Djurtämjaren Martin. I Rotterdam lefver en f. d. djurtämjare ifrån Marseille, en 60-årig gubbe vid namn Martin, som Gud vet af hvad anledning utbytt den varma solen i Provence emot Hollands töckniga himmel. Martin borde ee ligen icke fått namn af djurtämjare, ty han skrämde dem icke med ridspöet och stränga blickar, ej heller begagnade han några grymma medel, utan studerade leras karakter, utforskade deras svaga sidor, och styrde dem efter vunnen erfarenhet såsom en oratänksam läromästare; han tämjde dem icke utan uppfostrade dem och nästan ingaf aktning för sig. — I London uppförde Martin under ppet af en hel månad en dram, i hvilken hufudrollen utfördes af en tiger. Scenen föreställde en vild ödemark med kala klippor. Der framkommer en vandringsman med ett sexårigt barn i famnen; fadren är utmattad, barnet har somnat af trötthet. Vandringsmannen, plågad af hunger och törst, ämnar begifva sig upp på klippan för att få skönja målet för sin vandel g och gifva något tecken till att få hjelp. Men med barnet orkar han icke klifva upp på klippan. Han lägger då det sofvande barnet på en tufva och vandrar upp på klippan, der han försvinner. ; . Plötsligt visar sig på den motsatta klippan en tiger. Åskådarne rysa af fruktan för barnets lif, fruntimren betäcka sina ansigten; en dödstystnad råder i salongen. 3 är på scenen, den skådar omkring sig, sträcker sig, visar för publiken sitt öppnade gap, och kastar sig plötsligt öfver barnet, tager det i sina ramar, luktar på det och slickar det med sin tunga. Publiken vågar knappt draga andan; men i detsamma kommer Nadren rusar emot djuret, som vid gubbens rörelse, blick och ord med ett par jätteskutt fe öfver ee och försvinner, Teatern genljuder af glädjerop och håndklappningar. ag vems var barnet? En fattig moder levererade det hvarje afton åt Martin för ett pund sterling. 7 sd Martin hade ett lejon, som han mycket älskade och hvilket aldrig brast i undergifvenhet för sin husbonde. Ar 1828, då Martin uppehöll sig i Gent, kom en ung man till honom och förklarade sig vilja porträttera lejonet, men burens a aller hindrade honom att attrappera alla fina detaljer i djurets fysionomi, sade han. Om så är, sade artin, så kän jag föreslå er ett medel att aflägsna detta hinder, stig in i buren. LU : I buren? Må gå, sade artisten fter ett ögonblicks tvekan. a: Ni besluter er då dertill ?