gunstlingar; nu hade han en dylik uti en president, en gammal, torr och mager man, som gjorde läckra ungkarlsmiddagar, och nu ville han gifta bort Adelgunda med honom, inbillande sig. att man or sedan skulle få dubbelt så ofta af dessa tryfferade rätter, gåslefverpastejer och alla möjliga rariteter, ty presidenten måste naturligtvis bo i Stockholm, och det gamla westgötagodset, det kunde arrenderas bort eller besökas på ett ar af sommarmånaderna. HSådan var gubens plan. Grefvinnan åter hade en nevö vid gardet, en vacker ung man, med något litet haltande affärer, men icke sådana att folk just skrek derom. Han var en högst angenäm sällskapskarl, hade en förträfflig takt och ton, var Up hoftrapporna, ty han hade varit kammarherre hos drottningen i många år, och alltid vetat att ställa, sig in hos sin gamla tant, som han nogsamt. visste, hade stor förmåga i många afseenden; ja till och med i att gifta bort sina anhöriga, och detta utan all gubbens egoism, tvärtom, ganska mycket beräknadt å kontrahenternas lycka och harmoni. ummän hade ieke heller så alldeles orätt bedömt saken, när hon trodde att hennes kammarherre. och Adelgunda skulle passa för hvarandra. Först och främst 1 det ttre hade de ett visst tycke af hvarandra. Båda voro. de höga, ädla gestalter, och hade de blifvit ett par, så hade ingen underlåtit att kalla dem ett vackert, ståtligt par. Vidare — var kammarherren ledsen vid Stockholm och hofvet, ville gerna blifva en grand seigneur på landet, satte mycket värde på alla de goda egenskaper Adelgunda egde. var fem eller sex år äldre än hon, hade kunskaper och ressurser, med ett ord — gum. man tyckte allt passade förträffligt och före satte sig att pr händer och fötter arbets