storad i så ofantliga dimensioner. Här är det öfverlåtet åt invånarnes eget val att begagna det ena eller det andra af de tvenne språken i kyrkan och skolan. Af alla embetsmän fordrar man der, att de böra kunna båda språken, på det att kyrkliga handlingar och rättsförhandlingar må kunna utfärdas både på danska och på tyska. Ett undäntag är gjort endast och allenast för elementarundervisningen i skolorna, der dåt var nödvändigt att bestämma sig för något af de två språken, samt vid konfirmationen. I de danska elementarskolorna läres icke destomindre tyska, och föreskriften rörande bruket af danskan vid konfirmationen har redan blifvit förmildrad. Det är derföre i sanning gänska svårt att inse, hvilka skäl till klagan -de tyska invånarne ega. : Det påstås ock verkligen, att de ingalunda äro så obelåtna som de skildras af sina ifriga sakförare ibland tyskarne, och att det skulle bli en triumf för Danmark, i fall man ville vädja till samtliga invånarne, och en allmän omröstning egde rum. Detta vore i alla fall ett praktiskt sätt att uppfatta saken, och ensamt det faktum, att de mest up lysta danskar äro villiga att ställa frågan på detta afgörande folkprof, talar mäktigt till deras fördel. När man pröfvar de åberopade besvären genom att ställa dem tillsammans med de faktiska förhållandena, hopkrympa de förra sålunda till ett intet, och när vi noga betrakta frågan, så blir det svårt att ej komma till den slutsats, att de nya fordringar, som de tyska makterna framställt med afseende på Slesvig helt enkelt äro en usurerad rätt, hvarmed man vill söka bot för en inbillad orätt.