eger konungen högsta befälet. n Rikets, d. v. s. statens krigsmakt är den som ftillhörer tiket eller staten. Rikets krigsmakt är icke Stockholms stads eller någon s annan stads eller landsorts frivilliga skarp-n skyttesällskap förr än riket förvärfvat det-6 samma, så att det kan till rikets krigsmåkt XY räknas och upphör att vara en enskild stiftelse. Af grundlagen har konungen ickelfF fått någon rättighet att till rikets krigsmakt k räkna en hvar, som eger ett gevär eller)Pp öfvar sig uti handterandet af gevär, ingen rättighet att ens dertill räkna millioner innehafvare af gevär. Och någon rättighet der-)3 till uppkommer icke deraf att flera sam-Y mankomma för att öfva sig i gevärets be-159 handling och militärmanövrer. För att göra j! detta fullkomligt: tydligt, så låtom oss på! försök tillägga ordet rikets: något annatj? föremål som i landet finnes, men öfver! hvilket konungen icke förfogar derföre att!! det finnes i landet eller riket. Bankerna f uti riket kunna visserligen kallas riketsjS? banker, men ingen menar dermed att merd än en af dem är rikets egendom, och öfver I 2 ingenderas kassor eger konungen att för-T foga derföre att bankerna kunna kallas ri1! kets, men till flertalet i sjelfva verket ickelj egas af riket. Kapitalet kan i ett ögon-J5 blick förflyttas utom riket, utan ätt riket tb kan göra något dervid, och sådant kallar man ieke sin egendom, som-kan afhändas j3 utan att kunna reklameras.. —.. Om med rikets krigsmakt skulle i grundi! lagen menas något utölver den krigsmaktS som af riket eges och underhålles, så se, vil, intet skäl hvarföre denna krigsmakt skulle 2 inskränkas till dem som innehafva gevär, 4? hvarföre icke också innehafvare af yxor, liar m. m. skulle räknas till krigsmakten, S då med sådana verktyg krig verkligen hosje oss förts. På detta sätt kunde rr Ss makten ansenligt utvidgas på frihetens be-d kostnad. Någon laglig rätt för könungenj? att taga befäl öfver alla dessa finnes emel-1? lertid icke, och den skulle vara vådlig omjC den icke vore orimlig och omöjlig. Detll skulle t. ex. bero af konungen att när somir helst förklara handelsflottan tillhöra krigs-1 makten derföre att den kan duga till krigs19 bruk. Någotisådant ha grundlagsstiftarne in aldrig menat, utan de hafva menat att ko-1r nungen förer befäl öfver den krigsmakt som t riket består honom att kommendera. , Der konungen förer befäl är naturligtvis den blinda och ovilkorliga lydnaden lag.j Ingen, som påyrkar detta, har väl tänkt sig möjligheten ar att. en kunglig militärordres skulle blifva oåtlydd, utan att krigsärtiklarne skulle på den olydige ovilkorligen tillämpas. Och detta ligger väl också isakens natur. Med arkebusering och pryger käpp. i perspektivet öppnar sig? således en ganska inbjudande framtid för de frivilliga skarpskytteföreningar, som obetänkt trasslat in sig i det anonyma notvarpet; och om alla skulle låta sig fångas deruti, skulle man snart få se större. delen af Sver-! ges manligå befolkning ställd under krigs; artiklarne, skyldig att lyda kommando, äf-)! ven om det gällde att marschera från Ystad! till Haparanda för att paradera vid enl kongl. namnsdag, kröning eller begrafnimg:! Det kan visserligen icke falla någon in! att någon skarpskytteförening, som vet hvad den gör, skulle godvilligt ställa sig under krigsartiklarna mot åtojutandet af den lumpna (1 fördelen att få köpa eller lånu några kro-: nans gevär, hvilken grace är så mycket): mindre som dessa gevär en gång blifvit)! köpta för svenska folkets pengar och icke egas, utan blott mot redovisningsskyldighet: och ministeriell ansvarighet disponeras afll regeringen. Det är i sin ordning att del! frivilliga kårerna i krigstid ställas under ko-1, nungens befäl, sedan de då sjelfva erbjudit sig till krigstjenst. Men de kunna icke dertill lagligen tvirgasy ty någon Jag för detta ändamål finnes icke att åberopa; icke heller någon statsräson, hvars giltighet en minister kan tåga på sin ansvarighet. Ett försök dertill skulle ådagalägga att regeringen misströstar om att kunna styra landets befolkning genom dess lagar och icke kan fördraga att folket eger och öfvar sig i bruket al vapen utan alt stå under konungens omedelbara krigsbefäl och full militärisk subordination. Aberopandet af Englands exempel såsom D ; s Å l ( 1 j : sn 5 . Vd : h förevändning för regeringens omedelbara inju ) blandning. 1 skarpskytteföreningarne tjenar icke still. mycket, De, som äro så förskräckta för Englands institutioner, dess! parlamentariska och ministerstyrelse,; borde!, aldrig gifva uppslag till. jemförelser. mellan ; Sverge och England, på hvilka deras logik : blott kommer utt lida ufbräck. Det engelska folket styrer England, som regeras: af i, ev drottning, och en impopulär och en då-lig minister är der snart expedierad.: Men!4 i Sverge heter det: Konungen skall allena styra riket; och en dålig minister, som ingenting förstår och ingenting godt vill, Kan 08 osa qvarsitta vid styret så länge konun-!4 gen det vill; och ingen mensklig makt kan!) rubba denne minister, isynnerhet om han; ! har något mäktigt parti bland de privile-;! gierade stånden. Alltså duga icke jemfö-i relserna mellan England och Sverge, och må man akta sig för att bringa detta kai itel på tal. Resultatet af allt detta är, att vi allvarligt afråda skarpskytteföreningarne ifrån alt! vända sig till regeringen med någon begär; ran om vapen, vare sig till köp eller Tån I eller skänk, samt att icke företaga något, som kan föranleda eller rättfärdiga regeringens inblandning förrän frågan förevarit hos ständerna och skarpskytteföreningarnes ställ ning blifvit på laglig väg reglerad. a— LA K. M:t har, enligt Posttidningen , till rådman i Stockholm i går utnämnt och förordnat stadsnotarien, viee häradshöfdingen 0. G. Westerberg. x