priset. — Med en i stoftet trampad fitteratar, en i polisijettrar slagen teater, och det laglösa, godtyckligaste iörtrycks blytyngd på andlig och kroppslig rörelse hade till och med städernas gamla kultur en hård kamp att kämpa, för att värja invånarnes tanke och själ och naturliga vetgirighet för fallkomlig död af qväfning. För dem fanns ingen publicistisk, politisk eller litterär bana, ingen ärelystnad för något kall, hvari förstånd och talang kunnat utvecklas. Ingen italiensk Demosthenes behöfde göra sig omaket att bortarbeta lytet att stamma, emedan första knoppen af hans vältalighet skulle förqväfts i ett fängelse, hvilket inneslöt och qvarhöll de lefvande såsom i en graf. Andligt lif under andlig-presterlig polisoch krigsrätt? Manzonis långtrådiga romaner äro nästan allt i skönlitteraturväg. som åstadkommits i hela detta århundrade uti Dantes, Ariostos, Torquato Tassos och Boceaecios land. Ej en gång i de militära och -civila embetena fanns det talang. Italienarne tyranniserades af utländningar. Hvem kunde väl med äre jemte schweizarne och bairarne i Neapel tjena sin ko-:; ang? I Rom herrska franska soldater. I Norditalien glänste af österrikarnes hvita: uniformer, hvilka förstodo att göra lifvet tungt nog för de få italienska otficerarne ji italien. Hvarifrån skulle den unge italiena; ren taga upplostran,. bildning, ga 04 RARE EVEN RAE RA ROR RENARE ATERN NAKNE AEA OR Hvarje Jefnadsbana, hvarje vetandets källa var tilltäppt — hvad skulle han eftersträfvu och lära? Till och med resor utrikes tilläi tos blott ganska få på förfärligt hårda vil-j kor och garantier samt blott så, att han: alltid blef hängande och rycktes af och an på polistråden. Hvart ville han taga vägeni och af hvad skäl? Jemte svaret på dessa frågor mäste han lemnu polisen sin sjelfbiografi, uppgilt på slägtoch familjförhålljanden, . penningkautioa för sin punktlig: återkomst 0. 8. v., och i alla fall vägrade ändock polisen : alldeles efter godtycke sin. tillåtelse och pass. Hvad gör hu den bildade stadsboen? Hans lif vänder sig omkring de små marmorborden och tälttaken i och utanför kaffehusen. Här skrattar och pratar han i sin naturliga liflighet. Men gif akt! Tst! Tst! En svart, ända upp till hakan igenknäppt j. individ slinker in och sätter sig vid ettsärskildt bord. Genast alstanna alla samtalj: till och med i vetenskapliga ämnen — icke 4 ens om väderleken våga de tala, ty detta skulle se ut som hemlighetsmakeri eller hån. I Och signor Anguilli, den fruktansvärdel spionen, har redan lätit hundratals personer försvinna, utan att man vet hvarföre ochi hvarthän. — Han sitter vid sitt bord ensam I och döljer ansigtet bakom en tidning och dricker ej det bestälda kaffet, emedan det) skulle kunna vara förgiftadt. Visst är allti förgiftadt omkring honom; men han är upas4: trädet, som utdunstar död och förderf. Och fruarna och flickorna? Presten besöker dem opåtalt i deras hem, och de måste komma till honom — göra öronbigt, under hotelser om evig fördömelsebekänna hvad make, bror, far tänker om öfverheten. — Nu försvinner maken, brodren, fadren om natten och -dväljes sedermera i en underjordisk j pinokammare, till dess han såsom småfli-Å nande idiot, såsom en vacklande skugga, ett aftärdt lik åter visar sig — alltefter nycken hos den blott för Gud ansvariga öfverhetens allsmäktiga representant. Men hvarifrån kommo väl då de lysande majoriteterna för hjeltekonungen med Garibaldis lagerkrans? Efter de ännu färska la bedrifterna voro de andliga och verldsliga ! polismännen mycket förskrämda, och landt7! adeln, som utarrendera sin jord åt byinne-J, vånarne, äro stadsboer och Tberale. q Italiens jordegare bo blott sällan, undanj! tagsvis eller under kort tid af året på lan1 det. Man ser väl aristokratiska slott i byI arna, men obebodda. — Nobili? infinna i sig blott någon gång, för att indrifva sinajl skatter. De flesta utpressa jemt så mycket js af sina förpaktare och arrendatorer, att del! kanna slå dank och röka usla cigarrer. il1 städerna. O Jorden utarrenderas till byinnevånarne enÅs ligt det s. k. hälftenbrukssystemet4, likasom ofta ännu i Frankrike. Egaren lemnar jord och äfven inventarier till densamma; plogar, kreatur, utsäde, arbetslöner för åP daglönarne, till och med lifsmedel åt arrenir datorn, som endast insätter sitt ;arbete och ja sin flit i affären och betalar med produkter f eller bog 77 så mycket man kan utpressa i5 af honom. Efter skörden af spanmål, vin, g oliver, majs, fikon, ris, kastanier, valnötter g m. m., anländer. egaren, Ssignor patron ije sitt bjellrande ekipage, uppfylld at stadens)s domino, kort, opera, cigarrer och fina varor, j2 alldeles, okunnig i det grofva landtmanna 18 arbetet, och måste afhöra klagolåt om dålid a skördar samt. sjelf se efter i lador och la stall, huru illa det ser ut. Vanligen tillfalji fer honom hälften, stundom äfven hälften ils två svin, fem hönor, en oxe eller en kalf. 18 Nå väl, han. tar sin hälft; för den till sta? den och förvandlar den i penningar. Han, operahjelten, med cigarren i munnen, signoren? — Hellre tar han naturligtvis en ringa summa kontant, antingen ar arrendatorn sjelf (som ofta redan sålt, nedgräft eller på annat sätt gömt de bästa produkter. na). eller af en mellanhandlure, som köper . hälften af reolproduktionen och antingen för bort den från gården eller öf verlåter.. den åt arrendator för en schackersumma. Detta är ettlika demoraliseranO de som iitet inbringande hushållssätt.. Båda Ip: parterna anse hvarandra för bedragare och ib äro det också. Så liten behållning adels-!m mannen också har af. sitt gods, så ansesg!de dock detta lilla-såsom rof och. plundring. I!X hela Italien råder samma afvoghet och leka -E mot, signor patron, som utån att så eller vc skörda, färdandes omkring med cigarren i lie nunnan — hlinit. ar. da. veorkiima (nrkhkafe. Taj