STOCKHOLM den 21 Jan, j 1 l Det börjar se mycket mulet ut på denj: pen horisonten, och att döma af de ny-l: eter posten oteh telegrafen de sednaste da-s oarne bringat, är det icke otroligt, att kri-ji 2e första värdag bryter löst i Buröpa ochk: å äfven kommer vårt land något närmare) än vi hittills alltjemt hoppats och föreställt oss. : Man har i det längsta. föreställt, sig, att: krig -skulle:;;kunna undvikas, ; derföre natt Osterrikes förstörda finanser icke tillåta det: att kriga och emedan Ungern och öfrigal! landsdelars inre förhållanden skulle ger dett så mycket att syssla med, att.det med nöjel: skulle taga erhot en lösesumma för Venetien. Man, har i stället hoppats att föredömenal. från Italien och Ungern skulle ge lif åt det liberala och nationella sträfvandena i Tyskland, så att det ändtligen en gång skullet lyckas att varaktigt föra det så mångfaldigt) splittrade och kujonerade tyska folket framåt till frihet och enighet. Fe: Men om nu ett allmänt krigutbryter; tili stort. .mehn för hela Europa och isynterhet för Tyskland, så har man derför att tacka det tyska nationalpartiet. sova , visar sig ingenting. ha lärt oeh ingenting glömt, som är fullkomligt lika dåraktigt och lättroget nu, som det var år 1848..-Liksom då låter det nu furstarne, genom att smeka en tom nationalfäfänga och en småaktig eröfringslystnad; beröftva sig all--handlingskraft i-afseende på det inre; det låter hela-sin entusiasm uttömma sig uti ett tragikomiskt anlopp för att eröfra några qvadratmil dansk jord, hvilket åter efter all anledning icke ar något annat resultat än det, attfarstarne förstå begagna tiden för att tillshpöra de gamla banden ännu fastare ochatt till kommande tidehvarf ajournera alla förhoppningar om frihet och enighet iTyskland. Män synes ämna begå alldeles samma felsteg nu som 1848, men detsamma innebär större vådor för Tyskland nu än då, ty Frankrike har numera en betydligt förändrad ställning till saken. Ett af Tyskländ under Preussens ledning företaget orättmätigt anfall mot; Danmark, skall .ge:kejsar Napoleon en länge. med ifver, väntad rättmätig: anledning: att angripa Tyskland, utan att hvarken England eller Ryssland kan göra synnerliga invändningar deremot..Resultatet för Tyskland skulla derföre också — såsom . Sardiniens ; officiella blad, enligt ett i dag ankommet telegram redan antydt — kunne bli icke blott-inre reaktion-OcH vanmakt, utan äfven möjligen förlust af. Rhenprovinserna, uppkomsten af ett nytt Rhenförbund och andra bedröfliga företeelser, som erinra om perioden 1806-13: miMan bördock! ännu i det längsta hoppas, att tyskarne skola innan det är för sent kunna Prigrisutill ngar besinning af hva derasverkliga frid tillhörer. -Atminstone Har man ifrån demokratien, som den förra gången lät helt och hållet besticka, sig af det ihåliga pratet om Tysklands ära och intresse, .såsom bäst häfdade genom ett röfvaremässigt beteende .mot Danmark, nu försport åtskilliga betydelsefulla röster höja sig emot en dylik uppfattning. Volkszeitung i, Berlin har t.. ex. i flera artiklar skarpt och ifrigt varnat demokratien för att låta .på sådant sätt bedåra sig och ånyo famna ;molneti stället för Juno. Emellertid ha de tyska demonstrationerna väckt den danska nationalandan. utur. den domning och förunderliga likgiltighet, hvari den på den sednaste tiden tyckts ha varit försänkt.. Vid farans annalkande ha de politiska meningsolikheterna : fallit till föga; de -särskilta fraktionerna ha slutit sig endrägtigt tillsammans och samiliga danska riksdagens medlemmar ha blifvit ense om att antaga följande sadressitillsregeringen: i CEnzjafgörande vändning synes nära förestående med afseende på de förvecklingar, som länge tyngt på alla våra förhållanden. Den .kan bana. väg för en fredlig lösning oeh en dräglig sakernas ordning. Men den kan öckså komma att innebära faror, ieke blott för vår grundlag och hela den frihetsutveckling, som är frukten af den nulefvande generationens mödosamma arbete, utan älven för det tusenåriga rof, som vi mottagit af våra fäder: det danska rikets sjelfständighet och ära. Hurudan utgången skall blifva, kommer att till en stor del bero på den danska regeringens och det danska folkets egen hållning, Vid anblicken af detta stundens. allvar, bör : all inre tvedrägt. vika: farans stund har alltid funnit danskarne eniga och starka. Entusiasmen från krigsåren skall återvända med de frågor, öm hvilka det. då kämpades.. Den fosterlandskärlek. som förenar oss alla, skall återgifva Oss de krafter, hvilka räddade vårt fädernesland och vann Europas aktning. Sedan. år 1852 ha vi med sjelfförsakelse och tålamod arbetat på att till, monarkien alla delar utsträcka den konstitutionellaförfat!ning, som skulle lörläuva staten sommanhåll ning och styrka. Detta skulle måhänd: hafva lyckats, så framticke andra. had blandat sig deri; ty fyra århundradens sammanlefnad hade efterlemnat många minnen. som de mellankomna sorgliga tilldragelserna, väl kunde försvaga, men icke utplåna. Meni den tyska nationalkänslans uppbrusmng-beI a RA RT Ra Fel drar å RI ÖRA