JKUer AVASG BATIUUL Hel Dillvil 7 IanBre OCH dl varsammare än jag skulle önskat; men min skyldighet såsom förvaltare af Sverges äldsta och första förlagshandel har varit att med allvar tillbakavisa hvarje försök att fläcka dess välkända namn, Hr Beckmans Sändebref har dock äfven en smärtsam sida: hans stridbara fuppträdande med trädsvärdet, hans akrobatiska försök att visa sig på styfva linan i personliga utfall emot mig. Denna del af hans epistel skall icke undgå att bemärkas och besvaras, ehuru det kan ske i annan form. Örebro d. 12 Januari 1861 Abr. Bohlin. Till Redaktionen af Sftonbladet! Då komminister Beckmans Sändebref till mig hufvudsakligast innehåller en mängd beskyllningar och personliga utfall, hvilkas vederläggande utan. tvifvel lika litet som deras framställande kan intressera allmänheten, har jag ansett mig böra afgifva endäst ett sådant svaromål, som för rättänkande menniskor visar, huru långt hr B. förfelat sitt mål, Lifvad afintresse för psalmhistorien. och dithörande ämnen var det naturligt, att jag skulle söka bereda mig tillfälle att taga kännedom af de äldre och nyare arbeten, som öfver desamma sprida ljus, och väl vetande, att flera af våra kyrkosånger härstamma från Tyskland, vände jag mig först till Kyrkoherden vid tyska församlingen i Stockholm, hr Rohtlieb, med anhållan om lån af goda tyska almsamlingar, hvaribland särskildt nämndes napps Liederschats,, eftersom för mitt behof ganska goda historiska upplysningar der under psalmerna och i slutet förekömma, Jag erhöll också af honom några smärre böcker och hänvisades i öfrigt till hr.B., af hvilken jag likaledes hade hugnaden att få låna Berliner Liederschåts (först efter. uppkomsten af denna lånetransaktion skedde, så Trarat jag ej blifvit illa underrättad, hr B:s sammanträffande med den antydde landsmannen, som försäkrade hr B., att jag nog skule lemna hönom boken tillbaka.) f hr subrector Petersen hade jag ock hugnaden att under hela vintern få låna E. E. Kochs Geschichte des Kirchenlieds und ;Kirchengesangs 2:dra uppl. i 4 band, kahske den protestantiska kyrkans förnämsta arbete i denna teologiska vetenskapsgren, och af hr B. äfven ofta begagnadt, såsom de utkomna häftena af hans psalmirietoria visa. Vid flerfaldiga gånger i kongl. biblioteket gjorda efterfrågningar af hymmnologiska arbeten, hänvisades jag äfven ej sällan till hr B., som ur biblioteket redan förut lånt åtskilligt af hvad jag önskade, hvarföre jag än ytterligare vände mig till honom och lyckades att af honom få emottaga till begagnande dessa det kongl. biblioteket tillhörande skrifter, ehuru ofta nog a så korta tider, att jag måste oftare besvära hökora med mina besök. Om hr B. nu också hade känt min afsigt med lånet af de ifrågavarände böckerna, så erkänner jag, att hr B. såsom för tillfället beatus possidens kunde hafva haft juridisk rätt att förvägra mig tillfälle att, ehora de voro en allmän egendom, se dessa böcker, då hr B. på sitt namn till låns erhållit dem ur biblioteket, hvarföre de ock enligt hans föreskrift efter kortare tider återlemnades; men en sådan ogenhet, som genom ett sådant förvägrande skulle hafva röjt sig,. är lyckligtvis sällsynt ibland bildade menniskor och prester, äfvenom de händelsevis i samma källa vilja söka samma upplysningar för samma ändamål. En sådan ogerhet visade ej heller hr B.,utan fastmer en välvilja, för hvilken jeg nu offentligen tackar, och säkert skall ingen klandra honom för det och för hans beredvillighet att låta under sin frånvaro äfven sitt husfolk både emottaga och utlemna de böcker jag oftare plägade låna, ehuru han sjelf nu efteråt synes