MM ver ...;s men han fann ej flera ord, utan kysste. på alla fingertopparne af sin ljusgula glacehandske. sAck, önska mig intet mera musikX, sade Adelgunda lätt suckande, jag har på denna illa tid hört så mycket jag vill och förmår deraf.? 5 : Ah comment! AT det den charmanta fröken Adelgunda med sitt oerhördt stora skönhetsoch konstnärssinne som talar så barbariska ord? Ja, svarade hon, jag säger fritt ut hvad kanske mången tänker, och det är, att musik, ehuru något verkligt godt när man dermed måttliot undfägnas, dock kan blifva för mycket, icke för konstnären och dem som helgat och egnat sig åt denna konst — men för oss andra hvardagsbarn.? Ni ett hvardagsbarn? E usa visst! ty jag skulle ickesstå ut med ännu en vecka af dessa konserter. Många gånger under det stilla enformiga landtlifvet skulle jag gilva mycket för en sådan här njutningsrik afton (ty hvad förmiddagsmusik anbelangar är den allsicke i min smak). Men nu är jag mätt derpå, och kan dessutom omöjligen inympas denna orimliga, omotiverade — och jag vågar säga — ofta falska eh tillgjorda förtjusning för dessa resande sonstnärer, som ehuru Törträffliga de än äro, lock stå så oändligen långt efter många undra personligheter, för hvilka modet likväl icke bjuder att man skall entusiasmera sig och fålla i stoftet.s Ack bästa fröken Adelgunda, tala ej så! fänk om en Thalberg, en Bellini, en -— ja hvad heta de nu alla — hörde er!4 Ja det fick gå, sade Adelgunda leende, de blefvo troligen mina lifstidsovänner och jag således en martyr för den sanning, som jag icke är istånd att fördölja, när den, så