I a At pr ER RR 2 AN RER ra EA mera köld eller hetta, regn, snö eller damm det är, desto mera hafva de att göra. Audtligen kommer mannen hem. : Intei är ordnadt för hans mottagande. Aftonvar den tillagas under trätor och gnat. Desom lefva tillsammans veta blott att förebrå hvarandra sitt elände. Går man genom:.de gator, som bebos ai gatsopare, lumpsamlare och småkrämare, finner man dessa uppfyllda af en skara förvildade, halfnakna barn, med tofvigt hår, bruna ansigten, i hvilkas späda drag det sedliga förderfvet redan afpräglat sig. De äro en .plåga för sina fattiga, försupna, afsig komna föräldrar, och få skaffa sig sjelfvu föda så godt de kunna; intet väpligt deltugande väntar dem, då de om aftonen återvända, till de hälor från hvilka de utgått. Under detta kringstrykande på gatorna glömma barnen efterhand sitt modersmåi, och, lära i sällskap med andra: infödda barn. en hop franska glosor och talesätt. hvaraf slutligen en rotvälska uppstår, obegriplig för alla, som icke blifvit invigdu des labyrinter. Der finnas också barn, som icke öfvergifvas af sina föräldrar, men som säljas för några skilling om dagen: dessa äro de, som fabriksegarne. årligen sluka oeh som, utmerglade af detta själlösa arbete, sjunka flockvis i grafven, utan att någon bekymrar sig om dem. Andra barn åter få hvarken stryka omkring på gatorna eller omkomma i fabrikerna, deras föräldrar tvinga dem att stanna hela da garna i det smutsiga, stinkande rummet för att se efter deras små syskon. Der sitta Cå 7-åriga barnvaktare, föga i stånd att trö sta sina skrikande, hjelplösa små bröder och systrar, ofta till och med låtande dem umgälla deras egen missbelåtenhet. Misshandling, bannor och derpå följande straff är deras dagliga bröd. Att de små barnen skadas och lemlästas af våda under en så dan tillsyn är heller icke ovanligt. Det har funnits exempel på barn, som blifvit ih bitna af råttor, uppbrända och skadade j:: flera sätt, innan någon vetat derom. Som Cd. sjelfva blifvt skötta, sköta de ock sina egn: barn då de blifvit föräldrar. Förstaden 5: Marcel, vid Seinens sydliga brädd, är isyn nerhet ett tillhåll för gaitsopare, lumpsaån: lare och andra, der de, gyttrat sig tillhop: i kojor, hvars uselhet ölverstiger alla föreställningar. De, som icke kunna få en vri under tak, bo i lider. Ja, det finnes fa miljer, som. måste begagna gamla kärre: och lårar till hem: Och likväl — hvilk: historiska minnen knyta gig icke till dett qvarter, som nuv är skådeplatsen för kristei damens djupa förfall! är var protestan tismens vagga i Paris; detta qvarter låg di inom stadens murar. På platsen Mauperi. nu. sätet för så mycket andligt och lekamligt elände, flöt då martyrers blod; de brändes den nitiske hibelutdelåren Peder Chapot och, vid Henrik II:s intåg i Par: 1549, Florentin Venot, en omvänd katolsi andlig, hvars tunga man utskar i kunger närvaro; samt den skräddare, hvars nami. man icke vet, men som så oförskräckt sv: rade kungens mätress Diana -de Poitiers: här dränktes en stor mängd af den nya lä rans anhängare. På ett annat ställe i S:: Marcel talade en gång Teodor Beza för ev församling troende af 15,000 menniskor. Nära denna plats låg kyrkan Popincourt. der konnetabeln af Montmorency, öfverföli protestanternas församling och uppbrände allt som fanns i kyrkan. Afven andra märkvärdiga minnen knyta sig till detta qvarter. Stamfadern till den berömda familj, hvars namn öfvergått på de efter den benämnda tapeterna, Jean Gobelin, var yllefärgare i S:t Marcel; hans efterkommande voro protestanter, hvilkas minne bevarades i den till detta distrikt hörande ken Charentons kyrkoböcker. Kärnan af den befolkning, som på detta gebit kämpade så modigt för den vunna och undertryckta sanningen, bestod af arbetare och handtverkare. För följelser.. skingrade dem sedan; Nantesiska ediktets. upphäfvande förjagade dem, och de drogo till främmande länder, medförande sin tro, sin konstflit, sina talanger, rikligt belönande den gästfrihet, hvarmed de upptogos, genom att sprida och meddela dessa. Men det är sorgligt, att just på den plats, der innevånarne fordom voro redo att offra lif och blod för sin tro, der finner man nu en befolkning, som knappast vet utaf ati det gifves något högre i lifvet. föMen det är icke blott S:t Marcel, utan äfven andre at Paris förstäder, som blifvit inkräktade af. de till Paris strömmande arbetarnes skaror. Dessa bestå dels af familjer, dels af gesäller och unga karlar, hvilka efter några års vistande i Paris återvända hem; förande med sig från verldsstaden; all. den gudlöshet, trots förakt för öfverheten och de djuriska lustar, som de der insupit. Et frälsningens verk har dock redan för tjugo år sedan blifvit begyndt bland denna befolkning, som mäste väcka den djupaste beundran; det går icke ut på något mindre än att rädda de mest afsigkomna, mo:isträfviga och. uppstudsiga från timlig och evig undergång. Det är isynnerhet två prester, Meyer och VaHette, som hänsifvit si letia arbete. Det vart, skrilva de jlet hundratusen själur omkr: isoilna åt klla de synder, i och vådor, som okunn och förtviflan alstra, utan utt barmhertighet, som med tårar i ögonen s 3 på den honom omgifvande mängden, som : ville sumla dem, liksom hönan samlar sina kycklingar, under sin kärleks skygd och som sände ut sina lärjungar att predika evangelium för de fatiige. Det är omöjligt att jeke känna sig uppmanad att söka efterlikna honom ! Och de hafva indelat sitt arbete i den evangeliska missionen bland tyskarne i Paris ah dött evangeliska arbetet i S:t Marcel il se