EN KUNGLIG SEKTER. Berättelse. af författarinnan till Kusinerna. ) Det var en ovanligt älskvärd ålderdom Mitt tycke, sade Ernst, och jag hade dock .så goändligen många fördomar mot henne. Men de dukade alltid under för Hennes. behagliga och vänliga beteende, till och: med mot mig. tJac, sade Beatrix, fsådan var hon möt mig, men rätt som det var, så kröp det fram et ord, som bevisade, att hon på det hela, icke; ens ansåg mig för samma species som . hon sjelf och hennes gelikar, ehuru hennes egen herre och man sannerligen tillhörde ... .SNej, nej; käraste Beatrix, sade Adelgunda och lade sin hand på den gamlas mun, icke ett ord till om det gamla paret! De äro bra, hvar för sig, och när vi ej. kunna göra dem bättre, är det bäst låta dem vara. Sannt,,ovedersägligen, sannt! bådeshvad dem .och så -många andra angår, och jag ärar den tacksamhet hos-en-ung;-som är så stor och så liflig, att den sluter ögat till äfven för det löjliga, sty jag båg mången; som kunde skrattä ät hvad han annars älskade ochärade, men det blirej ett äkta, godt och hjertligt skratt, af den der sorten som. gläder, muntrar; och lifvär sinnet efteråt: Jug har sällan sett någon yågre man, som, vunnit ex-sådan nåd för gummans ögon, som kunglig sektern. Hon l0fordäade; honom oför mig en Jång:stundt, sade Theodor, som satt på obudrä! Isis dan och började halfhögt tala med denne. x) Se A. B. nir 5—17, 4