ångra att hafva visat någon beredvillighet att underlätta mina forskningar. Att nu efter fem års förlopp noga minnas, hvilka böeker kunde vara hr B:s egna och hvilka det kongl bibliotekets, är ej godt, helst jag då ej särdeles lade det på minnet; dock tror jag, att af hans egna var det blott tvenne: Berliner Liederschatz och en gång på stället ett danskt biografiskt lexikon för en särskild af mig nämnd person, hvilkens letnadsmomenter jag tecknade mig till minnes. Detta var, så vidt jag kan minnas, den enda anteckning, som jag os hr B. någon gång gjorde; men nu började ock misstanke yttras om mitt förehafvande. Att hr. B. vid mina lånebesök talade ög om svårigheterna vid de psalmhistoriska forskninarne och huru han någon gång tillfälligtvis yckats finna hvad han sökt samt äfven visade mig såsom prof på svårigheter ett gammalt manuskript med redigt skrifven text och neumer ur det kongl. biblioteket. hvars tillvaro jag haft obetänksamheten att omnämna, utan att, såsom mig synes, hr B:s ära att. meddela och förklaraX) detsamma derigenom. blifvit förminskad, och såsom prof på träsnidarens skicklighet, -ett aftryck deraf; utan att han dock enligt sitt påstående i Sändebrefvet förärade mig någotexemplar deraf, är sannt; dock -har han, oaktadt han rättat: om allt: detta :och!mer-än hvad som passerat-emellan fyra ögon; t.-ex.rom: lemnande af exumplar iaf det nämnda mg och om-sådamt, som fallit mig längesedan alldeles ur minnet, såsom det omtalade förevisandet af Gellerts skrifter — oaktadt :allt:detta harchan glömt en sak, som kan förtjena en viss uppmärksamhet, såobehagligt det än -måste vara att. annat än likasom mödtvungen framträda med det emellan fyra ögon talade. c : När-hr. Carlenoför omkring 17 år sedan i en psalmboksupplaga: låtit. införa . författarenamn under flera af: de nya psalmerna, underkastades han icke en skarp bestraffning af en granskare: i Svenska Biett. ibland annat äfven. derföre, att psalmen n:r 236 säkert icke var originål,; men dess originalförfattare icke uppgifven 6)? An omvrec. då sjelf icke visste vad han klandrade hos en annan? Ahgående denna psalmbok förklarade sig -hr B.. ännu 1856 flera gånger, att han wille gifva några dukater åt den;.som för honom kunde-uppvisa, hvilken originalförfattarensvarit; om han: ännu sjelf funnit och kan uppvisa honom, vet jag ieke...Emellertid hade jag en dag dert hugnaden att säga: hr B., att hans namn kanske var Johan, Josef Winkler, hvilken författat åtminstone sen till innehållet liknande psalm, ehuru i helt olika meter. På dessa mina ord slog hr B. upp sina anteckningar för P:r236 och fann der äfven: densnämnda psalmen antecknad; men hvarken der eller på några andra nu eftersökta ställen dess författarenamn, hvilket derförev af de bevis somnjag företedde ditskrefs. . Och -emot hr B:s begagnande af dennaä-genom mig vunna upplysning skall jag. ej inlägga den rtingaste protes Innehållet at nåeller några ark aft hr B:s psalmhistorias, 5 å öshäftena hade jag, ej. äran att lära känna förrän deworoi bokhandel tillgängliga. Ej har! jag sagt eller velat säga, hvartill hr B. vill för vända mina ord, att han ifrån; mig, som up; ta; ) Förebråelsen att jag ej förstår och sannolikt! aldrig kommer att : hr B:s förklaringar. 3 ej vara sv att jag nog skall s fördraga den, d enligt en utmärkt hymnologs ord voro ämnade I att tillkänpsmifva röstens höjving och sänkning, men icke en bestämd ton, t. ex. a, h, c, i och derjemte så svåra att lära, att de mest besåfvade af chorgossarne knappt inom 10 år! unde fullständigt lära dem. i an 22 MRFS Ta OR ERE SVE BN 1 MR pe örstå neumerna, oaktadt: