Carl Edvard; men han var ej en man för Adelgunda — något solidare och imposan-: tare måste det vara. Ja, jag önskar dina planer och förhoppningar måtte slå bättre ut än mina?, sade oumman, icke utan litet spe, och att du ofta får slicka dig om munnen efter Adelgundas goda buddingar, både tryfferade och otryfferade. Apropå, sade gubben, så blir det säkert fin ragout i dag hos W:s. Ja, bara du ej får en så horribel kolik som sist, så går det an, sade gumman. tJa, det har man bara för den satans dumma moderniteten, att ingen matsmula, utan bara grannlåt och sirater skola stå på bordet, och att man icke mer än en katt vet, hvad man skall få, eller hvad man har att rätta sig efter. Och beljeningen, de skola nu vara de enda som savourera denna delicieusa odeur, som hvar god och väl an rättad rätt alltid har, då den kommer upp ur kastrullen. Men det är allt en följd at dessa fördömda liberala och filantropiska ider. Ingenting skall få vara som det har varit, allting skall ändras och kalfatras, alla gamla goda vanor skola afskaffas och förändras, och du skall få ge — sanna mina ord, att snart behaga de äfven i våra kretsar införa de infama tesupgerna, som äro en jakobin-id6. Kan man väl tänka sig något så befängdt, som att gå hela eftermiddagen utan en smula att skölja ned middagen med. Och just dertill tycker jag en kopp t6 med goda bröd och rån kan passa, men icke är det en Vv att gå och vänta på, från mid. dagen till qväll, det må Gud veta, och alla de der kalla bitarna på små tallrickar, alldeles som till höns eller kalkonungar, det förstår jag mig verkligen inte på och kan aldrig lära mig det — det känner jag på mig.