ter. Men ack, den arma Elizabeth Wetherell tyckes ha otur i vårt kära fädernesland, och det, är. dock..ej. hennes, utan. tolkens fel. Den lästes nästan likgiltigt och af många med otålighet öfver den uttänjda stilen samt beskylldes för att vara torr och längtrådig. Jag blef helt förvånad, skyn: dade att skaffa mig öfversättningen, läste — — och häpnade! Inga ord kunna måla den förvandling boken undergått. De fina toucherna voro klumpigt öfversuddade; derena och upphöjda karaktererna, tecknade med så mycken delikatess och själfull elegans (om detta ME tillåtes mig), hade blifvit triviala och sentimentala nästan till oigenkännelighet; och: jag frågar om. nåfe söm blott läst öfversättningen, ens falit er den, tanken, att der finnas godbitar medväkta. komisk point? Förutom allt detta försyndande mot andan i det verk han ville presentera . för svenska allmänheten, har den — lyckligt för honom sjelf! — anonyme öfversättaren gjort. sig skyldig till så mån-j ga grofva språkfel, så obegripliga misståg om betydelsen af de vanligaste ord i engelska språket, att man måste antaga honom vara en nära slägting till den lofvande ungdom, som öfyersatte orden: Und so sprach der Greis, med och så sprack den grisen4. Eller hvad säger du om att återge pigst med pigor, då det enligt den annars allmänt antagna meningen betyder grisar! Men fakta tala och jag kan ej afhålla mig från att meddela dig några af de lysandeprof i detta hänseende jag samlade, under det att jag — märk väl! — hörde boken föreläsas. och emellanåt spratt till vid någon: id eller något: uttryck, som jag visste ej kunde vara författarinnans, med hvilken både naturlig sympati och upprepadt (studium gjort mig förtrolig. Sedan roade det mig -— eller rättare. grämde :det mig — att i originalet slå upp dessa samma ställen; och uppteckna dem. Du skall nu få Höra många, men kom ihåg att de ej äro med möda och förkärlek utsökta, utan blott slumpvis tagna i högen, och att de, såsom varande, blott korta, lösryckta ord och satser, mera gifva begrepp om öfversättarens vårdslöshet och okunnighet i både svenskan och-engelskan, än den brist på uppfattning af och pietet för andan i det hela, det krämarmässiga pålastande af onödiga, tungfotade adverber o. d., hvarom blott läsningen af sjelfva boken kan gifva en rätt föreställning. Jag skall utsätta pagina både i öfversa och originalet, så att du sjelf lätt kan öfvertyga dig, att äfven det vidunderligaste är ordagrannt. Engelska. Svenska. (Tauchnit: Edition.) Pag. 9. -It:s a vworse turn, than I thought my infirmitiss would ever: play me — Pag. 42. Hur: hårdt ödet nu tyckes vilja förfölja mig; ty dessa lidanden äro dock bra svårare (!) än alla kroppsliga plågor.; 45 -torkade sig i ansigtets — 42. — smoothed her face.n 44. — said Mr. Ringgan with a nervous twitch at the old mares head. 46. — looking up vith a relaving face. 47. ! couldnt imagine what was coming upon me; forj you werent. anywhere very near my thoughts. 51. .She: gave her kindly sympathies 10 any who came in her way. on whom they could possibly bebestowed, — but these people were nothing toll her 35. A tolerably early breakfast. 36: sOut at the West they say, whenyou are in the woods you can tell shieh is North, by the moss growing onthat side of the trees.n 58. The scenevwas certainly contraeted and nowise remarkableinany of its feamres but Nature Had shaken out all her colours over: the lanid. ! 39. I wohder how any onej should have called t hes e (denna årstid) melancholy dayss. 39. The saddest oftheyears (alltjemnit dagar. — ,You keepa gamebag for) thoughts, dont you ? 40. — smoky light (solrök): an appreciating look. Al ;Fåairy. I: wish you would knock this gentle man over the head with your wand, and put thej spirit of moving into him. E 43. .Stop a minute! said Mr. Carleton. öl. vxA touch of wand, Fairy. yourj 58. Again the dignified lookiof trouble. 60. — hesgot-pretty much the hull (whole) of everything., 63. pigs. 65. va superoxcelient housekeeping.. 753. hGuy, yow are absurd!s 47.,— sade Mr Ringgan under en häftig a x el ry okning. :2. stittade upp med en mild men liknöjd blick. 21. Jag kan sannorligen icke begripa, hur jag kundel: vara så glömsk och tänkspridd .— ty jag måste dock bekänna, att jag ganska ofta med mina tankar dvalts hos er 35. Hon skänkte alltid sitt deltagande åt hvår och en, som hon mötte på sin 1 väg, om hon nemligen ansåg dem föri tjenta deraf; men hittills hade hon träffat Å; få sådana menniskör. 37 En ganska god landuig j! frukost. 44.,Yär jag nu kom ut i vestra förstaden ), så sade de mig, att när jag kommer uti parken, så kan jag veta hvårtåt norr är, derafalt mesta mossan Växer på den sidan af träden. 43. vDetta låndskap hade visserligen när som helst förefallit oss skönt huru mycket mera nu, då naturen etc. 44. Sannerligen jag förstår, huru någon kunnat falla på den iden att kalla lifvet här melankoliens dagars. 44. Det dystraäste året af mitt lif — Säg mig, skulle du ej vilja hafva din jagtväska föll med sköna tankar? 45. — gråsvart dåger,. en intagande blick. 46. )Min söta elfvaj jag skulle önska, att du ville hafva den nåden och med ditt trollspö knacka den der gunstige herrn på nacken, och i hans låga kropp inblåsa litet mer rörlighet. 48. 5Se så, sakta i baekarna (Kan du bara tänka dig att Mr Carleton skulle kunna använda ett så vulgärt uttryck och till Fleda ?) 56. vEn flik åf din klädning; min nådiga elfvän 64. — med: sammabekymmerfulla. rösta 69. — Han förstod sig på att draga nytta af kulIen, han I 70. ppigor. 72. — en något för. långt drifven: hushållsakvighet. 80: Nej, hu. är dö för bes Åse BRG PES DRM 3 VS