säledes föga eller intet meddela sig med kineserna. — Annorlunda var förhållandet med lord Elgins förste sekreterare, herr Parkes, hvilken, fullt förtrogen med kinesiska språket, tjenstejort såsom tolk och underhahälare. Hr Parkes var, såsom man torde erinra sig, äfven bland fångarnes antal, och han har, sedan han återfått friheten, afgifvit en fullständig och mycket utförlig redogörelse för allt, som händt honom .under fångenskapen. Man erfar af densamma, att aftonen innan han och de öfriga europgerna på ett förrädiskt sätt togos och fängslades, hade Parkes vid ett sammanträde med två kinesiska kommissarier uppgjort fullständiga fredspreliminärer, öfverenskommit om tryckning af en proklamation, som skulle förkunna för folket fiendtligheternas upphörande 0. s. V., samt: att saken var till den grad afgjord, att när Parkes och kommissarierna åtskiljdes, man ömsesidigt lyckönskade hvarandra till fredens återställande. Då Parkes och hans följeslagare påföljande morgon grepos, voro de just på väg att träffa anstalter till verkställande af ett bland de träffade aftalen. Huruledes de uppfångades är redan bekant genom hr Lochs berättelse. Hr Parkes hace dock, till följd af sin kännedom om språket, en mängd egna erfarenheter att göra, om hvilka han meddelar intressanta redogörelser. Kort efter tillfångatagandet blel an förd inför en kinesisk general, prins Sin-ko-lin-sin, af soldater tvungen att knäfalla inför honom och underkastad ett förI hör, om hvilket hr Parkes berättar: Så snart prinsen gifvit mig tillfälle att få tala med honom, hvarvitt: han frågade hvad jag hette, förklarade jag för honom hvem jag var och underrättade honom om karakteren af min beskickning till Tung-schu. Jag tillade, att jag var stadd på återvägen till min ambassadör, då jag i tee af de kinesiska trupperna. ag höll just på som bäst att protestera mot den behandling, som vederfarits mig, då han afbröt mig med frågan: Hvarföre ville ni icke i 0 gå in på ätt uppgöra frågan om audiensen cEmedan jag ej var bemyndigad dertill, svarade jag. Fortfarande i en ganska vresig ton, sade prinsen: Hörpå! var nu medgörlig! I hafven vunnit två segrar mot en, som vi vunnit. I hafven två ånger haft djerfheten att taga Peiho-fästena; hvarföre åtnöjden I er icke dermed? Ochnu förklaren I (prinsen anspelade här på en proklamation af öfverbefälhafvaren), att I skolen anfalla hvarje styrka, som vill stänga vägen för er till Tung-schu. Men det är just det som jag nu gör. Ni påstår, att ni ej uppmanat till alla dessa krigsoperationer; men jag känner ert namn, och jag vet, att ni är upphofvet till allt det onda, som ert folk begår. Ni har äfven begagnat er af ett öfvermodigt språk mot prinsen af I, och det är tid att främlingarna lära sig Yiså akthing för det kinesiska kejsarerikets förnäma män och ministrar. Jag sökte taga honom ur hans villfarelse. Jag beskref tydligt för honom hvad för slags tjenst jag innehade, sade honom, att jag kommit till Pung-schu till följd af de ejseklt iga kommissariernas uttryckliga arrangemang, och endast i och för freden, och jag bad honom ånyo att för den engelska parlamentärflaggan visa samina aktning, som vi visat för de kinesiska parlamentärflaggornä: RS Prihset skrättade blott åt mina ord och, begifvande sig till ett närbeläget hus, befallde han soldaterna att föra mig efter honom. Då jag kom till detta hus, nödgade man mig åter att falla på knä för honom, och prinsen frågade, om jag ville skrifva ett bref efter -hans önskan. Jag frågade honom hvad han ville jag skulle skrifva, och han sade: Skrif till ert folk och bed dem upphöra med anfallet! : Det skulle tjena till ingenting; svarade jag, emedan jag icke har ringaste inflytande på armåens rörelser. Jag Vill Ej bedragä ers höghet enom att låti er tro, att ett bref från mig skulle ha det inflytande, som ni föreställer er. f Jag ser, att ni fortfar att tredskas, sade han, och att ni ej kan vara mig till något Bun j ag hörde då befallning gifvas, att hr Loch, Sowaren och jag skulle föras inför prins I, och att eskorten skulle begifva sig tillOhang-KiaWang. Medan man gjorde förberedelser härtill, förde mig två högre officerare i hahs svit, hvilka buro rödå ktiappar, till ett tält och sade till nig, att ag skulle sätta mig, för att med dem. Följ vårt råd, sade de, och försök ej neka till, att ni har makt att göra det eller et, ty ni ådrar er derigenom obehag. Jag förklarade ånyo. för dem, hvem jag var, och hard vidt mitt uppdrag sträckte sig, men de svarade, att de ej trodde mig. Jag uttryckte derefter min förundran öfver, att cn sammandrabbning egt rum, och frågade dem, huru striden hade börjat. De svarade: Det är likgiltigt, huru den börjat, kanske är det I, som börjat, kanske också vi; men I hafven till slut ryckt fram för långt, och i skolen nu få er väl förtjenta lön. 1 ; Nej, vi ha ej ryckt fram för långt, invände jag. XDet var öfverenskommet mellan våra ambassadörer. och era kommissarier; att vi skulle besätta den terräng, som blifvit oss anvisad söder som Uhang-Kia-Wang. oocAh! vi köpslå ej om litet terräng mer eller mindre, sade officerarne. Det hade gjort detsamma, om I haden kommit 5, 10 eller 20 le nära vår arme. I haden ryckt fram för långt, det är det vi påstå. En i grannskapet hörd kanonad afbröt förhöret. Prinsen steg till häst för att sätta sig i spetsen för armen, och fångarna kastades i en kärra och fördes vidare. : Af br Löchs berättelse känna Vi fångarnas lidändenunder färden till Peking öch huraledes de, belagda med kedjor och bundna till. bänder och fötter, der insattes: i fängelse :bland en skara grofva brottslingar, dervid hrr Parkes och Loch: blefvo skiljda åt och insatta i hvar sitt fängelserum. Hr Parkes fonn förhållandena i det fängelse, der han insattes, i allö likna dem hr Loch å sin sida beskrifvit. 5 Han fullföljer sålunda sin berättelse: Utmattad af trötthet och hunger, ty jag hade ej fått någon mat på mera än 24 timmar, föll jag i sömn, men jag återfick genast medvetandet om min belägenhet, då man ännu en gång wemtade mig inför samma ransakningsdomstol. Jet var då nära midnatt; men detta hindrade oj. all en stor menniskohop, denna gång bestånde af polisagenter, fångvaktare, liktorer och n oräknelig mängd kinesgcskt natrask hade in