FOLLA TI VTIBLLAD, AL SRB UESEGA DERIAdUL presidenten Castillo med utomordentlig makt under kriget mot Bolivia. :Hären skall uppbringas till en styrka-af 30,000 man. mät DYRA Småblad till Kulturhistorien. AF ORVAR ODD. I Erinolinens anor. Det är ieke utan, att jag ju med en viss betänklighet vidrörer ett ämne, som onekligen hör till de ytterst delikata, och med ztifseende på hvilket hvarje närmare understökning, (min stora föresyn biskop Fahler2nz skulle här lägga en alldeles särskild tonvi gt på de tvenne första stafvelserna af sistnämna Ta ord), kan med större eller mindre skäl 7nås vara från en manspersons sida temlige n obefogad; jag tviflar 9 heller uppå, — fö r att tala med en gammal sirlig romersk för fattare vid namn Cornelius Nepos, — att mänga skola finnas, de der torde anse dett: mitt framställningssätt skäligen lätt och ickse riktigt värdigt ett sådant betydelsefullt ämne, som det jag här förehafver. Emellertid, — då jag redan sedan åratal med mycken flit, och jag kan gerna tillägga: med något anspråk på att hafva tagit saken lärdt och! grundligt, har såmlat materialerna till detta märkliga kapitel af hvad jag ville kallzs den klla historien, (hvilken, i parentes sagdt, fikväl icke derför är den minst intressanta). och då jag länge förgäfves väntat, att min vän Wieseleren skulle taga detta historiska , arbete för händer, är jag beredd att åtminstone våga ett försök och begifver mig alltså k utan vidare omsvep rakt på saken. Den mäktiga Clio vare min beskyddarinna och publiken, framförallt den sköna, vare mig en öfverseende vän! ; Denna märkvärdiga och karakteristiska del I af en fruntimmerstoilett, som kallas krinolin, f är ingalunda, så som någon skulle föreställa sig, en af det nittonde århundradets upp-1 fiuningar; den är tvärtom endast en af dessa F mängfaldiga ånyo upptagna inventioner, hvilka i sjellva verket äro gamla som gatan, och hvilka periodiskt läggas å sido, glömmas bort eller rentaf utdömas, för att efter någon tid åter framdragas ur mörkret, åter komma till ära och betydelse; åter i ett mer eller mindre förbättradt skick spela rollen af en stor spptäckt och nästan af en verldshändelse. Det är på detta sätt solfjädern varit aflagd, men blifvit modern igen, pudret varit utdömdt, men börjar åter spöka, de långa, spetsiga klädningslifven från medeltiden blifvit ånyo dagens allmänna snitt, åtskilliga gamla dansturer, åtskillig gammal musik, ätskillig gammal litteratur framstått ånyo i frisk berömmelse, och lansknekten blifvit ögonblickets mest omtyckta kortspel: Kxinolinen är i sin idg icke mera ny, än 4. ex. Wadstenaspetsarna, men. vår tid, som eger nya medel till sim rådighet, har här satt stålet i stället för fiskbenen, liksom den låter ångan numera väfva de denteller, med hvilkas förfärdigande fordomdags emdast några nunmnefingrar tröttade sig, till oskyldigt tids.fördrif mellan Pater peceavik och Ave Maria, Gå vi tillbaka till de allra äldsta tider. till mensklighetens vagga, skola vi visserligen finna, att den sköna Eva i Paradiset, om hön ens klädde sig, gjorde det i högste måtto legert och att från fikonalöfven till krivolitien äv ett ganska stört språng, Klimatiska förhållanden, för att icke tala om den högre siulisationen, framförallt för att icke a om kristendomen, böra dock härvid tagas j behörigt betraktande. Temperaturen vid Euphrat tillåter en dam att umbära många klädninespla , som al Europas hårdare klimat ned större ochmindre nödvändighet erfordras, och seden i det hedniska Hellas eller Rom tillät fruntimmmerna att visa sig, äfven offentligt, i habiter, Ng skyar,) hvilka för oss skulle ohjelpligt fördömas af etikens hur mycket behag de än kunna finna för estetikens ögon. Närma vi oss tidehvart af en mera utbildad kristen smak under europeiska breddgrader, skola vi deremot snart möte företeelser med afseende på fruntimmersdrägten, hvilka vi knappast väntåt oss. Man klagar i våra dagar öfver klädningarnas fabelaktiga vidd, — man klagar deröfver framför allt om man råkar vara en välbeställd pappa till fem giftvuxna döttrar, — men redan den äldsta medeltidens damer voro ingalunda så knappa i sina dimensioner, .som nan gemenligen tror: äfven der roben slöt sig närmare intill formerna, än nu är moden, var den dock ofta af ett ganska yfvigt väsen, i alntal räknadt och nedföll kring fötterna i rikt böljesvall eller slutade baktill i en dyning af tjockt siden, liksom sqvalpet af en kaskad. Från dessa massivt och i Yppiga veck nedfallande draperier var öfvergången temligen naturlig till en inrättning, hvarigenom klädninens tyngd kom att bäras upp och fötterna Petrias från en ständig fara att inveckla sig i den på marken eller golfvet släpande fållen, och man såg sålunda i Frankrike under Frans den förste, (omkring år 1530) de såkallade Vertugadinerna? införda såsom ett af behofvet såkalladt? ofantligt framsteg i högre toiletten. det APS ae (också kallad hoche-pli, bokstafligen: kjortelvecks-skumpare, i analogi med vippstjertens franska namn hochequeue?), var i sjelfva verket en fullkomlig krinolin och arrangerad efter samma ledande tanke, som denne sednare. Det var: ettunderplagg af gummistärkt tyg, ytterligare befästadt medelst tunnband af hvalfiskben, af TR CR RM oo Oh med redan nå