git blott författarenamnen och tiden, har hemtat eller ens kunnat hemta sina uppgifter ochsitt rika innehåll af originaler, öfversättningar och varianter, såsom jag ifrån honom, då jag ä ha: de skäl att misstro hans källcitater, ehuru hr B. i boken ej blifvit särskilt nämnd mer än andra begagnade auktorer, då hvarje källas anförande i sådana smärre skrifter, ämnade för folket och icke för granskande förskare, ej plär anses erforderligt och behöfligt; men väl, att lir B: såsom a upptagit (och genom de anförda källorna godkänt) de af mig införda underrättelser, d. ä. dem jag n:r 82—140 emot de i de för förket vanliga böcker förut ER upptagit, hvarigenom ingalunda förnekas behofvet af ännu flera rättelser och förfullständiganden, och ännu mindre att hr B. icke skulle hafva öst ur sjelfva Spa Ha synes förefalla hr B. otroligt, om icke omöjligt, att jag-på annan väg, än de af honom nita, skulle Sätva kannat före honom meddela den svenska allmänheten några nya psalmhistoriska underrättelser; förklaringen är dock ganska enkel. Huru kunde jag för hr B. uppgitva att J. J. Winkler författat en psalm om korset? Jag sökte till dess jag fann. Min förklaring deröfver. att jag ej behöft taga blott (endast) från hr B. och kunnat före honom meddela några nya, ifrån de för svenska allmänheten hittills tillgängliga afvikande och med hr B:s under fortskridandet af hans kritiska verk möjligtvis öfverensstämmande, är alltså helt enkelt den, att dessa underrättelser kunnat hemtas ur goda verk, hvilka varit äfven för mig tillgängliga och blifvit af mig begagnade. Så har jag funnit, för att nämna blott några exempel (just de väljas, om hvilka ock hr B. talar) ur ett enda sådant verk, nemligen det ofvannämnda af Koch, för svenska TT 90 originalets början 8. 129: 1:a och s. 16f i 4:de d., för n:r 91 s. 269 i 1:a och s. 163 i 4:de d., för n:r 106 s. 19 it:a d.;: Gellerts psalmer s. 29: 3:e d. och 8. 288, 461 i 4:de d. samt Schlegels: tSchweiget, bange Zweifel, sehweiget, s. 32 i 3:e d. et är i afseende på denna sista, som hr B. säger: Vågar hr P. förneka, att han af mig derom erhållit första och enda uppgiften, — så kan jag möta honom med vittnen, inför hvilka hansannolikt skall blekna. Red. anmärker, att hr B:s artikel blifvit i Aftonbladet införd, emedan deri vidrörts: åtskilliga frågor af en viss vigt med afseende på den litterära eganderätten. Under antagande att det till alla delar vore så helt och hållet illa bestäldt med innehållet-af de få sidorna, som hr B: förklarat, vill undertecknad, utan något afseende på den ifrågavarande skriften; först framställa den allmänna frågan: Om det skulle vara förment och orätt att utan de forskares medgifvande eller särskilda citerande, hvilka meddela källorna för det historiska studiet eller för andra vetenskaper, framdraga vissa resultater; hvärthän skulle det då taga vägen: t.ex. med större delen, omicke hela vår lärobokslitteratur? Men om nu hvarje den ringaste afvikelse i boken ifrån hr B. och efterföljande af andra goda auktorer, t. ex. de hymnologiska storheterna Koch och Knapp, hvilka väl tyckas kunna få antagas ega förmågan att rätt läsa sin landsman Sehmolkes namn, betraktas såsom okunnighet och oriktighet, och hvarje öfverensstämmelse med hrB. såsom ett oloftigt till repp — hvad kän då återstå-såsom hr B:s fordran? Westerås den 8 Januari 1861. P. Pettersson.