gramm gjorde på sin tid det bästa intryck, och den allmänna meningen har med till: fredsställelse förnummit konungens löfte att vidhålla detsamma. Manifestet af den 7 Januari, ett uttryek af konungens personliga tänkesätt, är icke kontrasigneradt af någon ministers-oeh det kommer att -erhåHa sin konstitutionella sanktion genom det trontak, hvarmedkamrarneskola öppnas den 14 Januari. I allmänhet bör man ej af den nye konunen vänta sig: alltför lifliga demonstrationer, ör bjert färglagda tal, om man så får uttrycka sig, med ett ord, denna ordståt, som den aflidne konungen lade sig vinn om: Den furste, som nu uppstigit på Preussens tron, är af en lugn, något förbehållsam karakter. Han älskar ej att slösa med löft:n. Han föredrager vatt hålla hvad han lofvar! I gtället att hänföra inbillningskraf: ten med ståt. och braskande tal, tyckes han ha beslutit att förvärfva och bibehålla allmän aktning genom att samvetsgrannt fullgöra sin pligt och genom att bemöda sig om att låta nationen skrida framåt långsamt, men i hans tanke derigenom säkrare. Konung Wilhelny tyckes vara af den öfvertygelsen, att Preussen har felsteg att godtgöra, samt att det bör åtaga sig uppoffringar, för att, vore det också med fara af krig, återeröfra den rang, som dess tvetydiga neutralitet under de sista tio åren beröfvat det i Europas rådslag. Man tillägger konungen, afsigt och vilja att göra någonting, för att utmärka sin regering och höja landet ur den förnedring, hvari en ytterst svag regering låtit det försjunka: an väntar sig allmänt en föränring i Berlinerkabinettets politik. Denna förändring förmodar man skola företrädesvis låta förspörja sig i vår utrikes olitik, och det är måhända den slesvigBolsteitiska frågan, som skall bli uppslaget dertill. Den står på dagordningen 1 Frankfort. Tyska förbundsdagen har för länge sedan mottagit ett förslag af storhertigdömet Oldenburg rörande den budget och de finanslagar, som Danmark, enligt tysk åsigt, olagligen utfärdat och. tillämpat utan den hol steinska kammarens samtycke. Man vill, ifall Danmark ej gifver-efter, häraf taga sig anledning till: en förbundsexekution och Holsteins militära besättande. Preussen har ännu ej inkommit. med något särskildt förslag till Frankfurt; det understöder det, som storhertigdömet Oldenburg framställt. -Det är äfven fråga om Slesvigs oförrätter. Tyskland påstår, att Danmark en underhandlingarna åren 1851 och 1852 iklädt sig förbindelser mot Tyskland, ej blott beträlfande Holstein, utan äfven i-afseendeå Slesvig; att Danmark särskildt förbundit sig att ej införlifva Slesvig och att der ställa de tyska och dånska nationaliteterna på jemlik fot, förbindelser, som. det af Danmark i Slesvig följda systemet: oafbrutet-går ut på att våldföra. Detta är den tyska åsigten af saken, och jag anser mig i egenskap af korrespondent plistig att troget framställa densamma. Diplomatien ; börjar sysselsätta. sig med denna fråga och att diskutera de allianser, som Tyskland och Danmark. i händelse af en allvarsam konflikt, hvar å sin sida, kunna räkna på. Man. har här med tillfredsställelse erfarit, att kejsar Napoleon under ett samtal nyligen med. Preussens sändebud i Paris, grefve Pourtales, yttrat, att han var ledsen öfver Danmarks förfarande, samt att Tyskland obestridligen. hade rättigheter att göra gällande i Holstein. Kejsaren iakttog tystnad i afseende å Slesvig: -Deremot är man här ganska förtörnad på Engländ, som för någon tid sedan i Berlin framlemnade vissa förslag af Danmark rörande Holstein (förslag, i Tyskland ansedda såsom illusoriska), och som, ehuru erkännande att Danmark iklädt sig förbindelser i afseende å Slesvig, hvilkas efterlefnad Tyskland hade rätt att öfvervaka, icke desto mindre vill frånkänna tyska förbundet egg FR att specielt klandra en eller annan åtgärd, som Danmark vidtager i Slesvig. För öfrigt är det för närvarande icke fråga om Slesvig, utan om den förbundsexekution, som skall beslutas rörande Holstein. Denna möter ännu några svårigheter. Det liberala partiet i Preussen fordrar, att om exekutionen beslutes och Preussen får i uppdesg att verkställa densamma, den preussiska regeringen då bör uppträda på grund af en fri fullmakt, men. ej på grund af en imperativ fullmakt af förbundsdagen. Jag skall måhända återkomma härtill i nästa bref. H. M:t konungen har i dag hållit konselj. — Tr 3 oo vn a AR Re Ag a ES