— Rörande skarpskyttefrågan yttrar sig Göteborgsposten på följande sätt: Den rörelse, som en tid pågått inom vårt land, för att genom en allmän folkbeväpning trygga fosterlandets frihet och sjelfständighet, har nu kommit till den punkt att en mera bestämd organisation at de olika kårerna måste ega rum. Att härvid den vigtigaste frågan måste bli kärernas ställning till konungamakten; är helt natärligt; då hela frågan kan genom ett onödigt (jesk å båda sidor erhålla en vändning, hvilken på intet sätt motsvarar sjelfva den stora och hänförande idten af ett helt folks beväpning för sitt försvar. Emellertid har nu, från man vetej riktigt bestämdt hvilken källa, uppdykat tre olika punkter, tre diplomatiska punkter, hvilka påstås : härleda sig från högre ort och skulle utgöra kärnan för de organisationsreglementen, som skarp-Å skyttekårerna kunde för sig uppgöra. Vigtigaste bland dessa punkter är i alla hänseenden denna: tatt K.: M:t eger rätt ati vid behofskalla kårerna i aktiv tjenst, vare sig mot iure eller yttre fiender. Elasticiteten i denna punkt kan af en Hvar inses. Hvad menas med uttrycket vid bekof? Skall väl största delen af svenska folkets vapenföra män låta binda sitt eget; sjelfständiga omdöme. och sin fria vilja af ett tvetydigt uttryck, hvilket lika mycket kan vara ett vapen i en kohungs hand mot folket, d.v.s. emot kårerna sjelfva, ty de utgöra ju sjelfva folket, som ett skarpt vapen emot den yttre fienden? Vi behöfva blott draga oss till minnes de många halft narraktiga, men tili sina konseqvenser farliga händelsktus under konung Carl Johans tid, då massacrez le eanaille ! blifvit till ett ordspråk, för att inse huru vådligt det är för den väpnade nationen att ställa sig alltför direkt under konungen. Vi ega skäl att Hoppas det sådans förhålländen. söm under Carl Johan ej mera skola komma att ega rum, men måste dock antaga: möjligheten at deras -återinträffande: hvaärföre det är nationens -pligt att väl se sig före. Vi hade helst velat föreställa oss, att den pågående I nationalbeväpningen kunnat tills vidare få i lugn och ro utveckla sig utan konungamaktens direkta ingripande i rörelseny-om-den än måste sättas i något samband dermed så, att skarpskyttekårerna kunde af makten erhålla de mera erfarna råd och det. stöd, som de kunde behöfva. utan att dock derföre inregistreras i landets krigsmakt, hvaröfver konungen, enligt 14 regeringsformen, eger högsta befälet.: Till denna vår förmodan ega vi så mycket större skäl, som vi ännu änse det olagligi Och omöjligt att de bildade frivilliga. skarpskyttekårerna kunna, utan rikets ständere hörande, ställa sig under en paragraf i grundlagen, enligt hvilken konungen skulle öfver största delen åf den manliga befolkningen inom riket. ha en makt; hvilken ofte skulle kunna föranleda till konflikter mellan min Ppligt såsom medborgare och det stränga ålsvar jag underkastat mig, i det jag inträdt inom. krigsmakten. Det är derföre. enligt vår åsigt, alldeles oförenligt med de frivilliga skårpskyttekårernasnatur att tillhöra direkte armen, öfver hvars individer Kohungen har en allt sägande makt. Att här endast kän vara fråga om fredstid, är naturligt, liksom det är klart, att i händelse af fara utifrån det måste vara skatpskyttarnes pligt att skynda till landets försvar, en pligt, hvilken dock tillsvidare endast kan varå moralisk, innan rikets stän der tagit saken om händer och genom er utsträckt värnepligt eller på annat sätt organiserat de medel, som folket, genom at beväpna sig, erbjuder landets vise till fosterlandets värnande. Hvad beträffar skarpskyttekårernas pligt att skydda landet äfven mot inre fiender, är det: en pligt; som åligger hvärje medborgare såsom medbor gare, att i allt hvad på honom ankoömme: idraga till den allmänna. ordningens upp rätthållande. Att härvidlag ytterligare bind: sig vid konungamakten, utan inskränknin skulle, såsom redan är sagdt, kunna led: till-förvecklingar, hvilka vore lika bryd samma för konungen som harmliga och så rande för natiohen sjelf. — — Den slutsats vi derföre göra blir den: att de olika:skarpskyttekårerna må taga sig vä illvara att låta regeringen för direkt ingrip: i deras organisation, emedan hon lätt ka genom tvetydiga, till en del för störa anspråk gqväfva beväpningsrörelsen; att de m: endast låta sina öfningar Obebindradt pågå, ty det kan ej förbjudas svensk medborgare att öfva sig i vapnens bruk; och slutligen ait afvakta de organisationsåtgärder för natio nalbeväpningens enande, soni nationens egnc representanter komna att vidtaga. — Med anledning af den i tidningarne syn liga inbjudning till ettsammanfträde för at: öfverlägga om möjligheten att kunn: till samverkan för ett, gemensamt må förena dem, som önska på samm: gång resa en värdig minnesvård åt hädangångne medlemmar af konungahuset och åstadkomma ett samhällsnyttigt företag, hade igår afton ett icke obetydligt an