En dansk veckoskrift lemnar följande öfversigt af ställningen för ögonblicket, med afseende på de dansk-tyska stridigheterna: 3 Oaktadt jäsningen i Polen är stark, och ehuru det i dessa provinser lätt kan uppstå förvecklingar, som. kunna gifva Preussen annat att tänka på än att gå ut på äfventyr i främmande länder, så har likväl ännu icke någonting tilldragit sig, som kan föra det mindre sannolikt, att hotet om en örbundsexekution skall sättas. i verket. När detta sker, uppstår den högst kinkiga frågan, huruvida Danmark skall betrakta öfvergången at Elbe eller Eidern såsom en krigstärblaring. Det kan anses såsom otvifVa kdigt att uppställandet af en förbundshär i Holstein icke är tillåtet Tjärbundrlafs stiftningen och således är ett bestämdt fiendtligt steg mot danska regeringen. Att förbundet genom exekutionen kan upphäfva ett positivt förhållande, som kan sägas stå i strid med förbundslagstiftningen, medgifves, men det kan icke skapa ett positivt tillstånd genom exekution. Viha emellertid upphäft alla de bestämmelser i helstatsförfattningen som angå Holstein och blifvit ogillade. Nu vill förbundet besluta en exekution, för att grundlägga ett positivt tillstånd, och denna skulle ej blott gälla Holstein, utan tillika omfatta hela monarkien, alltså en förening af länder, som till största delen ligga utanför förbundets område. Ett sådant ingrepp i vår sjelfständighet och vårt oberoende kan ingen dansk regering godkänna, och Tyskland kan således, om det på allvar vill genomdrifva saken, icke stanna härvid, utan blir nödsakadt att fortgå på den redan beträdda banan. Om vi vid Elben eller vid Eidern skulle upptaga den handsken man kastar åt oss, beror således på hvad som af strategiska och politiska skäl är förmånligast för oss, och det förra alternativet har funnit många försvarare. Man har såsom skäl dertill anfört, att iord Russell i sitt bemedlingsförsök lagt stark tonvigt på, att Preussen aldrig kunde välja något olyckligare ögonblick att afgöra den med Danmark uppkomna tvisten, samt att ett ögonblick, som är Oogynsamt för Preussen, derföre måste vara gynsamt för Danmark; att regeringen, genom att utan motstånd uppgifva Holstein, kullkastade den af Europa garanterade helstatsförfattningen, samt att hon beröfvade sig alla Holsteins och Lauenburgs hjelpmedel. Utan att tala om, att lord Russell kan ha haft de allmännå europeiska förhållandena för ögonen, samt att regeringen ställt sig till efterrättelse det at förbundet den 8 Mars 1860 framställda anspråket, att ingen lag skulle verkställas utan ständernas samtycke, i följd hvaraf hon på sakens närvarande ståndpunkt underlåtit att inkalla de Ssjövärnepligtiget i Holstein — ett förfarande, som säkerligen bör gillas, emedan de i en strid. med Tyskland svårligen skulle bli synnerligen pålitliga — måste till. och med de ifrigaste helstatsmän efter den dyrköpta erfarenheten omsider ha fått ögonen öppnade för sanningen, att en helstat blott är möjlig på ett enda vilkor, nemligen att Holstein och Lauenburg utträda ur tyska förbundet och derigenom hvarje inblandning från dettas sida förhindras. Då detta åtminstone för ögonblicket icke kan ske, emedan danska regeringen erkänt förbundets kompetens i afseende å de tyska hertipdömenas angelägenheter, emedan de vänskapligt sinnade stormakterna hittills syas ha betraktat förbundsexekutionen i Holstein såsom en rent tysk. fråga i motsats till en öfvergång af Bidern, hyilken borde anses såsom en europeisk fråga, samt emedan vårt fädernesland såsom. en liten stat bör söka att. ha rätten ej blott i reelt, utan äfven i formelt hänseende på sin sida, så kan. Danmark svårligen tänka på att börja striden förr än vid Eidern. Från motsatta sidan försäkrar man emellertid, med diplomatisk min, att det finns en makt, som önskar att Danmark skåll fa RESER