mea öfrerskottet i inkomster, förutsatt att allt går så lyckligt som möjligt och att de, framtida budgeterna icke nödgas tillkännagifva nya brister i stället för öfverskott i inkonister. Detta är sannerligen icke någon lysande, finansiel ställning, och till och med om mån medger, att de, som förutspå österrikiska budgeten åt oss, öfverdrifva sina farhågor, kan man dock ej neka, att vårt finansiella tillstånd är egnadt att väcka oro Hös de minst pessimistiskt sinnade. På-de liberala tidningarnes alarmrop svarar ministåren med att åberopa det nödtvång, som ställningen i Europa ålägger alla stater och hvilket Preussen bör desto tålmodigare underkasta sig, som dess gränser mest äro utsatta för faran af ett oförmodadt krig. Emellertid finna till och med ministerens vänner, att regeringen, för att lindra de tunga bördor som nedtynga landet, åtminstone måste göra två saker: först och främst måste hon förmå de tyska staterna att på ett nationelt sätt låta organisera den t cha förbundsarmån, hvilket skulle ha till följd, att Preussen ej ensamt nödsakades försvara den tyska jorden och ikläda sig brorslotten i de utgifter, som derigenom uppstå. För det andra, och detta är ännu vigtigare, bör regeringen lägga sig vinn om att öka pro-. duktionsmedlen och för detta ändamål beslutsamt beträda fribandelns bana eller åtminstone betydligt mera nedsätta tullsatserna, än tullföreningens SE BEE mee system hittills tillåtit. I detta hänseende torde, såsom jag en gång förut anmärkt, de öppnade bo SET TORN RR med Frankrike om ett handelsfördrag komma att nödga våra mest motsträfviga financierer att göra betydande eftergifter åt den nu för tiden mera upplysta andan inom handelsverlden. Er landsman grefve Essen med sin militära svit har anländt hit i en joo beskickning. Han har, i uppdrag att ti Wilhelm I framföra svenska konungens sorgebeklagelse och lyckönskan. —5—