i j j och laster hota icke att rycka honom med, då sjukdom eller: brist på arbete ställer 1onom utan tillgångar! Må man derföre söka stifta kristliga herbergen, medel. att iemna behöfligt understöd af, .arbetarföreningar till glada och lärorika samqväms hållande, må man anlägga folkbiblioteker och besöka arbetarne i hemmen för att enkelt och praktiskt inverka på dem oeh bibehålla deras förtroende till det rätta och goda. I liknöjdhetens och gudlöshetens tid, då själarne hafva glömt vägen till. kyrkan, är det kyrkans pligt att finna vägen till själarne, att sätta sig vid hemmets härd och uppslå sin helgedom i smärtans boningar; kyrkan bör söka att närma sig dem, som af arbete på söndag n, brist på kläder och allt slags elände hållas tillbaka, eller som af vanans mäktiga ström blifvit försänkta i slöhet ochlikgiltighet. Derföre vilja vi samla dem-i derasboningar, eller öppna små bönesalar för dem, som blifvit vunna genom våra besök. Efter denna:storartade plan hafva de veikat med:ett ovanligt praktiskt förstånd, under otroliga svårigheter, penningeförlägenheter, kamp emot-synden, -blindheten och förstockelsen, samt förföljda af den katolska befolkningens-afundsjuka. Tidningarne P Union och 4IUhivers hafvai synnerhet motarbetat dem på det ihärdigaste. M I ett uselt skjul började de först samla några få barn och håla gudstjenst för ett obetydligtantal; men efterhand lyckades de, att få skolor, bönsalar, hospitaler, herbergen, asyler och liknande inrättningar i ordning. Nu samlas en del af.dessa lastdragare, : gatsopare, -skåare och--andra, i sina blå bluser om aftnarne till gudstjenst i de : simpla, dåligt upplysta bönsalarna; deras händer, som bära märken af det hårda arbetet, 2 LR dock andäktigt och de lyssna uppmärksamt till nådens ord. Kring väggarne sitta qvinnor, med deras små barn i skötet, man ser här i egentlig menint evangelium förkunnas de fattiga. Huru mycket ihärdighet, tålamod och otröttlig flit fordras ej för att få dessa, på spridde I hål! boende, samlade till dessa bönstunder, men de som väl fått kärlek till dessa. möten, sky icke den långa vägen, för att få insuga lifsens ord: 1 En makalös. omsorg egnas åt de olika skolorna. Hade man i början svårt att få lärjungar, så finnes det nu skolor som räkna 550 barn. Det har blifvit en hederssak för äl. ven de fattigaste föräldraratt betala 1 franc i månaden för hvarje barn. Lärarne säge sig betrakta detta såsom ett moraliskt element; föräldrarna kallas genom detta offer till deltagande uti sina barns uppfostran: både föräldrar och barn komma derigenom att känpa undervisningens värde. Denmn: förklaring vederlägger fullkomligt den beryktade tidningen I Univers beskyllning: Satt -de köpa familjer för att sända deras barn i skola. j Då alla anstalter som omgifva oss med-Å dela fri undervisning — heter det i en al deras årsberättelser — inses lätt att vijall: icke skada dessa, genom att: erbjuda de våra alltför stora fördelar, men att vi fri villigt försatt oss i den ställning: att en al gjord förkärlek, ett betydligt offer behölve: för att komma till -oss. i Och man har icke nöjt sig med att uppföra dystra skolsalar, man bemödar sig också att värna om barnens själar, genom att omgifva dem med föremål, hvilkas åsyn ingjnter kärlek till det som är godt och väl ordnhdt, samt sjelfaktning. Man har dragit dem ur deras osunda boningar föratt stärka deras ga och vårda deras: helsa i dertill lämp liga hem. Man har omgifvit skolorna med: trädgårdar, planteringar och lekplatser; för att barnen med glädje skola besöka dem. , Och föräldrarna hafva ändtligen-visat den välsignelse som skolan bringar öfver deras barn; de hålla dem till att öfva sina lexor hemma, och det är ett glädjande faktum att nu nästan alla gatsopare i detta :qvarter skicka sina barn regelbundet i skola, utan toång,och detta ehuru det ofta kan falla sig ganska svårt för dem att åstadkomma de oeftergifliga skolpengarna. i I en af de första årsberättelserna säges det att man icke kunnat tro det så mycken okunnighet skulle finnas hos-de evangeliska distriktortia och menigheten, som nu träder i dagen, och man kunde nästan frestas till det påståendet att man bör göra en resa till Paris för att: lära känna tillståndet i vissa tyska länder: rörande kyrkooch skolväsendet: De menniskor som: dragit hit äro komna från länder der skoltvång råder, och likvisst kunna de flesta af dem knarpast skrifva sitt namn! Befolkningen i de nordliga förstäderna, som från och med 1860 äro införlifvade med sjelfva Paris, utgör 300,000: Som hyra och lefnadskostnad äro billigare der än annorstädes, nedsätta sig många främmande arbetare.der. Familjerna bo vidt spridda från hvarandra på den vidsträckta platsen, utan några föreningsband. Att få en gudstjenst upprättad, som -skulle samla de krindspridde; hörde länge till omöjligheterna. Med möda fick man en kulle utsedd till byggplats, som lärer kosta 33,000 francs. En skola är der inrättad för virka 300 barn; i denna 1okal hålles också gudstjenst på tyska och franska. Lokalen var från början en liten schweitzarhydda af trä, från hvilken man! såg ut öfver de uslaste gator, men sedan hatva utvidgningar företagits, ehuru endast; småningom. Först hyrdes platsen med, vil-? att barnen le få springa omkring c ir först efter flera års förlopp; man började tänka på att köpa den. Men: hvilka svårigheter åferstodo icke ätt öfvervinna! Det stora afståndet, fobrikslifvet, föräldrarnes och barnens motvillighet, allt uppställde hinder, men tro och kärlek hafva seorat öfver allt. På den våckra kullen äro flin nah ONES RkOln Låt AL SR TA,