ia Rättegångsoch Polissaker. i id — En bättre klädd mansperson har i d på K iddagen hoppat i Norrström och der omkomH it. 1 — Vid rådhusrättens femte afdelning hade mani IE rrgår det bedröfliga skådespelet af tre små gossar .3 ) å 13 år gamla, inställda såsom tilltalade att i. rån en bryggarkärra, stående på gatan; hafva?j llgripit några tomma buteljer, värderade till i t sk. rgs. Den äldsta af re som enligt å4 e andras utsago äfven skulle vid tillfället had arit rusig, syntes vara den som narrat de anva ra att föl med. Den minsta parveln; som ej; gripit något, utan endast varit i sällskap me i e andra båda, hade uppmanat dem att ej taga ågra buteljer. Barnens föräldrar voro tillstä. es under förhöret. J: — Till den i förgår omnämnda notisen om Graln) j ka fördelen bör: göras det tillägg, att hus:ållerskan Margareta Sofia Forssberg äfvenledes E ägrklarat sig nöjd med utslaget. feed som : tf bensärsläkaren Carlsson blifvit förledd att!: ittna falskt, är 56 år gammal och har i sin botad i närheten af Mariefred en SE moder : . tt försörja. Efter underginget enkelt fängelse, :ommer hon att afföras till 3 månaders straff-; rbete å norra korrektionsinrättningen. Forssberg: vari många år varit anställd som hushållerska i i uti re aktad familj och derunder gjort sig väl tänd. —Poliskammarens session i.går var hufvudsakligen. upptagen af en mängd mål mot hus-! gare och entreprenörer för det de sedan föret: i stadens gator nu börjat försvinna, uraktlåtit: utt Sbottenhugga och bortföra de å gator och rottoirer qvarvarande isbalkarne. En del böträlldes och en del ålades vid 107rdr rmt vite att; tills i morgon hafva låtit bortföra isen. : — Hudiksvall d. 2 Febr. Delsbo tingslag har; Mter varit skådeplatsen för utförandet af en grofå missgerning, i det drängen Olof Andersson från Svedjebo uti Bjuråkers. socken natten emellan sistlidne fredag och lördag blef ihjälslagen helt nära Lia marknadsplats. Syårligen torde väl en så svårskött domsaga, som Norra Helsinglands inom riket. finnas, just derföre, att de ständiga resorna på urtima ting upptaga och förnöta domarens äfven af andra frågor och mål strängt anlitade krafter. — Nyssnämnde dräng, Olof Andersson, hade den 25 förliden månad omkring kl. 10 på aftonen, sedan trafiken på marknadsplatsen för dagen upphört och de marknadsbesökande förfogat sig till sina qvarter uti sjelfva marknadsbyn Lia sammanträfiat med drängen Olof Persson från Högtomt i Delsbo jemte kela: ren Lars Jonsson i Bricka och soldaten Blom i; Frisbo. På anmodan, hade desse gjort sällskap : med Olof Andersson till Svedjebo, hvarest de skulle ligga qvar öfver natten, och hade de då gått söder om Lia by, som åt denna sida stöter? intill skogen och är mindre beb gd. Komna till skräddaren Erik Ericssons gård, belägen ungefär 400 famnar från marknadsplatsen, yttrade Olof Persson, att uti en bod invid vägen hade några marknadsbesökande från Delsbo qvarter och kunde man hos dessa få qvarstanna öfver natteri, om han blott vågade bulta ES dörren. Olof Åndersson genmälde då, att sådant nog kunde gå för sig hvarvid han stötte upp dörren. I detsamma utkom husbonden i gården, skräddaren Erik Eriksson, äfven Varg-Erik kallad, och började förehålla Olof Andersson och hans sällskap det oskickliga uti deras beteende. Dessa ämnade då aflägsna sig, men innan de hunnit verkställa sin afsigt, utrusade ur Erik Erikssons stuga åtskilliga personer, hvilka med ett Ra skaft öfverföllo och slogo Olof Andersson, Blom: och Lars Jonsson, hvarvid den förstnämnde skulle . hafva yttrat: det är klent af dig, Varg-Erik, att låta en sådan mängd dåligt folk, som endast göra ondt, få nattqvarter hos dig. Erik Eriksson hade då ingått i sin stuga liksom äfven de hos honom boeni eslagskämparne och hade derpå Olof Andersson och hans sällskap med undantag af Olof Persson, som, aflägsnat sig, börjat leta efter Olof Anderssons mössa, hyilken under slagsmålet affallit, Sysselsatta härmed,. varsebletvo de flera personer ånyo utkomma ur Vargi Eriks stuga i tydlig afsigt att fortsätta striden och togo då Blom och Lärs Jonsson genast till flykten, eftersatta af tvenne personer, hvilka äfven upphunno Lars Jonsson och med ett vedträd tilldelade honom ett slag i ryggen, så att han föll framstupa i snön, der han förblef ligade sökande så mycket som möjligt var skydda Thufyudet för de slag, som mot detsamma rikta: des. Vid hans rop: på hjelp, aflägsnade sig våldsverkarne snart och återvände till Olof Andersi son, hvilken icke tagit till flykten, utan vid för; sta anblicken af de sednast utkommande angrifr stannat qvar på vägen straxt ofvanför F rik Erikssons vedlider, under yttrande: jag är icke rädd och springer icke Lars Jonsson I Å i