Kurir från Köpenhamn. Den 25 Jan. Följder af Friedrieh Wilhelms dödliga frånfälle. — Omedelbara. och medelbara. — Sennora Cubas en omedelbar. — Konversation i en cigarrbutik. — Något om politisk hållning. — Och om en indiansk höfding, hvars namn jag glömt. — Och. om snurror. — Och om inrikesministern biskop Monrad. — Deras excellenser tjena hvarandra. — 0O, Lewetzau, Lewetzau, hvi sofver du? — Mankerad artighet. — Utvisad artighet. — Flora danica. — Dansk meteorologi. Det torde icke vara er obekant, att kung Friedrich Wilhelm af Preussen nyligen är definitift afsomnad. När Fredrik den andre dog, gjordes det visserligen mera bruit, dock har äfven detta hans höga ättlings dödsfall haft följder och låtit sig märka. En konung har alltså svårt att bevara sitt inkögnito; i hvad fall somhelst, Friedrich Wi helm är omsider död officiellt. De medelbara följderna deraf för Danmark kunna redan någorlunda anas genom efterträdarens utfärdade krigiska program. Måhända hade en hög person härstädes icke så orätt, då han vid första underrättelsen om dödsfallet i fråga lyfte knifven i vädret — det var vid middagsbordet — och utbrast: CNå — det är detsamma som krig, mina herrar !? En omedelbar följd deraf har varit den, att sennora Isabel Cubas för närvarande dansar på Casinoteatern. Sennora Isatel. (eller. Isabel) Cubas dansade som bäst i Berlin och stod just i en pittoresk ställning med den hvita gorgen vänd ner mot parketten, ögonen blixtrande mot första radens högra. sida, kastanjetten muntert smällande i den inåtböjda runda handen, då numera högstsalig? kung Friedrieh Wilhelm drog sin sista suck. Berlinarne voro i sjunde himmeln och applåderade af hjertans lust — nemligen åt den spanska sennoran, då på en gång allas ansigten öfverdrogos af ett mörkt flor; underrättelsen hade ankommit om konungens död, hans positiva död. Nästa dag voro Berlins alla teatrar stängda, el Ole? bannlyst och — sennora Isabel (icke Jesabel) Cubas på vägen till Köpenhamn. Jag var häromdagen inne i en af dessa cigarrbutiker, der jag — som bekant — för närvarande företrädesvis söker min politiska visdom. Jag stod och undersökte några Cuba-cigarrer. Från Cuba till Cubas är öfvergången så ofantligt lätt; också hände sig, att köpmannen ganska ledigt från min cigarr ledde samtalet öfver till den spanska dansösen. ?Apropos om Cuba?, yttrade han, hon är charmant, denna sennora Cubas! Ni har då sett henne? Gudbevars!4 Hon gör lycka; hvarje qväll fulltjhus...en har måst betala min biljett tredubelt. Medgif likväl, att vi köpenhamnare visa en ganska märkvärdig hållning ligeoverforå allt detta tyska hot och skrål! Vi låta oss ej det allra ringaste bekomme, vi more os, vi — blese en ad dem. Detta var nu min vän cigarrhandlarens åsigt om hvad som hörer till kapitlet ?po