst att sköta väl, och dertill fordras me än för de fleste tjenstemän mångsidigt prakti ska kunskaper och mycken erfarenhet, och ins misstager sig helt och hållet då han påstår at de blefvo afglömde då rangen för andra civil: tjenstemän uppflyttades i mera öfverensstämmels: med nutidens förnuftigare åsigter, ty de gaml författningarne, som bestämma att kommission: landtmätare har lika rang med kronofogde o6) att förste landtmätare tar högra handen af e sådan, äro aldrig upphäfda, utan hafva änm gällande kraft. Då vi nu så utmärkt väl lyckats att vederlägg: ins. punkt för pknkt, är det ju ganska natv ligt om vi med förnämt förakt se ned på hans iu ningspret och på alla dylika framställnin1r som endast skulle göra oss besvär om vi bryddk oss om dem. Tro icke att vi göra det, om de än ombytes landshöfdingar, öfverdirektörer. ocl civilministrar en gång 1 månaden. 5 Vederböra te Rättegångsoch Polissaker. Dagens session uti Page NS MSE Poliskonsta a DÖ or li kamma PGA ANT AREA