skrifva upp dessa titlar på kinesiska och fortsätta förhöret på detta sätt, tilläto de mig att öfversätta dem, och; jag uppgaf namnen på ambassadören och öfverbetulhalvaren. Fr.; Huru många soldater hafven I? Sv.; Icke mindre än 20,000 krigare. Fr.: Det är osanning. (Bödlarne misshand-: lade mig såsom förut.) Uppgif antalet omigen! Sv. Icke mindre än 20,000 soldater, oberäknadt. deras följe o. s. v. Jag har redan sagt er det och: har ingen att tillägga. Nu hotades ig åter af mandarinerna och mina fyra plågare. Men som jag ansåg det farligt att återtaga KG bekräftade jag min uppgift, hvilken SG nades. Fr.; Huru många man ha fransmännen? Sv.; Jag känner ej så noga deras styrka; men den kan ej utgöra mindre än 10,000 krigsmän. Fr.: Nu ljuger ni igen! Samma fråga upprepades, och mina plågoandar voro åter framme. Jag upprepade mitt svar; det antecknades. Jag förk rate vidare, att jag, i egenskap af civil, icke kunde vara så noga underrättad om militära saker, lika litet som .om alla detaljerna i en så talrik armå som de allierades. Fr.; Ni kallar detta en stor armå! Trettio tusen man? Hvad har en sådan armå att betyda? Nästan ingenting. De frågade mig derefter på samma sätt om antalet af kavalleri, artilleri, fartyg, ångfartyg, hästar, kinesiska kulies 0. s. v., och framför al om våra fältoch a ET hvilka ja uppgaf till mer än 3000, hvarjemte jag beskre deras förstörande verkan. Då de hörde, att hä starne voro från Indien, frågade de mig om detta lands tillgångar, och visade sig missbelåtna, då jag sade dem, att det var så långt aflägset från Kina, att 20 dagars sjöresa åtgick dit samt att det egde en armåe af 300,000 man och en befolkning åf mer än 100,000,000 menniskor. De ville ej heller sätta tro till min uppgift om Storbritanniens folkmängd, hvilken jag anslog till 30,000,000 menniskor. Men hvad som ännu mera misshagade dem och ådrog mig ny tortyr af mina plågare, var, att jag, för att beteckna Hennes M:t, begagnade ett uttryck, som satte henne i samma rang som kejsaren. De frågade mig om vår prins, hvarpå jag svarade, att v1 hade flera prinsar så väl i acland som i Indien, men att de alla stodo under suveränen, på samma sätt som förhållandet var i Kina. Förstår ni hvad ni säger? frågade de nu. Ni har bevisat att ni varit länge i Kina, att ni förstår vårt språk och läser i våra böcker. Ni bör följaktligen veta, att det blott finns en enda kejsare, som regerar öfver hela verlden. : Detär er ee att härom upplysa edra landsmän, i stället för att styrka dem i deras öfvermodiga föreställningar. : De påstodo derefter, att jag ofta varit i Peking; Jag hade der bundsförvandter, sade de, och sökte tvinga mig att hppgitva deras namn. Jag förnekade detta på det bestämdaste och sade dem, att jag kände blott tre personer i Peking. Fråga: Hvika äro de? Svar: De båda kejserliga kommissarierna, prins I och Muh-Yin, samt den tillstädesvarande kommissarien Hang-Ki. Jag svarade på detta sätt, i förhoppning att undanrödja deras misstankar i detta afseende, hvilka, såsom jag fann, voto mycket inrotade. Föreställningen, att vi genom våra kinesiska ku: lies eller på annat sätt satt oss i beröring med förrädare i staden, ingaf dem tydligen stora farhågor. De voro också synnerligen envisa att få veta våra tolkars namn och antal. Jag uppfyllde deras önskan och uppräknade en lång lista på tolkarnes kristna namn och på någras bland dem tillnamn, väl vetande, att, enligt hvad erfarenheten intygat, de skulle vara ur stånd att på ett begripligt sätt uppskrifva de långa engelska hamnen: De