ve tor -anlaggmngen at de statsjernbanor pa Fyen och i Jutland, beträffande hvilka förslag nu föreligger danskariksdagen, äfven ingår, att staten icke skall sjelf befatta sig med handhafvandet af trafiken på de banor han låter bygga, utan öfverlemna detta åt särskildt bildade bolag. Man har många anledningar att önska, att samma åtgärd äfven måtte å våra statsbanor vidtagas. Att staten gemenligen icke kan handhafya trafikskötseln på samma praktiska och ändamålsenliga sätt som privata bolag är en afjernvägsmän i allmänhet erkänd sats. Skälen dertill äro till en del redan uti en föregående artikel i Aftonbladet anförda, och ännu flera kunde framdragas, om sådant vore behöfligt, och icke föranledde onödig vidlyftighet. Ett exempel må dock anföras till stöd för detta påstående. Det är hemtadt från den närvarande tiden och vår egen erfarenhet. Det befanns att då vestra stambanan från Göteborg erhöll en utsträckning af 17 mil, var) den gällande trafiktaxan icke mera fullt tillämplig. Klagan deröfver förspordes och en ny taxa utiofvades också verkligen; men oaktadt således både jernvägsstyrelsen och allmänheten länge ansett en förändring böra vidtagas, har den gamla taxan dock förblifvit oförändrad redan under 16 månader. Insändaren har hört flera olika skäl härtill uppgifvas, men de flesta, med hvilka han samtalat i ämnet, ha skyllt på de många formaliteterna, de många utlåtanden och utlåtanden öfver utlåtanden; som skola infordras 0.::s.v. Ins. är benägen att tro det så förhåller sig; men, om verkligen så är, bevisar icke detta att statsmekanismens rörelser äro alltför långsamma för att lämpa sig för det. raska ingripande, det ständiga aktgifvande på ständigt vexlande förhållanden, som erfordras om ett industrielt företag skall med största möjliga fördel och rumgång handhafvas. Detta kan omöjligen ke genom embetsoch tjenstemän, hvilka, enligt sakens natur, i allmänhet snart häno va sig åt slentrianen, och icke blifva måsynnerliga vänner af förändringar som öka deras besvär och rubba deras innötta vanor. för att ge aktgifva på och villigt följa förhållandens och koönjunkturers vexlingar fordras den kraftigt verkande sporre, som heter den egna fördelen. Huru skulle, t. ex., ett sexton månaders söl med ändringen ar en olämplig befunnen taxa bedömas ar intressenterna i ett privat bolag? Må det för öfrigt tillåtas ins. att framställa ett par frågor till dem som: något tänkt sig in uti dessa saker. Finnes det någon som tror, att om t. ex. ångbåtstrafiken emellan Stockholm och Göteborg varit skött af staten, amma gynnsamma resultat skulle deraf uppstått, som nu varit fallet, då den besörjts at enskilda bolag? Och månne allmänheten skulle haft samma fördel deraf? Svaret torde blifva ett enhälligt nej! — Nå väl, om så är, hvarföre skall ett olika förbållande uppkomma med jernvägarne, då enda skilnaden är, att den ena kommunikationslinien är till lands och den andra på vattnet? Blifver icke saken i alla fall densamma och ro icke båda anstalterna till för samma ndamål? Om denna sednare fråga besvaras med ja, torde det ju äfven vara skäl uti att ju förr desto hellre tänka på att få trafikskötseln å statens jermvägar öfyerlemnad åt ett bolag, uti hvilket affärsvana och praktiska insigter säkerligen icke komme att saknas. Mången tycker kanske att tiden ännu icke är inne för en dylik förändring af tra i fikstyrelse å jernvägarne (äfven om de medgifva att saken i sig sjelf är riktig), emedan vanorna böra få en längre utsträckning innan staten sålunda aflemnar trafikskötseln derå; men man bör å andra sidan besinna, att det tager sin behöriga tid att bilda och organisera ett dylikt bolag, och enligt ins:s åsigt finnes intet som hindrade att vestra stambanan från Göteborg, som redan har en längd af 17 mil; och snart nog får eh ytterligare utsträckning, kunde med fördel öfverlemnas till enskildt bolag, när som helst ett dylikt kan bildas. Emellertid, äfven om denna åtgärd icke genast kan vidtagas, har ins. likväl vunnit ändamålet med denna artikel, om allmänhetens tankar derigenom blifvit väckta på denna sak, som ins. hoppas förr eller sednare skall gå igenom; ty för staten kan lika välsom för den enskilde tillämpas det gamla ordspråket fom hvar och en sin syssla sköter e., och till statens värf har egentligen aldrig hört att sköta industriella företag, men väl att mer eller mindre direkt främja industrien, såsom -t. ex. genom kommunikationsväsendets förbättring, gepom byggandet, bland annat, af kanaler och jernvägar, der icke äfven detta kan lämpligen öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten; men må trafikskötseln, eller det egentligen industriella i företaget, sedermera af enskilda bolag bedrifvas, hyarigenom säkerligen i längden största vinsten uppkommer på alla håll. Om, såsom insändaren förmodar, regeringen ej kan på egen hand företaga ett dylikt arrangement för trafikens bedrifvande, så ha vi ju icke så långt till nästa riksdag, att ej detta ämne, som tager sin behöriga tid att förbereda och utföra, redan nu bör kunna tagas i något öfvervägande, och hoppas ins. att frågan ej måtte komma att förfalla samt att, till en I början, denna artikel; som endast afsett att fästa uppmärksamheten på en utväg, genom hvilken, i ins:s tanka, landet kan snarast möjligt draga största möjliga vinst af sina jernvägar, måtte gunstbenäget upptagas ere Sundhetskollegium och den elakartade lungsjukan i Halland. Med ig af den artikel under ofvanstående, rubrik, som vi i går återgåfvo, ha vi mottagit två insända artiklar, dem vi här nedan meddela: Till redaktionen af Aftonbladet. — Uti gårdagens Aftonblad förekommer en arti