;enheter, sitt bästa, utan man bevakar blott si1 intressen. De stora bruken innehafvas icke mera af delgare eller lottegare, utan af intressenter. Ingen frågar efter någonting, ingen älskar, lrifver, gynnar, ifrar för, ingen är mån om nåFot, ingen är med om något, ingen är för nåsot eller för någon; nuförtiden kan man icke unnat än intressera sig. Gud sjelf har icke NN sin gamla allsmäkiga vilja, mamsell Bremer, som Ja sjelfva vafven, talar ju om Guds iniressen Deraf kan man tydligt se att vi lefva uti den niressunia tiden! Njutom derföre allt iniressant och intrasserons. 088 blott för vårt öntiressa! i 4Kapt Puff. — Författaren af lbretton till Don: Juan Sistliden vår såldes i Newyvrk bländ gamla böcken : äfven. ett italienskt manuskript, hvilket drog sig en italienares LENE REER hvarföre han köpte det och förde det med sig till Frankrike, der det nu utkommit i fransk öfversättning : såsom författarens af texten tlll Mozarts Don Juan, Dapontes memoirer. Af denna sjelfbiografi finner man, att Daponte sjelf varit en verklig Don Juan och i sitt dramas hjelte blott tecknat sig sjelf. Sina memoirerskref Daponte först i sitt 76:te år i Newyork, den sista tillflyktsorten på Hans mycket rörliga lefnadsstråt. Han förvärfvade der mödosamt sitt lifsuppehälle genom undervisning i italienska språket. och littnraturen samt uppnådde, trots sitt armod, en: ålder af 97 år. Lorenzo Daponte föddes i den lilla staden Ceneda i Venetien. Såsom helt ung nödgades han lemna sin fars hus, då denne gifte om sig med en ung och vacker adertonårig venetianska. Fadern. var svartsjuk på sonen, och denne tog sin tillflykt. till seminariet i staden Ceneda, : hvarest han ådrog sig biskopens uppmärksamhet så väl genom sitt vackra ntseende som sina rikasjälsgåfvor. . Efter fulländade. studier blef han lärare i seminariet, och man Pr EE honom en lysande framtid, om han ville inträda i det andliga ståndet. Men den unge mannens lefnadslust :segrade, han lemnade seminariet och begaf sig till Venedig. Här khöt Daponte en: kärleksförbindelse med stadens vackraste. qvinna,; och samtiig stod. han i samma förhållande till en neape itansk furstinna, som flytt från en hatad gemåls em. Med henne njöt han en gång i en gondol af en venetiansk sommarnatts herrlighet, då inqvisitionens spårhundar anhöllo gondolen och. bortförde den sköna mneapolitanskan, för att insätta henne i ett kloster. I sin sorg hängaf sig Daponte åt hasardspel i Ridotton, hvarest epubliken tillät en spelbank: hållas under karnavalen. Han förlorade der det lilla han :egde. En mystisk gubbe, som genom tiggeri på Rialtobron samlat en förmögenhet af 50, zechiner, fäste ippmärksamhet vid honom, tog honom hem till sig och tillbjöd honom sin vackra enda. dotter till hustru. en Daponte svärmade ej för äkta ståndet, utan betackade sig för det välvilliga tillbudet. I Venedig tamlade han om ännu någon tid, till dess hans bror förde honom derifrån till Treviso, der hän någon tid lefde blott för vetenskaperna. Han skref äfven vers, och hans skaldestycken letade sig väg till den venetianska adelns salonger; men några satiriska verser om tiomannarådet bragte honom inför inqvisitionsdomstolen; hans straff blef — ett förbud att skrifva vers. En gammal patricier, en ifrig beundrare af skönlitteraturen, upptog honom gästfritt i sitt hus. Men en sonett på den venetianska dialekten mot adeln, hvilken snart sjöngs af alla gondolierer, samt ett stycke skinka, som Daonte under fastan förtärde på ett värdshus, försatte honom för sandra gången i förlägenhet. Han fick nu både den verldsliga oeh den andliga inqvisitionen h halsen. Hans vänner rådde Konom att genom flykten undandraga sig en vi stelse i blykamrarna, och han lemnade Venedig för att aldrig mera ktervända dit. Han bej sig till Görta oeh tog der in på ett Ag vän: hus, hvars värdinna straxt förälskade sigi hofom. Hon förstod icke italienska, han ieke tyska; men det föll sig dock ej svårt för dem att göra sig förstådda af hvarandra — kärlekens språk ärju detsamma på alla tungomål. Ödet var honom emellertid ieke blidt, oeh från Görts begaf han sig öfver Wien till Dresden, der han i grefve Marcolmi fann en gynnare. I Dresden skref han .dperor och psalmer, men en kärleksförbindelse med en italiensk målares hustru och dotter, samt yrkandet på, att han skulle a sig med dottern, nödgade honom att fly. Med en handfull dukater och ett exemplar af Thomas å Kempis i fiekan reste han till Wien, dit han medförde rekommendationsbref till den berömde kapellrhästaren Salieri och den icke mindre berömde Metastasio. Denne sednare föreställde honom för kejsar Josef, och hofpoeten betecknade honom såsom sin värdige efterträdare. Då nu Metastasio kort derpå dog, tycktes en angenämoch Betryggad ställning erbjuda sig för Daponte. Men han fann en mäktig medtäflare i abbate Cästi, den sinnrike författaren af det klassiska arbetet: Gli animali parlanti (de talande djuren). Medan Salieri skref musiken till en af Daponte författad text, gjorde Paesiello detsamma med en dylik af Casti. Hofvet och allmänheten gåfro Sistnämnda arbete företräde, och Daponte måste gifva vika. Han sökte sin tröst i Kärleken; men äfven der fann han en medtäflare, en italiensk kirurg, hvilken bodde isamma hus. som han och föremålet för deras gemensåmma låga, en vacker wienska, Utan att ana oråd, begärde han en gång råd af kirurgen mot ett obetydligt illamående, och denne gaf Daponte ett läkemedel, . hvaraf han vid 29 års ålder för: lorade alla sina tänder, Kirurgen tog. till flykten och undandrog. sig. derigenom Dapontes hämd. I sein förtviflade belägenhet gör le den indlöse skalden bekantskap med Wolfgang Amadeus Mozart, som lefde i icke mindre betryckta ST KCiRliGter än Daponte. Inom kort hade de tillsammans skapat Gfigåros bröllop. Operan fjorde. lycka, men Mozart var ej nöjd dermed; an egärde af Daponte en sådan libretto, att då han satte den i musik, han skulle kunna låta alla det menskliga Hjertats strängar ljuda, och Dapönte skref Don Juan, Efter Mozarts död leminade Daponte Wien och begaf sig till Triest. Der plundrade han den sköna Heloisa på hennes bjertero. Heloisa var dotter af en engelsk köpman och Dapontes elev. Hon förstod emellertid att så fängsla Daponte, att denne Don Juans förebild skänkte henne sin hand, och på bröllopsnatten reste han med henne till England. Här lefde han flera år såsom librettoförfattare för den italienska operan i London: Med flykten till Newyork, för att undgå bysättningshäktet, sluta memoirerna. — — Jernvägsolycker. Den 26 Dec: dref en orkan 26 tomma godsvagnar, som stodo på ett Sirlnan än. der nå RAR AR NR RAT AN