kammarjungfru, äfven mycket fiffig, fast efter landets döttrars vackra bruk. Ännu en tjenare, lika klädd med betjenten, och troligen hennes kusk, lemnade hon qvar på bryggan, men när hon var öfverkommen på artyget vände hon sig hastigt om och sade vänligt till honom: 5 Farväl kära PTallqvist! Helsa:så mycket till alla der. hemma: Bed barnen vara snälla och komma ihåg hvad jag lofvat dem, och . bed lilla Hanna för, ull. del ej glömma de der små nya krukorna med vatten, hvar. afton som det. ej har regnat. Farväl! Gud vare med eder alla, ingen nämnd. och ingen glömd! ; 4Ja, Gud välsigne och ledsage nådig fröken både bort och hem! sade Tallqvist med rörd stämma och djupt bugande sig, och för Ernst, som icke förlorat. ett ord, en rirelse af hela detta uppträde, gick ett ljus upp, ty han blef nu fullt säker om hvad han förut blott anade, att denna dam nemligen vår densamma 28-åriga fröken, som lilla Hanna talat om och så mycket lofordat. Ernst suckade. Ack! tänkte han, hvarföre skall just en engel vara 28 — ske 29 år, och hafva en envist nedfälld löja? Något måste dock icke varasåalldeles englalikt, och icke ens växten kan ran Bedöma, med den der stora, vida kappan. Damen, som deremot icke bemärkt. en skymt af Ernst, förfogade sig, allt ledsagad ar den artiga kaptenen, ned i sin hytt, åtföljd af sin betjening med sakerna. Hon hade väl kastat upp sin blå slöja när hon kom ombord, men sedan aldrig vändt sig så att Ernst kunnat få se ens en skymt af den, som nu skulle blifva en solpåresan. Han kastade en flyktig tanke på månarne från Ssåne, och nu .. arbetade -skoflarne åter, och fartyget ilade fram med frisk fart på den högblå Wettern. Kommendörent hace lisväl icke hunnit några hundra famnar ut i sjön, förr än en stor, lång, tjock, mycket 1 å H