NT Mig Ia AN GR FER SI mJA Ve TER TR REA blott danska regeringen orubbligt på detta sätt söker att åstadkomma en verklig försoning med Tyskland och att få Xgärdesgårdefi stängd, så skäll det lyckas, utan att någon förnuftig menniska i verlden, utom; vi sjelfva, förundrar sig deröfver, och utan att Danmark någonsin skall ångra sin långt mera skenbåra än verkliga uppoffring, hvilken skall bära märkvärdigt god frukt, måhätida i århundraden, både genom freden och tryggheten i och för sig och genom detfredliga och nationella skepnad vi då kunna gifva åt alla våra institutioner och åt hela vår lefyande verksamhet. ; K. M:t har, enligt Posttidningen, den 18 innevarande månad; till. postmästare i Landskrona utnämnt och. förordnat majoren vid norra skånska infanteriregementet C.A. Hvitfelta — Sedan Christianstads läns hushållningssällskap beslutat, att med sin silfvermedalj belöna dels landthandlanden., Sven Cronsell -i Röinge och dels åboen Anders Akersson i Araslöf, hvilka gjort sig förtjenta af samhället, den förre genom Plantering och vård af skog, och den sednare enom odlingsflit, här K. Mt, uppå. sällskapets erom gjorda framställning, den 18 i denna månad tillätit bemälde personer att uti band med He färger. på bröstet bära ifrågavarande meer. åh Samma dag har K. M:t förordnat ka binettskammarherren C. Reuterskiöld att fortfarande vara ledamot af styrelsen för Ultuna land: bruksinstitut. ; — Konungen har bestämt måndagen den 11 Februari till dubbning och antagande af de i extra ordenskapitlet den 28 Januari utnämnde kommendörer, riddare och ledamöter af de kongl. ordnarne, Hvilka då böra infinna sig Kl. 12 middagstiden i konungens rum å nedra botten å kongl. slottet, ingången i vestra hvalfvet. N — Konungen lemnade i går eftermiddag härvarande danska och spanska ministrar enskilda företräden för öfverlemnande uf bref från deras Tespektive suveräner. — Konungen har låtit tillställa sällskapet De fattiges vänner, för att å dess namnsdag: bland fattiga barn utdelas: 50 st. gossbeklädnader af vadmal, 32 st. dito af linne samt 43 st. flickbeklädnader. Äfven har konungen samma dag låtit öfverlersna till sällskäpet För arbetsamhetens uppmuntran en summa af 375 rdr rmt. — Konungen ämnar den 4 Februariföretaga en resa fill. Rosersberg, derifrån H. M:t är att återlörvänta den 6 i samma må nad; (P.-T.) ——L — Vi torde få fästa hufvudstadens allmänhets uppmärksamhet på det tillfälle, hvilket Stockholms stads skurpskytteförenings styrelse beredt privatpersoner, som icke kunna invåruti der exerverande: kären, ut likväl i söremigens angelägenheier göra. sin röst hörd genom att åta mskrilva sig uti föremngens subskriberande uideiuing och med denma deltaga uti de med kåren gemeusammu Ölverläggningar, hvarom styrelsens tillkännpagitfvande närmare upplyser. Då skarpskytteirågan är en hutvudstadens gemensamma samhällsangelägenhet, skulle vt verkligen vara egnadi ac väcka förvåning om; deuna inbjudving blefve förbisedd. Deri ligger ju ett ultmö iende, då men vill upplåta imflytaude åt ärven samhällets äldre personer, hvarigenom, om så skulle anses behölligt, et å.erhållande ele i det och--mindre fel. Nej, han älskar mig inte, och2 jag skaldå aldrig älska någon, ty hönom kunde jag bafva älskat. Detvar t som från första stunden, äfven då jz ogiliade huös dundyism, drog mig fill onom, ty bakom denna tyckte jag mig endå upptäcka något redligt, något godt och känsligt, och mycket förstånd, mycket skarpsimne, och mångsidig, betydlig bildning. Sådan har han förefallit mig, och icke ens fördunklad vid sidan af Theodor. Men! — Hvad gör allt detta mig, då han dock icke älskar mig, icke mer — än som så många andra låtsa det. Och derför tackar jag dig, o min Gud, som för en särskild nåd, ty ho vet, Om jag icke låtit dåra mig, om äfven han spelat en älskares roll, med intet annat mål än min förmögenhet. . Och! om ban då sedan icke stått prof! Nej! nej! Gud är god, och jag lycklig! Men midt under denna lycka, som Adelsunda tackade Gud för, runno bittra tårar, de allraförsta; som på en gång pressades ut at kärlek och svartsjuka, Och dessa båda känslor måste döpas i tårar, innan de blifva hvad de äro ämnade till, nemligen det sort af nåturen är bestämdt att mest oinskränkt kunna fylla ett menskligt sinne och hjerta. Adelgunda fuktade sin hufvadkadde med tårar, hvilka hon, till råga på det onda, sjelf föraktade, och när en högsinnad ädel varelse är bragt till den punkt, då är den sannerligen att beklaga. Sedan solen länge sedan stått högt öfver en sjuholmade staden, då först inslumrade Adelgunda, men detta af trötthet, gråt och! värma, tyngre än vanligt. Hon märkte såJedes icke, att Mina kom in och lade något: på bordet bredvid henne, ej heller att Mina, då hon såg sin fröken sofva så godt, sakta! återvände och stänede dörren, något som