anSelasSenheten acral, alt avminstone naSon del af sedelutgifvande bankers grundfondssäkerheter må utgöras af lätt säljbara räntebärande obligationer, ha komiterade föreslagit att 1, af grundfondssäkerheten skola utgöras af sådana obligationer. Komiterade ha vidare tillagt den töreskrift, att enskild banks lottbref ej må i samma bank belånas. Denna föreskrift finnes intagen i rikets ständers förslag, likväl så vida mera omfattande, att sådantlottbref ej heller skulle få belånas i annan enskild bank, än den, som lottbrefvet utgifvit. Till ett så vidsträckt förbud ha komiterade :ansett några giltiga skäl icke förefinnas. Då manicke i allmänhet funnit lämpligt attgenom reglementariska föreskrifter hänvisa bankdirektionerna till de olika slags värdepapper, som finge vid lånerörelsen antagas, och icke ens ansett sig kunna eller böra förbjuda de enskilda bankerna att sins emellan lemna försträckningar eller ingå förbindelser, utan det fasthellre mer och mer erkänmes, att bankerna just genom inbördes förbindelser befrämja den allmänna rörelsen och tillika både understödja och i viss mån kontrollera hvarandra, synes än mindre skäl vara för handen att genom lag förbjuda tillfälliga belåningar af enskildes lottbref i annan bank. Förbudet att i en bank belåna samma banks lottbref har deremot helt andra grunder, såsom att bankdelegare eljest skulle på sådant sätt kunna sjelfva upptaga bankens tillgångar och undandraga dem allmänheten, samt att hypoteket för erhållet lån icke innefattade annan säkerhet, än som redan genom ak dalningen blifvit hos bankbolaget ställd. Angående kommanditdelegarnes inflytande på enskilda bankernas styrelse. Enligt det af rikets ständer antagna lag förslaget skulle samtliga bankdelegare, så väl de solidariskt ansvariga, som kommanditdelegarne, välja bankstyrelsens ledamöter, I: dock endast bland de solidariska bolagsmännen. Kommanditdelegarne skulle således inrymmas valrätt och derigenom ett inflytande på bankens förvaltning, hvilket medi: deras inskränkta ansvarighet för förvaltningens resultater icke synes rätt väl öfverensstämma. De skulle deremot uteslutas från walbarhet, och bankbolagets solidariska delegare derigenom betagas en valfrihet, som dock kunde lända till det helas gagn. Komiterade ha ansett ett omvändt förhållande här vara i mg riktigare och i tillämpningen möjligen önskvärdt, aldrig äfventyrligt, om tillika stadgades, att ledamotskap i styrelsen medför solidarisk ansvarighet. Angående förskoltsräntan, som vid utlåning afdrages. Rikets ständers förslag innefattar den med äldre reglementen för bankodiskontverket öfwverensstämmande inskränkning, att ränta, fl. som förskottsvis får vid utlåning afdragas, ej må öfverstiga fem för hundra. Denna inskränkuing, numera icke ens inom bankodiskontverket fullständigt tillämpad, synes komiterade desto mindre böra upptagas i lagen för enskilda banker, som denna inskränkning, så länge en allmännare räntefrihet saknas, ytterligare försvårar de olägenheter, hvilka icke mindre för bankerna sjelfva, än för den allmänna affärsrörelsen af den bundna räntefoten härflyta. Angående enskilda bankernas sedelutgifningsrätt. Uti den hittills enskilda banker medgifna sedelutgifningsrätt innefattar rikets ständers beslut den väsendtliga inskränkning, att hankernas riksmyntkassa icke, såsom hittills, skulle utgöra grund för sedelutgifning, utan att denna sedelutgifnin skulle begränsas till grundfondens hela belopp och derutöfver 1 mån af beviljade och lyftade kassakreditiver, till högst 50 procent af grundfonden. Att den alltid tillfälliga och ständig vexling underkastade riksmyntkassan icke kan utgöra någon antaglig grund för utgifvande af nya sedlar, derom torde meningarne nu vara föga delade. Afven om, såsom komirerade rörande ombildning af nuvarande Tiksbanken föreslagit, de sedlar, som hädanefter skulle komma att af rikets ständers bank utgifvas, fullt motsvaras af inneliggande metallisk valuta och således kunna såsom sådan i rörelsen anses, anse komilterade det likväl ligga för öppen dag, att en sellelutgifning, grundad i dessa sedlar, i samma mån ökade det på metallisk valuta grundade sedelbeloppet och sålunda, jemte riksbankssedlarne, då dessa tillika irörelsen utlemnades, saknade en fullt motsvarande tillgång, som utgjorde betryggad grund för arnes inlösen. Komiterade ha, vid behandling af frågan om den sedelutgifning, som skulle allmänna svenska banken tillstädjas, närmare utvecklat de skäl, hvilka föranledt förslaget att ifrån grunden för nämnde hanks sedelutgifning undantaga den hos samma bank inneliggande kassa. Alldeles: samma skäl ha föranledt komiterade att i inskränkning af enskilda bankers sedelutgifningsrätt gå ettsteg längre, än rikets ständers förslag innehåller. Enligt detta skulle nemligen enskilda bankers hela grundfond och således äfven den minsta del deraf, som bör kontant inbetalas, berättiga till sedelutgifning. Komiterade åter äro af den mening, att det kontant inbetalda beloppet, i regeln minst 25 procent, bör, såsom redan rörligt, från berättigande till sedelutgifniug undantagas; och sedelutgifningsrätten, så vidt den beror af grundfonden, inskränkas till de trefjerdedelar eller 75 procent ur samma fond, hvilka kunna antagas vara i grundfondssäkerheter nedsatta. Beviljandet af kassakreditiv är onekligen lika gagnande för den allmänna rörelsen, som jemförelsevis mindre lönande för bankerna. Man har derföre sökt uppmuntra denna art af bankverksamhet genom medTN -— RT jan om Jr 2 FE FRA GR. PA DRA Pard La bi TA, mon. oh jr FN nt frn NA