urval RR Härefter uppkastar hr Nordström den fråDm huru detta för allmän och enskild kreit, för allt slags företagsamhet, för eganderätten samt egendomsvärdens uppskat(ning och bestånd så vådliga förhållande i vår statsrätt, huru denna rikets ständers genom sjelfva grundlagen bekräftade, suvcräna lagstiftningsmyndighet tillkommit, oci han besvarar den på följande sätt: . Man mötes, yttrar hr Nordström, först af det faktum, att, sedan den bankanstalt, som i Stockholm år 1656 af Johan Palmstruch inrättades fördelad i två afdelningar, en vexeloch en lånebank, redan på tolfte året efter sin stiftelsc hade kommit på obestånd och i behof af utred ning, densamma, såsom då mera nödig och oumbärlig befunnen, af rikets ständer, på grund två från Kongl. Maj:t utfärdade tillståndsoch rivilegiibref, år 1668 öfvertogs med rättighet. att öfver dess upprättande, anläggning och förvaltning förordna och sluta som de till verkets befrämjande och för det gemena bästa pröfva nyttigast och rådligast vara, och mot förbindelse eller löfte å deras sida, att, efter uppjorda årliga PE oe och balancer, öfver en salderade gewinsten disponera. som det till K. Maj:ts och fäderneslandets heder och nytta till publicos usus bäst kan användas. Det är alltså i egenskap af principaler och entreprenörer af nämnda, sålunda till ett slags statsbank upphöjda bank, som rikets ständer (bondeståndets position härutinnan var något olika) härvid uppträda, och om man, utan att ingå i granskning af lämpligheten och ändamålsenligheten af denna organisation, tager i betraktande, till hvilket OPEN Re en sådan deras ställning logiskt skulle leda, kunde det ej blifva annat än att bestämma de grunder, efter hvilka den bankrörelse, hvartill banken var berättigad och privilegierad, skulle bedrifvas, att ombesörja för valtningen genom utsedde förvaltningsoch tjenstemän och för dessa utfärda instruktioner, och att dels sjelfva, dels genom fullmäktige, handhafva öfvertillsynen öfver bankens angelägenheter. Något mer innehöll icke detta bemyndigande, och dess begränsning låg sålunda uti sjelfva privilegium. Det ansågs ock ända till T720-talet höra till ordningen att af hvarje ny. konung utbedja sig bekräftelse på dessa rivilegier, och någon derutöfver sträckt, af ongl.. Maj:t oberoende, beslutande myndighet i bankärenden kunde alltså ej komma i fråga. Rätt till sedelemission ingick ej ens uti de ursprungliga privilegierna för rikets ständer. Med hänsigt till de under Palmstruchska perioden i bruk komna s. k. bankokreditsedlar, som, ehuru ställda till inlösen å vista, likväl icke ordentligt honorerades, förklarades tvertom, att inga sådana sedlar, eller andra, som dertill kunna hafva liknelse, derefter skulle brukas, utan att vara alldeles afskaffade och förbjudna, och först under adertonde seklet begynner den extensiva tolkning af rikets ständers beslutande myndighet i afseende å bankens angelägenheter Oc verksamhet att-framträdä, hvilken, enligt ett.yttrande af friherre Skogman, grundlade den anarkiska lagstiftning för rikets städers bank, som ännu i dag eger rum, då hela rikets finanssystem och alla rättsförhållanden enskilda emellan kunna bero på en röst i ett förstärkt bankoutskott. Den första åtgärden i denna riktning var det år 1701 af rikets ständers till bankens revision utsedde deputerade fattade beslut derom, att, till underlättande af remisser från ort till annan, en transporträkning skulle i banken öppnas och en hvar, som derå insatte penningar, deröfver erhålla en attest, hvilken kunde såsom betalning från man till man transporteras; och ehuru detta beslut, hvarifrån de s. k. bankotransportsedlarne härledde sin upprinnelse, icke allenast stod i uppenbar strid med bankoprivilegiernas uttryckliga förbud, utan ock, betraktadt för sig, till sina följder var af den aldrahögsta vigt, först i anseende dertill, att derigenom dörren för sedelmyntets införande såsom allmänt betalningsmedel inom riket PR och dernäst genom den uti kreditens och näringslifvets utveckling på ett högst störande sätt SR villervalla, som småningom i stigande skala framkallades af bankens tilltagande oförmåga att realisera sina sedlar, så synes likväl från Kongl. Maj:ts sida någon annan stadfästelse derå ej hafva följt eller ens blifvit ifrågasatt, än den, som innefattades uti kongl. förordningen den 11 Januari 1726, hvarigenom transportsedlarne förklarades skola vid uppbörd och inbetalningar till kronan emottagas och kunna i kronans kassor vid anfordran inlösas. Jemföras emellertid med hvarandra den tidpunkt; då nämnde åtgärd först vidtogs, och den, då nyss anförda indirekta godkännelse af densamma, såsom en fullbordad sak utfärdades, så torde derigenom en förklaring finnas, huruledes en så genomgripande och följdrik förändring eller utsträckning af bankens verksamhet ensidigt kunde af rikets ständer genom deras deputerade vidtagas och genomföras utan regeringens bifall och sanktion, eller något förbehåll af pröfning äfven från dess sida. Redan år 1701 var nemligen den suveräne konungen utom det egentliga Sverges landamären inegripen i de första akterna af det stora drama, som slutade 1718, och det statsskick, som omedelbart derefter infördes, var byggdt på grundsatser, som i alla hänseenden utvidgade rikets ständers myndighet. Regeringsformen af år 1720 vidkände ej nåra på förhand bestämda utskott, utom det seeta, !och ehuru äfven -efter det nya statsskickets införande en bankodeputation för bankoärendenas behandling tillsattes i likhet med hvad .derförinnan varit brukligt, var det likväl numera det mäktiga sekreta utskottet, som i alla dithörande frågor egde den afgörande rösten. Det tillkom sekreta utskottet att utarbeta och afsluta alla sådana ärenden, som borde hållas tysta; och som den tiden hemlighållande af allt hvad banken och dess ställning rörde ansägs lika angeläget, som det nu finnes vara öfverflödigt, ja skadligt, hänförde ock 1720 års regeringsform bankoverket uttryckligen till de ärenden; dem sekreta utskottet på rikets ständers vägnar med sådan maktfullkomlighet egde behandla. När i följd af 1772 års regeringsform detta mäktiga utskott försvann, och bankoärendenas förberedande behandling öfverläts på ett bankoutskott, intogs likväl från 1751 års konungaförsäkran i denna grundlag det stadgande, som äfven sedermera öfvergick i regeringsformen af år 1809, eller att banken derefter, likasom dittills, skulle förblifva under rikets ständers egen garanti och vård, och förvaltas efter de reglementen, ordningar och stadgar, som redan gjorda äro eller vidare af rikets ständer göras kunna; varande härvid dock att anmärka, att äfven efter år 1772 och så länge den s. k. secretessen i bankoärenden ansågs nödig (den upphäfdes vid 1823 års riksdag, emnför lagen för rikets ständers bank den 1 ars 1830) en mängd bankoärenden, som borde hållas hemliga, stannade inom bankoutskottet. Sådan är den yttre historiken rörande tillkomsten af denna rikets ständers exklusiva rättighö hvilken, till sin princip lika litet förenlig med det konstitutionella statsskickets grundsatser. som den nt sin ensidiga utöfning hittille