torde icke kunna nekas. Vi vilja blot exempelvis nämna den fabelaktiga hastighet med hvilken opinioner uppväxa och störtas Toch som äfven i Paris torde sakna motsva Jrighet, huru lättsinniga fransmännen än äro Det är annars märkvärdigt huru litet åskå daren i allmänhet fäster sig vid den sorgligt sidan af denna kotteriernas makt. Til någon del torde detta komma derutaf at den hos oss saknar motsvarighet — vi vilje tro det, åtminstone i de flesta delar. De fär annars en tröstlös lära, den som Becribe här predikar med så mycken talang. Har Jinför oss uti en verld af endast korruptior och lögn, han säger oss att den verkliga förtjensten aldrig kommer fram utan intriger. utan att framskuffas af individer, som af hoenom vänta samma tjenst tillbaka, — och wi le tånklöst åt de roliga infallen, medan vi beundra denna tillfällets gudomlighet, som i sina händer bär lycka elier fall, och delsi ut gåfvorna blindvis, hvarvid de lika lät kunna blifva den ovärdiges som den värdiges lott. Men trots de roliga scenerna, är det dock med en viss känsla af tröstlös tomh t, som vi aflägsna oss från detta marionettspei Allt är falt uti den verld som Secribe här skildrar. Folkrepresentantenss val beror ufail en intrigant qvinnas brottsliga kärlek till en ung man, som hon vill poussera; ett af ministåren framlagt lagförslag går igenom endast derför att samma qvinna passar på alt inbilla sin narraktige man — en pär af Frankrike — att han är sjuk — och på detta sätt får ministeren alla deras röster, som vilja eftertäda den gamle i hans sysslor; — den talangfulle mannens giftermål med pärens dotter blir belöningen — icke för det han eger talang, utan för det att han genom intriger blifvit deputerad, och detta anser den unga flickan rätt och naturligt! — en läkare erhåller en syssla vid allmänna undervisningen, ehuru han är den eländigaste charlatan, och derföre att han springer kotteriets .och den intriganta grefvinnans ärenden; — en grefve och litteratör skrifver oblygt granna recensioner öfver egna arbeten, och denne litteratörs och grefves hustru finner det helt naturligt att hon är på väg att älska den unge blifvande deputeranden, och när hon kommer underfund med att hennes väninna redan älskar och är älskad af honom — så utbrister hon helt naivt: nå! i alla fall så har jag ju min man!!4 Det är ganska möjligt och ganska troligt att verkligheten kan förete motstycken till flera af de tilldragelser författaren tecknar, men den sedliga känslan, lika väl som den dramatiska rättvisan fordrar, att förf. icke sjelf så att säga instämmer i det förhånande af dygden och redbarheten, som kan vara tonen i de deprerade kretsar han tecknar. Detta är dock hvad BSecribe verkligen gör, och detta föranleder att man skrattar åt hans bizarra målning, men går derifrån utan att föra med sig någon helsosam erinran om tillvaron af en högre, sedlig verldsordning, som tillstädjer menskliga fel och dårskaper, men låter dem i sig sjelfva medföra sin dom och sitt straff. Sålunda nedstiger komedien från sin u pgift som sedeörbättrerska och blifver blott och bart en rodocka, så vida hon icke rent af bidrager att. slappa och förslöa de sedliga begreppen. Utförandet på Mindre teatern var ett sådant som påminde om de tider då ?Börd och förtjenst?, ?Klädeshandlaren och hans måg? m. fl. dylika salongsstycken, genom det sätt hvarpå de gåfvos gjorde Mindre teatern till hufvudstadens första komediscen. Ensemblen var utmärkt god. En anmärkning måste vi göra emot hr Kinmansson, nemligen i fråga om memorerandet af rollen. Detta bar allt för mycket spåren af en första representation, för att kunna och behöfva förekomma hos en så van och rutinerad skådespelare, och inverkade störande på det goda utförandet afrollen i öfrigt. Äfven de mindre betydande partierna utfördes väl, ock isynnerhet var hr Lagerqvist så i maskering som sätt och klädsel en fullkomlig parisare med ett märkvärdigt tycke af den nuvarande kejsaren, om man undantager glasögonen. Publiken uttryckte sin belåtenhet med det goda utförandet genom en framropning, som var för välförtjent för att icke omnämnas.