gon gang da al spansugt jera. bruket ar vertugadinen öfvergick tyvärr, såsom det i denna syndiga verld plägar gå, till missbruk; plagget fick efterhand den vidd, att en dame comme il faut såg deri ut som ett vackert porträtt, stickande upp ur en — bikupa, (anmärkning af en samtida kronikör!) Då hertigen af Montmorency var belägrad och innesluten i staden Bziers, räd dades han derifrån sålunda, att en hans kusin Louise de Montagnard gömde honom under sin vertugadin (!) så lång han var, med sporrar och allt (!!) och sålunda i sin vagn förde honom undan och i säkerhet. Carl IX fann sig ändtligen föranlåten att sätta. en gräns för en öfverdrift, genom hvilken det sköna Frankrike hotades med atticke längre kunna rymma landets vidlyftiga döttrar, och gg en kongl. ordonnans, daterad Blois 563, uttalade han dödsdomen öfver vertugadinen i det han som ett maximum för dess vidd bestämde lumpna — 2 alnar! I våra dagar skulle ett så orimligt och barbariskt edikt ha vållat en revolution; den tiden gick sådant ännu för sig. Fruntim-Å merna on sig smala, kröpo med tålamod och undergifvenhet in i sina tvåalnstunnband och försökte att taga stegen ut, förgäfves! Vertugadinen var från denna stund öfvergifven och kastad bland vindskammarens skräp. De franska damerna, och verlden efter dem, försökte nu under det följande århundradet, och litet längre ännu, att hjelpa sig så godt de kunde på annat sätt. Till de släta och tätt åtsittande. drägterna kunde de aldrig förmås — det var först i mycket nyare tider; under det franska konsulatet, ett olyckligt försök gjordes i dylik antik riktning — man tog då sin tillflykt till dubbla klädningar, den ena utanpå den andra, och till an vändandet af sådana små uppstoppade lösa fylligheter, hvarigenom ett fruntimmers bakre profil erhöll den pittoreska formen af ett sirligt R förmedelst en med djerfhet från höftregionen utspringande bugtig linie, försvinnande med smakfullhet i en elegant släpaktig släng utåt golfvet. Det var först under Ludvig XV ediktet i Blois åter faktiskt männa öfvertygelsens omotståndliga sic volo?; och vi se då på en gång de gamla bikuporna? ånyo af hela den qvinliga verlmed ett mycket mildt ord: styfkjortlar.) Det är en allmänt antagen mening, att återinförandet af bikuporna, les paniers, stod i förtroligt sammanhang med vissa förhål landen vid det franska hofvet under nyssnämnde konungs tid, förhållanden, som mången gång gjorde det för ett ungt fruntimmer önskli t, att hafva toilettens viddså till sägandes till förkläde för en annan, hvilken icke borde vara officiell. I Mercure de Paris? för 1723 förekommer en gåta,som I temligen genomskinligt angifver detta styf kjortelns hemliga ursprung och ändamål: En invention helt ny jag är, fast gammalt är det namn, jag bär; för syns skull jag i jemnbredd ställer fru mamma och e små mamseller och på ett fint och älskvärdt sätt en ny myster jag kastar lätt utöfver kärlekens mysterer; det täcka. könet — sagan lärer — mig uppfann för att ren och skär t sin dygd för verldens ögon ställa i och d ölja så — det kan ju gälla ens goda namn, om röjdt det blir! — de revenu de ses plaisirs. Liknande insinuationer förekommai en mängd andra satirer och pamfletter för den tidenl och i en viss komedi, gifven i Paris 1719. framkastas den förargliga och närgångna qvickhet, att en af ögonblickets stora modhandlerskor uppfunnit styfkjortlar med ressor-Å. ter, till den ändan, att plagget må kunna l: af sig sjelf vidga sig allteftersom en intressant person händelsevis behöfver efterhand. ett större utrymme. För egen del är det. fikväl nsin öfvertygelse, att det mesta af allt detta är lutter förtal och att styfkjortelns Srenaissance helt simpelt och nåturligt må — sora jag redan ofvan sagt — hänföras Å till dessa fenomener i allmänhet af en rikfig idZ, som under tidernas vexlingar visserligen för en stund: kan trängas åt sidan, men ständigt återkommer för att omsider vinna. ett absolut erkännande och fira sin definitiva triumf. Paniert var för öfrigt af många olika slag. De små styfkjortlarna för morgontoiletten kallades fconsiderations, andra sorter buro namn af fgourgandine, Ctatez-y (1) ach Sboate-entraiat (lockfogel!) En tid kallades den allmänt förmedelst en kuriös omskrifning :tmaitre des requgtesX, ungefär som 198 : : dm man i våra dagar ville säga: aj, der rang en fjederi min protokoöllssekter ! eller: Svänta ett ögonblick! Jag är strax färdig, jag skall endast krypa i mim kabinettskammarherre. Anledningen härtill var den, atten viss Smaitre des requöetest, som händelsevis Bar just namnet Panier, på en resa från Martinique hem till Frankrike hade ömkligen omkommit vid ett skeppsbrott; hela verlden beklagade denna tragiska händelse och namnet Panier var för en tid på allas läppar, ett ordspel, blifver i Frankrike aldrig försmådt; Smon . paniert blef derför Simon måitre des requetesX. Hade den drunknade varit en hofpredikant, skulle hela det täcka könet genast burit Chofpredikanter under sina sidenrober. (Forts.) eernsE——— Kung Jörgen Jörgensen af Island.? En revolutionsbild från nittonde århundradet. (Forts. fr. n:r 5.) Fills representanterna sammankommit skola d2 offentliga embetsmännen och alla an dra personer insända sina betalningar till Jörgensen. Bröttslingar skola dömas af en upphäfdes genom den långsamt mognade allden upptagna. endast under ett nytt namn:1 paniers?, (i Tyskland Reifröcke, hos osså Le nn me Ta Sm SR BLA ESO SP AR NARE Sr 0 ORG NNE JR RR