Det visar sig således, att under sisthämnde år till undsättning för af missväxt hem-j sökta jordbrukare -40,000 rdr blifvit utlemnade — en sumiha, som visserligen icke kan anses särdeles betydlig, om afseende fästes å vårt lands läge och klimatiska förhållanden. Bland riksgäldskontorets utbalanserade fordringar upptagas för beviljade lån under längre tid och för vissa bestämda ändamål, a orm med ränta och stadgad årlig afbe-. ta Sonen 1:0 byggnadslån, utlemnade till 30 sär-1 skilda korporationer, städer oeh enskilda . personer, hvilka primitivt hafva utgjort sammanlagdt i rundt tal 2,511,000 rdr, men hvarå vid 1859 års slut återstår 1,703,100 rdr. LR tomtregleringslån till 5 städer, primitivt ;2,500 rdr, återstår 116,900 rdr. 3:0 förlagslån till 4 särskilda korpörationer, primitivt 303,000 rdr, återstår 90,500 rdr: 4:0 lån för hamnoch brobyggnader. samt årensningar till 29särskilda städer eller assoeiationer, primitivt 1,209,800 rdr, återstår 1,028,200 rdr. 53:0 lån tll 7 särskilda jernvägsbyggnader. primitivt 4,895,000 rdr, återstår 4,675,900 rdr. 6:0 lån till 135 särskilda vattenaftapphingar för odlingsföretag, belägna inom rikets olika län, primitivt 2,450; rdr rdr, återstår 1,235,200 rdr. Härvid torde böra erinras att de äldre lånen -af de ofvananförda kategorierna blifvit beviljade på vida fördelaktigare ränteoch återbetalovingsvilkor än sedermera varit fallet. Såsom bidrag till kännedomen om hvad riksdagarna kosta statsverket meddelas, ati af riksgäldskontoret bestridda utgifter för 1856—1858 årens riksmöte uppgått till 710,583 -rdr 67 öre, och för 1859-1860 årens riksmöte var till ultimo September förlidet år redan utbetalt 490,223 rdr 91 öre, hvartill naturligtvis ytterligare en ganska betydlig summa i nästkommande revisionsberättelse kommer att upptagas, enär kostnaderna för riksdagens sista stadium; söm inföll efter de förevarande räkenskapernas afslutande, naturligtvis äro ganska dryga. Det vore högeligen intressant att känna hvad hvarje riksdag sedan 1809 verkligen kostat statsverket; men troligen är en sådan uppgift nästan omöjlig att erhålla; hvilket vi sluta deraf att den icke ens för de sist hållna riksmötena lärer kunna med full visshet vinnas. Bland de många slående bevisen på långsamheten i vår lagskipning förekommer ett anska kuriöst fall i revisorernas berättelse. et afser Baumanska arfvingarnes kronofordran. På grund af priliminärt beslut deponerades hos öfverståthållareembetet 206;050 rdr, hvilka sedermera af riksgäldskontoret återbekommos emot samma kontors den 25 Maj 1847 utgifna förbindelse att, i händelse de uppgifna Baumanska arfyvingarne skulle förklaras berättigade till lyftning af större eller mindre belopp, detsamima uppå anfordran återbetala. Mer än 14 år äro nu förflutna, men ännu äro: icke Baumanska arfvingarne genom domstolarnes åtgärd till sin rätt förbjelpta. Att tvista med enskilda personer är ofta ett stort obehag, att tvista med kronan4, särdeles om man har att fordra af henne, är rentaf en olycka. Den märkligaste delen af revisorernas berättelse omfattar dels redogörelsen för och anmärkningarne i anledning af fullmäktiges i ikegäldskomtorets åtgöranden för anskaffningen af det sist beslutade jernvägslånet, och dels fullmäktiges svar på de-gjorda anmärkningarne. . Då emellertid dessa aktstyckenredan långt för detta i Aftonbladet intagits och Hela behandlingen af lotterilånefrågan ännu är i friskt minne, kan saken här förbigås. Endast det vilja vi anmärka. Båsöm en kuriositet, att fastän hr: SuAdvallsön Bbiträdt öfriga revisorers lika väl grundade som stränga ogillande af fullmäktiges förfarande i berötde angelägenhet, har -handock sedån i sin tidning Upsala ampelt försvarat föllmäktiges åtgärd iafseende på lotterilånet. Bland revisorernas sist vidtagna åtgärder, är beslutet att tillKongl. Maj:t göra underdånig främställning om förändradtstädgande i resereglemientet, af den syftning, att vid resor i statens ärenden dem resande, närläfa med ; ångfartyg eller å jernväg kan egagnads, icke för den del af resany, som sälunda tiltyggalägges, eger, utom stadgadt traktamente, åtnjuta högre ersättning änden hvattill den veörkliga resekostnaden uppgått — en åtgärd som gruhdar sig på. den otvifvelaktigt TiktigdW åsigten, att resände:i allmännaå ärendön vissetligen skall försina dervid förknippade Kostnader erhålla full godtörelse;-menieke ratt. derutötver förskaffa honom oskälig vinst. ? ; I sammanhang. härmed hafva revisorerna äfven -ansett ett stådgande böra i den förnyade instruktionen för rikets. ständers revisorer böra inflyta, af innehåll att någon resekostnadsersättning icke, må till revisor utbetalas, om han 1 följd ;af annat allmänt uppdrag, under den tid revisionen pågår vi stas å revisionsorten,. samt för sådant uppdrag åtnjuter dylik ersättning. Antagligen för att. gifva destomera styrka åt befogenheten af berörde framställningar, hafva de revisorer, som fattat berörde beslut, och hvilka icke i hufvudståden varit bosatta, till godo beräknat sig resekostnadsersättiing, icke 1 enlighet med den: äf dem sjelfva ut: talade åsigten, utan iöfverensstämnielse med ännw gällande resereglementej hvarjemte tre åfborgareståndetsoch samtlige bondeståndets ledamöter i revisionen, hvilka äfven samti: digt dermed fungerat såsomrepresentanter vid den pågående riksdagen, gätt.ett steg Jingre och gjort anspråk på samt utbekommit resekostnadsersättning äfven af.statsverket och i enlighet med resereglementet, ehua rn ÄN TA dtlär hkåde föra noll oftov