äfstodö också snart från denna del af förhöret. De gjorde mig likväl direkta frågor om hr Lay, och sedan jag sagt dem, att han för närvarande var anställd af de kinesiska myndigheterna i tullstyrelsen, hvars inkomster nästan fördubblats, sedan han fått denna uppbörd om händer, förebrådde de mig, för det jag sade så, och påstodo att Lay rätt och slätt var en kines, som förrådt sitt land. Mot slutet af förhöret, hvarunder man tvang mig att hela tiden ligga på knä på stengolfvet, erhöll jäg tillåtelse att afgifva en förklaring rörande mig sjelf. Jag berättade då för dem, hvafföre mina kamrater och jag kommit till TungSchn. däg 2 dem; ätt vi allå voro utsända för fredens och ej för krigets befrämjande; att man emellertid, oaktadt vi befunno os5 tnder parlamentärflaggans skydd och tillåtits att rådpläga med kommissarierna, tillfångatagit oss, samt att man nu behandlade oss icke ens såsom krigsfångar, utan såsom vanliga brottslingar och såsom om v1 förbrutit oss mot kinesisk lag. Jag var just i förd med att begära, ätt mun ej skulle fortfara med detta stora och oförklarliga misstag i afseende å mig; då de äfbröto mig, sägande: Detta är er uppgift, Meh vi känna en annan historia. För öfrigt, om ni, såsofti hi säger, är civilperson och icke har någonting att skaffa med tilitärerna och deras operationer, hvarföre ser man er då ständigt iförtruppen? Härpå sva. rade jag. att vi alltid ha en tolk i armens tete, för att alltid vara beredda att inlåta oss i underhandlingar eller att meddela oss med de kinesiska myndigheterna och vaka öfver befolkningens intresst: : SÅ an När förhöret var slut, återfördes Vi Ifängelse. Detta är, mylord, en fullständig berättelse om hvad som uilldrog sig den 18 Sept.. eller samma däg vi bleft6 tillftöngatagna. Men jag skall söka undvika dylika detaljer i den redogörelse, sont jag har att äfgifva Om de följände tjugti Angarne af vår fångenskap. Den 19 och 20 besökte ett stort ahtbl ihandaribet, fähgelset, och de, som till följd af sin officiellä ställnihg SE vättighet att förhöra mig; läto föra mig ii till deti för att ha nöjet att se Mig på knä för dem. Bland dem Bbefunno sig brottmålsdomstolens högsta embetsmän, presidenten inberäknad, såsom jag sedermera erfarit, och denne använde mot mig en sårande ton, skrattade åt mina svar samt visade sig lika okunnig omallt, som rör utländnihgar, . och lika fördomsfull mot dem som hans underlydande, hvilka ledde det förhör jag nyss beskrifvit: Mina fångvaktafe utpekade för mig äfven flera cetisofer och vitepresidenter vid de ferm andra ve domstölarne bland dem, som besökte mig. Hvarje gång man inställde mig för mandariner af hög rang, försummade jag aldrig tillfället att protestera mot den behandling, jag rönte, samt att fästa derus tppmärksämhet på, att det onda; de tillfogade mig, skulle falla fill baka på dem sjelffa, emedan det var omöjligt: att freden kunde afslutas, om de höllo underhandlärne qvår i fängelse. : Men det var endast af fångarne jag fann någön medömkan och VAN Många af dessa olyck: ligå voro roade att, då det tilläts dem, samlå sig omkring mig, för att åhöra min historiaeller de beskrifningar jag gjorde för dem af främmande länder och deras plugseder. I stället att följa embetsmännens föredöme att misshandla mig och drifva gyckel med mig, visade de mig:sällan brist på aktning, kallade mig vid min titel, och undveko så rycket som möjligt att vara efterhängsna. Många af dem voro personer ur den lägsta folkklassen och brottslingar. af farligaste slag. mördare. inbrott no. sv. De, som